Åsa drabbades av livmodercancer 2009, var sjukskriven länge, genomgick två operationer och är i dag friskförklarad.
– Det händer mycket med en vid en sådan livskris. Man inser att tiden är utmätt och frågor om hur resten av mitt liv skulle se ut fyllde huvudet. Mitt jobb som lärare hade sakta men säkert blivit ett annat yrke, som fylldes av allt mer dokumentation vilket naggade på undervisningstiden.
Åsa älskar barn och var ofta stressad och frustrerad över att tiden med dem minskade.
– En lärare har fått så många roller. Psykolog, kurator, socialarbetare, förälder . . . Jag tror inte många inser hur fruktansvärt ansträngande lärarjobbet har blivit. Samtidigt älskade jag jobbet. Lyckan när poletten trillar ned vid läsinlärning till exempel. Att skapa lust hos eleverna. Man får så otroligt mycket tillbaka.
LÄS OCKSÅ: "Jag blev utfryst när jag ställde krav"
Är det en flumskola vi har?
– Nej. Mina söner har oändligt mycket fler krav på sig i gymnasiet än vad jag hade på 70-talet. Då var det flum! En lärare ska vara på samma nivå som eleverna. En positiv auktoritet som går framför och drar, inte bakom och piskar. Visar man kärlek och respekt så får man det tillbaka. Det finns ett mellanläge, mellan kadaverdisciplin och flum, som jag tror på.
Hur tänker du kring Pisa-undersökningen?
– Att vi måste få mer undervisningstid och satsa ännu hårdare på matten och metodiken, alltså hur matten lärs ut.
Gillar du det fria skolvalet?
– Ja, men det är inte särskilt fritt i praktiken. Skolornas presenter, som att erbjuda eleverna åtta gratislektioner på körskola, har gått till överdrift.
LÄS OCKSÅ: Lönen upp 50 procent - över en natt
Hur kan lärarstatusen öka?
– Högre lön är en bra början. Sedan måste lärarna befrias från en del av administrationen.
Tycker du att föräldrar lägger sig i för mycket?
– Nej. Jag gör det själv. Den rätten har man som förälder, anser jag. Skolan är ett lotteri och vilken lärare du får kan vara helt avgörande för vad eleven får med sig.