Ni vet de där släktträden som släktforskarna gör. I 40 år har Christer Samuelsson gjort likadana träd – fast över sina mjölkkor.
Inför sortin ur branschen har han noga bokfört 31 kofamiljer i en tjock katalog. Med bilder och allt.
– Kofamiljen Lotta har jag följt sedan 1912 och familjen Orre, som härstammar från Skottland och sedan flyttades till Finland, sedan 1923. En av Orresläktens tjurar, Vårre, är verksam som avelstjur i Skara.
Ni hör själva, här har vi att göra med en konörd av rang. Avelsintresset har gjort att han stått ut med att kliva upp mitt i natten och mjölka mellan 04 och 08. Vardag som julafton.
Juby gård har funnits i släkten sedan slutet av 1600-talet och ligger bara ett par hundra meter från villorna i Askeby. Det kräver ett särskilt hänsynstagande.
– Vi kör aldrig gödsel på helgerna, på midsommarafton etc. Men närheten till villasamhället är rolig. Nyss hade vi kosläpp och då var ett 70-tal barn från trakten här och åkte traktor.
Christer utbildade sig till ingenjör efter gymnasiet men hann bara jobba några månader på Saab innan han satsade fullt ut och tillsammans med brodern Anders tog över efter far. En period avlade han fram varmblod, och tävlade själv i hoppning, men sedan tog mjölkkorna över.
I 30 år har han varit förtroendeman i olika avelsorganisationer.
Ett tag hade han sex generationer i en och samma kofamilj levande på gården samtidigt.
– Vi har haft 22 så kallade 100-tonare, kor som mjölkat över 100 000 mjölkpaket. Rekordet var 182 ton och den kon levde tills hon blev 18 år. Normalt slaktas mjölkkor när de är fyra–fem år.
Vad är anledningen till kokatalogen?
– Jag vill att de som köper mina kor verkligen ska bry sig om dem. Om de får veta djurens härstamning, följa en familj i 19 generationer, se bilder på mormorsmodern, läsa att Roxettes mormor flögs in från Kanada, och annat, så kanske ett intresse föds.
Vad har varit din strävan?
– Att få hållbara och friska djur som ser bra ut. Det kan handla om benkvalitet och lagom stora juver, men också om att minska antibiotikaanvändningen genom att minimera risken för juverinflammationer som är genetiskt betingade. Ju äldre ko desto större vinst.
Vad är den personliga tjusningen?
– Att fundera ut en optimal kombination av ko och tjur, inseminera och föreställa sig hur den kalvens avkomma ska bli, vilket man får svar på tre år senare då den kalvar första gången.
Hur vet du när det är dags för insemination?
– Jag ser det på deras blick. När de är högbrunstiga har man sex–tolv timmar på sig. När de börjar hoppa upp på andra djur börjar det bli dags, men en riktigt brunstig ko hoppar inte, hon står helt still.
Är de stora personligheter?
– Uj ja. En del söker aktivt ens närhet och vill bli klappade, andra håller sig på avstånd. En del kan man träna att gå som en hund bredvid en om man börjar tidigt, med andra är det omöjligt.
Det är en olycksdrabbad bransch.
– Ett par bönder per år stryker med i koolyckor, oftast med tjurar. Kor är urstarka och vill de dra har du ingen chans att hålla emot. Om den attackerar är det oftast när den har en kalv och man råkat komma emellan.
Har du blivit attackerad?
– Ja, två gånger har jag blivit stångad och rejält mörbultad. Jag har fått en arm och en tumme avsparkade, men hittade ingen ersättare just då så jag var tvungen att mjölka färdigt. Tummen lagade jag med silvertejp.
– Efter några dagar tvingade frugan mig till läkaren som muttrade att ”ni bönder tror visst att allt går att laga med silvertejp”. När han fick röntgenplåtarna fick han faktiskt, lite häpet, ge mig rätt. Benbitarna låg perfekt, ha ha.
Du polisanmälde en händelse i höstas.
– Djurrättsaktivister tog sig nattetid in i olika stallar, filmade och visade på sin hemsida. Jag kallades mördare och våldtäktsman (inseminationen).
– Eftersom jag månar mina djur, och följer de djurskyddslagar vi har, blev jag både ledsen och arg. Vad hjälper att ge sig på enskilda bönder, de måste ju agera politiskt om de vill förändra lagarna.
Varför slutar du?
– Jag är 66 år och vill sluta innan hälsan tvingar mig till det. Jag ska bara ha ett 50-tal köttdjur kvar. Det är vemodigt, men jag har levt med beslutet i ett år och är förberedd.
Vad ska du göra i ditt nya liv?
– Kanske jaga lite mer och tillbringa mer tid med barnbarnet Alvin, 3 år. Han är galen i traktorer. Vi ska bygga en pool också, jag har inte haft tid att bada tidigare. Och så får jag börja köpa mjölk i affären. Det kommer att kännas konstigt.