Dag efter dag översköljs vi av nyheter kring coronaviruset och dag efter dag är det Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell som står där och berättar om läget just nu.
Varje dag åker han från hemmet i Vreta kloster utanför Linköping till jobbet och strålkastarljuset i Stockholm.
På onsdagskvällen lyckades vi få Anders Tegnell, landets mest jagade man just nu och hela Sveriges statsepidemiolog, att sitta ned med oss en stund på Centralstationen i Linköping, direkt efter att han klivit av Stockholmståget.
Hur upplever du läget just nu?
– Det är en rätt absurd situation på många sätt. Det är en konstig värld vi lever i just nu. Jag hade väl aldrig trott att vi skulle leva i en värld där vi stänger gränser och stänger in oss för att klara av den här typen av situation. Inte heller att det skulle bli en sådan uppståndelse kring mig när jag bara gör mitt jobb.
Dagens presskonferens följdes av rubriker om en positiv Tegnell. Är du mer positiv nu?
– Så länge vi kan hålla det på den här nivån så är varje dag en stor vinst. Den här nivån är hanterbar. Sjukvården går inte på knäna och vi kan sköta alla som blir sjuka på ett bra sätt. Ju längre vi håller den här nivån, desto mindre blir den stora vågen som kommer längre fram. Då har vi betat av många patienter under lugna förhållanden i stället för att få alla på samma gång, som i Italien.
Tror du fortfarande att toppen i Sverige, med flest sjuka, ligger i slutet av maj?
– Ja, det tror jag, men vi får se. Här gissar alla vilt.
Är det jobbigt att bli avkrävd gissningar hela tiden?
– Nej, så länge man är tydlig med att det är gissningar så får man väl hoppas att mina gissningar är något mer välgrundade än andras. Nästa dag kommer det ny information och då säger vi något annat. Vi måste vara transparenta med det, att det här är en situation där vi kontinuerligt måste ändra bedömningar. Hittills har det mötts av de flesta med en stor acceptans.
Vad trodde du i början om covid-19?
– Jag trodde rätt länge att kineserna behandlade det på ett bra sätt och att det nog skulle gå bra.
Varför?
– De var väldigt snabba jämfört med vad de har varit historiskt. De vidtog en massa åtgärder som teoretiskt lät som de skulle kunna funka i Kina, under de omständigheter de hade där.
Vad för åtgärder?
– De stängde ned hela stan (Wuhan) och stoppade flyg och annat, som är svårt att göra i de flesta andra länder normalt sett. Och de fall som dök upp i övriga världen hanterade vi rätt bra i början. Vi kunde ta hand om dem så det blev ingen smittspridning. Då fanns det en viss förhoppning, att kan de bara få bort det i Kina så ska vi nog kunna få bort det i resten av världen också. Men nu finns det ju i hela världen.
Vad var det som gick fel?
– Det var kanske omöjligt från början. Jag tror att vi underskattade kraften i smittspridningen, framför allt hur mycket som spreds utan att man såg det. Det gjorde vi utifrån att sars och mers, de tidigare varianterna av coronavirus gick att få bort. Då trodde vi att det skulle gå lika bra den här gången. Men det gjorde det inte.
Er egen strategi, på Folkhälsomyndigheten, skulle du vilja gå tillbaka och ändra något som ni gjort de senaste veckorna?
– Nej, inte än. Nu är det som det är och jag tycker att vi har gjort det som vi gemensamt har bedömt varit det bästa i situationen, med den kunskap vi hade och med den information vi fick från olika håll. Vi får se om det håller.
I Sverige har vi ju ett system där regeringen låter myndigheters råd styra mycket. Har ni i ert arbete känt av påtryckningar från andra politiker, experter och media?
– Sverige är ju annorlunda på det sättet, att den politiska nivån lutar sig väldigt mycket mot sina expertmyndigheter. Inte bara inom det här området, utan egentligen inom alla områden. I många andra länder har man experter även på ministerierna och gör mycket egna bedömningar och tar egna beslut utan att konsultera sina myndigheter.
Hur har det blivit så i Sverige?
– Det är Axel Oxelstiernas (riksråd och rikskansler på 1600-talet) förtjänst sägs det. Han kom på systemet med den här ansvarsfördelningen. Och så här 400 år senare tycker vi fortfarande att det är rätt bra. Det har gett en stabilitet i Sverige som de flesta är väldigt nöjda med, inklusive de flesta politiker.
Du har tidigare sagt att britterna jobbar som Sverige. Hur ser du på deras omsvängning med hårdare begränsningar av rörligheten i samhället?
– Vi har alla samma mål, vi vill hålla ner smittspridningshastigheten så mycket som möjligt. Britterna fick hård intern kritik samtidigt som en kraftig ökning av antalet fall. Då var det svårt för dem att hålla emot, de politiska påtryckningarna blev för stora.
Kan Sverige hamna i samma situation?
