Krister Kinell avled den 13 februari, 65 år gammal.
Den som inte kände Krister Kinell kan av meritlistan felaktigt få för sig att här rör det sig om en karlakarl med överutvecklat ego. Krister Kinell kunde nämligen klippa till en golfboll ett halvt riktnummerområde.
Krister Kinell kunde också blanda utmärkt gin-o-tonic, han kunde åka med parallella skidor också i svarta pister, han sålde fler försäkringar än de flesta i riket, han kunde utan att bli andfådd veva upp en tvåmeters Durado och serva tre ess på raken. Så länge han var frisk var han mer vältränad än de mest vältränade.
Men framför allt hade han en glimt i ögat och ett rymligt hjärta. Ett bra mått för graden av civilisation i ett land är hur landet hanterar sina barn. Det är ett bra mått också för människor. Krister var inte bara vår vän, han kom också att vara halva Linköpings vän, i varje fall den del av befolkningen som hade lyckan att vara hans elever i gymnastiksalen eller adepter på golfbanan.
Krister växte upp i centrum av Linköping. Att han var sjusärdeles begåvad i olika idrotter gav honom ett rikt umgänge, men det gjorde också hemmets position, alldeles runt knuten från stans restauranger och nattklubbar. ”Hotell Kinell” var ett bekant groggbegrepp i gymnasieåren och lite till.
Efter studenten på Katedralskolan pluggade han till gymnastiklärare på GIH i Stockholm, han jobbade med barnen i Linghem ett par år, men det sög i golftarmen, han slog ju bollen renare än någon annan. Krister var redan då etablerad landslagsman, hade dessutom ett silver i lag-EM i bokhyllan, så han accepterade ett stipendieerbjudande från universitetet i San Diego och när han hade vunnit några collegetävlingar där över beslöt han sig för att satsa på sporten också i Europa.
Krister var den första svensken på Europatouren som gick samtliga fyra rundor i en tourtävling under par. Han ingick i det första ”Team Saab” med Ove Sellberg och Magnus Persson och kom fyra som bäst i en tourtävling. När Scandinavian Masters spelades i Linköping ledde Krister efter första dagen tillsammans med golfens fixstjärna Seve Ballesteros. En sensation i idrotts-Sverige, som Krister firade med en öl och pannbiff med oss kompisar hemma på ”Hotell Kinell”. Han slutade åtta den gången.
Golfkarriären var förstås lysande, rankad etta i Sverige, tvåa i lag-VM, trea individuellt, mängder av andra meriter, men flängandet med bagar och skor och pro-am-slipsar tröttade ut honom och han flyttade så småningom hem till Linköping och blev pro på Landeryd.
I Linköping hade han också funnit sin Cajsa, de gifte sig och så småningom kom också barnen Erik och Sara, och ännu mer så småningom den spanska vattenhunden Rizzo, som saknade svans, men som ändå inspirerade somliga av oss att skaffa spansk vattenhund.
I mitten av 90-talet bytte han karriär och blev försäkringsrådgivare på Skandia, och av statistiken därifrån att döma vann han EM-medaljer också i den grenen. Pratar man med Kristers arbetskamrater berättar de länge och ingående om Kristers insatser och förtjänster i olika yrkessammanhang, visst, han var en skarp analytiker, visst, en skicklig pedagog och strateg, visst, men det alla framför allt betonar är hans ovanliga balans mellan intellekt och empati.
Personer som Krister Kinell görs inte riktigt längre. Han var alltid artig, alltid uppmärksam, han vägrade bli onyfiken och inskränkt, han vägrade bli gubbe. Han vägrade nästan att bli sjuk också. Hans alltför korta livsresa bjöd på många dimensioner. Livet var mestadels mycket gott, familj och kompisar fanns alltid där och tyckte om, men livet gick de sista åren hårt åt Krister. Cancern drabbade honom, hoppet om fortsatt liv kom och gick. Ändå fanns alltid glimten, ändå alltid ryggen rak.
Krister Kinell var en mycket bra man, en strålande vän. Vi är många som saknar honom. Vi är många som höjer ett glas för Krikon. Och vi är många som tänker på Cajsa, Erik och Sara.