Partibytet från S till V gick inte över en natt. Hon kom till Linköping som 19-åring, utbildade sig, fick barn och lämnade politiken. Sen visade det sig att hennes son behövde hjälp – den hjälp som funktionshindrade har rätt till tack vare LSS. Ungefär samtidigt började denna rättighet ifrågasättas. Det var då Jessica Eek blev vänsterpartist.
– Det var runt 2011 och som förälder blev jag rädd för tanken på att mitt barn skulle växa upp och att LSS inte fanns kvar. Skulle man avveckla LSS så skulle han få bo kvar hos sina föräldrar resten av livet, säger hon.
Hon såg framför sig hur hon då skulle vara evig småbarnsförälder.
– Det är lättare att se fördelarna med vänsterpolitik om man själv behöver vänsterpolitik och det är lättare att se behovet av vänsterpolitik när man själv har en utsatt ekonomisk ställning, som hon uttrycker det.
Det är också Jessica Eeks förklaring till att Vänsterpartiet i Linköping är ganska litet. Det är en välmående stad där de flesta har det gott ställt. Den här mandatperioden har vänsterpartisterna varit så få att de varken haft plats i kommunstyrelse eller nämnder.
Trots det tycker Jessica Eek att vänstern i Linköping har inflytande – de gör sina röster hörda i kommunfullmäktige.
– Absolut. I de frågor vi driver så gör vi skillnad. Sossarna gör väldigt ofta verklighet av det vi driver även om det inte sker genom att bifalla våra motioner.
Jessica Eek och Vänsterpartiet har minst tre gånger gjort gemensam sak med Centern. En av dem rörde Linköpings vänort i Kina, Guangzhou. Både Centerpartiet och Vänsterpartiet ifrågasatte samarbetet. En annan gång handlade det om mikroplaster och en tredje gång om fyrverkerirädda hundar.
Att ett enskilt parti skulle få egen majoritet i höstens val förefaller osannolikt och då krävs det kompromisser. Jessica Eek ser möjliga samarbeten med alla utom ett parti.
– På en kommunpolitisk nivå tror jag att vi kan samarbeta med alla utom Sverigedemokraterna.
Varför inte SD?
– De delar inte vår uppfattning om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Även om hon är beredd att förhandla så finns det också en gräns, den fråga där hon är mest bestämd rör den kommunala omsorgen.
– Jag vill inte gå med på att vi ska upphandla människors liv. Ta exempelvis en gruppbostad där någon flyttar in och sen lever hela sitt liv och så vart femte år ska personalen upphandlas. Det skulle verkligen bära mig emot att kompromissa om det, säger hon.
I nästa andetag medger hon att allt är lättare i opposition, då kan man hålla på sina principer. Kompromisser behövs inte eftersom majoriteten ändå fattar beslutet.
Sen 2014 har hon varit gruppledare för Vänsterpartiet i Linköpings stadshus. Hon är politiker på halvtid – ungefär. Hon jobbar 60 procent som sjuksköterska på akuten vilket ger henne en månadslön på 19 200 kronor. Måndag och tisdag ägnar hon sig åt politik, mest det kommunala, men hon har uppdrag i Region Östergötland också.
Det kommunala arvodet är 21 731 kronor per månad och från regionen får hon 3 270 kronor.
Det ger en inkomst före skatt på cirka 44 000 kronor.
Med den inkomsten borde inte Jessica Eek vara vänsterpartist – åtminstone inte enligt det egna resonemanget om vänsterpolitik.
– Ekonomiskt utsatt skulle jag verkligen inte kalla mig, men det finns annat. Jag är sjuksköterska och tittar man på vårdpolitiken så är vi det enda alternativet till den utförsäljningsvård man bedriver i Östergötland.
Under valvakan 2014 var hon riktigt sugen på att förhandla med Socialdemokraterna i Linköping för att tillsammans med dem bilda en majoritet, men Vänsterpartiet fick bara 4,76 procent av rösterna. Socialdemokraterna bildade istället koalition tillsammans med MP och L.
Jessica Eek gör sitt bästa för att påverka där hon kommer åt, hennes konto på Facebook bjuder ofta på inblickar i politiken. Där finns förstås också de hätska kommentarerna, men att politikerlivet skulle vara hårt håller hon inte med om.
– I mitt andra arbete, som sjuksköterska, har jag hand om människors liv och död. Människor litar på att det jag gör ska få dem att överleva. Det är inte hårt att vara politiker om man jämför med att vara sjuksköterska. Det är fruktansvärt att politiker utsätts för hot, men när jag blivit hotad så har det varit som sjuksköterska på akuten för att folk inte tycker att de får vård tillräckligt fort.
Inte heller privat upplever hon några sådana problem – man skulle kunna tänka sig att hon blev extra utsatt eftersom hon lever tillsammans med annan kvinna.
– Det är bara att tacka dem som gick före och tog kampen. Vi har aldrig känt oss utsatta på grund av det, säger hon.
Både personliga frågor och sådana som rör hennes politiska kamp ger glasklara svar, men den skenbart enkla frågan om hur det blir med ny simhall i Linköping är annorlunda. Där inleds svaret med en lång och djup suck.
– Jag tror att man måste göra om från grunden så att det blir rätt. Så nej, det blir nog ingen under nästa mandatperiod. Det är klart att jag vill ha en ny simhall, men jag är inte säker på att man valt rätt plats.
Däremot är hon säker på att hon själv valt rätt plats när hon bosatte sig utanför Linköping.
– Ja. Jag älskar slätten. Jag är uppväxt i en granskog så det är skönt att få se horisonten till slut.