– Ja, det är fullt tänkbart. Men det är mer en fråga för den politiska nivån. Det kommer inte ändra vår grundläggande bedömning. Vi har fördelen att vi ligger ett antal veckor efter ett antal länder och kan lära av dem och se vad som är rimligt att införa hos oss.
Hur skulle du beskriva folkhälsan i Sverige?
– Den är väldigt god och det kommer nog visa sig viktigt. Att vi röker väldigt lite och är välbehandlade i våra kroniska sjukdomar, det tror jag kommer få ett stort genomslag i hur sjuka många blir.
Så debatten som har varit senaste åren, att vi är mer stillasittande och överviktiga än någonsin, har inte slagit igenom i folkhälsan än?
– Nej, det har det inte. Vi fortsätter att leva längre och vi röker mindre, vilket kanske är det viktigaste för folkhälsan just nu. Övervikt är förstås inte heller nyttigt men tidsspannet mellan att befolkningen blir fet och att det får genomslag i en massa sjukdomar är relativt långt. Så det ser vi inte än.
Får rökare större besvär av covid-19?
– Ja, det finns en del som talar för det. Vi vet att rökare blir mer sjuka i olika typer av lunginfektioner och rimligen också i den här.
Du var ju med även när det stormade kring svininfluensan 2009, som chef för Socialstyrelsens smittskyddsenhet. Vad lärde du dig då som du har nytta av idag?
– Att vara öppen i kommunikationen om vad man vet och inte vet. Och hela tiden förklara varför bedömningen är som den är, vad som ligger bakom den. Och skapa en förståelse för det, det tror jag är viktigt. Det är vi bättre på den här gången än vi var då.
Vad gör ni för andra överväganden än de kring själva smittspridningen? Tänker ni på andra effekter för era råd?
– Vi tittar på andra folkhälsoaspekter. Som att vi inte kan stänga alla skolor för då försvinner en massa sjukvårdspersonal. Det fungerar inte, det måste vi vara tydliga med. Vill regeringen sen lägga in andra aspekter kring vad det skulle innebära för samhället att stänga skolor så är det helt upp till dem.
Plötsligt blir vi avbrutna av en man som passerar oss och ropar:
– Jag känner igen dig från media! Tegnellen! Du gör ett bra jobb!
Anders skrattar och vi fortsätter intervjun:
Möter du mycket kärlek från folket?
– Ja, väldigt mycket. Det är nästan pinsamt. När jag cyklar runt i Stockholm så gör folk tummen upp till mig. Jag inser att det kan svänga snabbt åt andra hållet, men det är roligt så länge det varar.
Vad säger människor?
– Samma som i de flesta mejl jag får också, ”jättebra jobbat, vi litar på dig, du gör bra bedömningar”.
Det känns som vi svenskar är ganska lättstyrda, vi lyder myndigheterna.
– Ja, svenskar har ett förtroende för myndigheter och för staten. Vi har haft en stat som tagit hand om och skyddat sina invånare oberoende av politisk ledning. Vi har haft tur också att vi inte haft några stora katastrofer. Tsunami och Estonia förstås, men inga stora krig eller extrema depressioner.
Anders Tegnell är infektionsläkare men lämnade praktiserandet när han blev handplockad till Smittskyddsinstitutet i slutet av 1990-talet.
– Nja, som infektionsläkare är det mycket samma sorts analys, om än på individnivå då. Man väger kunskap och olika tecken och gör en sammanvägd bedömning. Det är en fördel att ha det i botten. Det skapar en förståelse för sjukvården som är svår att ha om man inte har jobbat i den. Det ger mig också en viss trovärdighet har jag märkt.
Hur skulle du beskriva virusets dödlighet?
– Det är farligt för äldre. Speciellt om man är riktigt gammal. Dels har de mer andra sjukdomar, dels har de ett immunssystem som inte är så alert längre. 85 procent av alla som dött i Italien har varit över 85 år, så det är en extrem ålderskoppling i dödligheten.
Intervjun avbryts igen när en tågvärd ropar från Snälltåget:
– Du gör ett kanonjobb!
Hur har du och din fru hamnat i Vreta kloster?
– Det är mitt föräldrahem, min fars tjänstebostad när han började på Hushållningssällskapet på 1960-talet.
Så du är uppvuxen där?
– Delvis. Vi flyttade runt en del. Jag är född i Uppsala av skånska föräldrar och uppvuxen här och där. Jag gick på gymnasiet på Katedralskolan.
Hur fungerar det att pendla varje dag?
– Så länge tågen går funkar det bra. Jag har en bra arbetsperiod på tåget hem där jag kan beta av många mejl och man trappar ner på ett bra sätt innan man är hemma.
Vad gör du när du kommer hem en sån här kväll?
– Käkar med min fru, tar det lugnt och pysslar med hus, växter och trädgård. Normalt är jag hemma strax efter sex. När jag jobbade i sjukvården var det sällan jag var hemma så tidigt.
Säger Anders Tegnell innan vi säger tack och hej och han knallar mot sin bil för färd hem till Vreta kloster.
I morgon är en ny dag.