Hälften av alla gravida kvinnor har besvärande illamående, men vissa av dem mår så illa att de inte kan jobba eller måste få dropp. Den 15 maj är internationella dagen för att uppmärksamma Hyperemesis gravidarum.

– Vi har 3000 förlossningar i Linköping per år och två procent av kvinnorna har Hyperemesis, säger Maria Sarberg som är medicinskt ledningsansvarig läkare vid gynmottagningarna i Linköping och Motala.

Av dessa två procent kräks vissa konstant under hela graviditeten.

– De flesta blir bättre efter vecka tolv och bra efter vecka 20, men tio procent av dem kan må dåligt under hela graviditeten – alla kräks inte flera gånger om dagen utan har illamående. De som mår riktigt illa brukar komma hit till gynmottagningen varannan dag för att få dropp. Om man kräks mycket kan man få en rubbning i saltbalansen – och i extremfallet kan man behöva dropp jättelänge och ibland näringsrikt dropp. Det är jätteovanligt men vi har ett par fall per år i Linköping, säger Sarberg.

En av kvinnorna som fått dropp är Charlotte Ling, som lidit av Hyperemesis under båda sina graviditeter.

– Under min första graviditet började jag att må illa efter fyra-fem veckor och sedan dröjde fem-sex veckor till innan jag fick diagnos, medicin och sjukskrivning, säger hon.

Charlotte upplever att det är svårt att få hjälp i vården för besvären.

– När man hör av sig till vården får man höra att det är normalt. Men man mår inte bara illa – man kräks, kan inte jobba, kan inte göra någonting. Sedan är det är svårt att få läkartid, och sedan måste du fajtas med läkare. Vissa läkare är bra men andra misstror en och tror inte att man kan må så här illa under graviditeten. Jag önskar mer förståelse inom vården och kunskapen om att det faktiskt finns, säger hon.

Den som mår dåligt under graviditeten söker sig oftast till Kvinnohälsan, menar Sarberg, där allmänna råd ges i ett första steg.

– Att äta lite och ofta, att få i sig vätska och köpa receptfria åksjuketabletter. Den som behöver sjukintyg eller inte klarar av vardagen brukar oftast komma till oss på gynmottagningen och få läkarbedömning och diagnos för sjukintyget, säger hon.

Charlotte är nöjd med vården hon fått på Kvinnohälsan, men menar att andra delar av vården - som vårdcentralen - inte ens känner igen fenomenet.

Sarberg håller med om att kunskapen är lägre där.

– Men jag tycker inte att det är ett dolt problem. Det pratas öppet om det, säger hon.

Charlotte anser däremot att problemet är dolt.

– Folk vet inte vad det är. Vänner och anhöriga säger: Oj, finns det här? Jag upplever det som ett dolt problem som är viktigt att kvinnor får veta om – så att de vet att det finns hjälp att få, säger hon.

I vissa fall krävs psykologiskt stöd för personer med Hyperemesis.

– Det finns hjälp av både psykolog och kurator om man behöver men det är inte vanligt, säger Sarberg.

– Under andra graviditeten har jag pratat med en terapeut, säger Charlotte. Det är psykiskt påfrestande att må såhär och man kan inte lägga allt på anhöriga, för det kan vara svårt för dem att förstå. I mitt fall har jag tur eftersom min mamma hade samma problem, fortsätter Charlotte och tipsar om en Facebook-grupp för kvinnor med problemen.

– Där hjälper vi varandra. Här kan man prata av sig, men också prata om vilken hjälp i vården man har fått. Mår man så här dåligt ska man vända sig till vården och kräva hjälp. Man får stå på sig lite.