I motionen, som Sjöberg formulerade i samråd med landsantikvarien Bengt Cnattingius, sammanfattades syftet som att skapa ett Skansen för Östergötland. Sjöberg reagerade i det tidiga 1940-talet mot att många av Linköpings äldre byggnader revs.
Genom att skapa ett friluftsmuseum, menade Sjöberg, skulle en del hotade byggnader såväl i stadskärnan som på den östgötska landsbygden kunna räddas.
En rad idéer i motionen är inspirerade av Skansen i Stockholm. Det gällde bland annat förslaget om en nära koppling mellan friluftsmuseet och länsmuseets verksamheter. Det är tydlig parallell till att Skansen ursprungligen var en del av Nordiska Museet.
Sjöberg föreslog också att det på området skulle finnas restauranger, kaféer och en mindre djurpark. Motionen genomsyras även av Sjöbergs sociala patos.
Han menade att ett fritidsområde skulle bidra till att ge Linköpings växande befolkning en meningsfull fritid. Sjöbergs engagemang för den unga generationen gjorde att han även ville erbjuda scouterna lokaler inom området.
Sjöberg lämnade in motionen måndagen den 28 augusti 1944. Drygt ett och ett halvt år senare, den 26 mars 1946, beslöt stadsfullmäktige att bifalla motionen och reservera norra delen av Vallaskogen för projektet.
Namnet Gamla Linköping började användas redan samma år. Efter skörden 1954 lades även området väster om skogen till området, den delen fick då namnet Valla Fritidsområde.
De ideella insatserna är och har genom alla år varit av avgörande betydelse för Gamla Linköping. Styrelseledamoten Ebbe Johnson, Correns dåvarande redaktionschef, drev aktivt att föreningar och organisationer skulle engageras inte bara för att delfinansiera utbyggnaden utan också för att förankra området bland Linköpingsborna. Det är även på initiativ av Ebbe Johnson som det finns hantverkare, bodar och bostadslägenheter i Gamla Linköping.
Stadsjuristen L G Pedersén skrev 1963 till stadsfullmäktige att finansieringen av Gamla Linköping i mycket stor utsträckning byggt på frivilliga insatser från enskilda personer och företag. Pedersén fortsatte med att konstatera att stadens engagemang efter hand också blivit betydande.
Vid kommunalvalet 1942 hade den då 25-årige Lennart Sjöberg valts in i stadsfullmäktige. I mars 1946 utsågs han till ordförande i Vallastyrelsen, som områdets styrelse ursprungligen kallades.
Efter att ha avgått som ordförande tillträdde Sjöberg den 1 februari 1956 den då nyinrättade tjänsten som intendent för Gamla Linköping. Han avgick med pension den 31 mars 1982.
Har du frågor om Linköping förr? Skicka dem till Johan Rödin, Corren, 581 89, Linköping. Eller mejla johan.rodin@corren.se. Frågorna vidarebefordras till Gunnar Elfström.