– Vi har ett sätt att bemanna här, ett helt annat i Norrköping och ett tredje sätt i Motala. Det blir inte effektivt med helt olika processer i olika delar av den akuta vårdkedjan och stämmer dåligt med tanken om jämlik vård, säger Rönnersten. Vi inom specialiteten tror oss veta vad som är bra och fungerar. Den organisation och de arbetssätt vi strävar mot på US är sätt man har bedrivit akutmottagningsvård på i den anglosaxiska världen sedan 40-50 år, och det finns gott stöd för att det blir effektivare, färre felbehandlingar och nöjdare patienter.

US-akutens satsning på egna specialiserade akutläkare är en stor framgång. Det är alla eniga om och det är något Andreas Rönnersten är stolt över.

– Vi har studiebesök i princip varje vecka, från övriga Sverige och våra grannländer, som vill se hur vi löst det. Själva grundidén med akutläkarsatsningen är enkel, det vill säga man behöver specialutbildad personal för att driva akutmottagning. Tänk att du skulle öppna en förlossningsavdelning. Då skulle du förmodligen inte öppna den med allmänläkare och ortopedkirurger. Du skulle troligen välja förlossningsläkare för de är bra på det. Så när man ska öppna en akutmottagning är det förmodligen bäst att göra det med personal som är specialutbildad för just det.

– Vår affärsidé på den här kliniken är att alla personalgrupper ska vara specialutbildade på akut omhändertagande i stället för att ha till exempel läkare som kommer hit och jobbar tillfälligt. Den som gör något varje dag blir bättre på det än den som gör det mer sällan. Att svensk akutmottagningsvård ofta är så dålig som den tyvärr är handlar mycket om att det inte finns någon som har incitament att utveckla den när läkarna roterar in då och då. De är sällan intresserade av att driva den medicinska utvecklingen, de har sina intressen i annan verksamhet.

US-akuten är den akutmottagning i Sverige som har bäst läkarbemanning i bemärkelsen flest egna läkare med högst kompetensnivåsnitt.

– Vinsten i vår organisation är att våra läkare är rutinerade, vet hur akuten funkar, har samma arbetstider, samma fikarum, samma möten och samma utbildning som övriga teamet. Det är så teamen blir samkörda.

Så vem är ansvarig för att få till en förändring?

– Det är regionledningen som beslutar hur vi arbetar, men i förlängningen är det en politisk fråga om alla invånare ska ha lika tillgång till vård.

Andreas Rönnersten ser också hur akutmottagningens villkor förändras när det blir allt trängre på andra vårdavdelningar.

– Vi tar hand om 80 procent av våra patienter och gör dem färdiga. 20 procent ska vidare någon annanstans till någon annan specialitet. Den patientgruppen, de som ska vidare, behöver vi göra mer och mer för för varje år. Ofta men inte alltid för att det är medicinskt motiverat, men för att sjukhuset blir mindre med färre platser att vårda folk på. Det gör trösklarna för att komma in där högre. Alltså behövs fler undersökningar för att visa att den här patienten verkligen behöver tas om hand av den och den kliniken.

– Så utvecklingen går mot att utreda mer och mer på akuten vilket gör att patienterna ofta blir kvar hos oss längre än vad som är bra för dem, för att det är fullt på den avdelningen de ska till. Vi vet att för patienter som behöver vård på andra kliniker blir prognosen sämre ju längre de får vänta på en vårdavdelningsplats, det finns det bra forskning kring.

Så hur löser man det?

– Tillgången på vårdplatser kan bara kliniker med vårdplatser lösa, vilket för oss på akuten ofta skapar en maktlöshetskänsla.