Johan Olof är upprörd.
– I tio år har jag haft en muntlig överenskommelse med Trafikverket om att jag sköter röjningen själv av de 700-800 meter väg längs den mark som jag är delägare i, säger han.
– Och så blir det så här.
Det var i förra veckan, kvart i elva på natten, som vägröjaren kom första gången längs vägen mot Ulrika, där Johan Olof Svensson bor. Han sprang ut för att prata med föraren, men fick aldrig kontakt. Några timmar senare, under tidiga morgontimmar, kom maskinen tillbaka och slog sönder klarbärsträdet.
Johan Olof Svensson är utbildad landskapsarkitekt och är kritisk till hur vägröjningen sköts.
– Trafikverket har fått för sig att ALLT utmed vägrenarna måste bort men så är det ju inte, säger han. I andra sammanhang anses ekologi- och naturfrågor vara så viktiga, men inte här. Allt mejas ner urskillningslöst.
Östgötaleden går förbi längs vägen.
– Det finns all anledning att vara rädd om naturvärdena och bara ta bort det som hotar trafiksäkerheten. Men då kan man inte köra stora maskiner mitt i natten, när man inte ser ordentligt.
För två år sedan körde maskinen av en vajer till en telefonstolpe, berättar han, så att både han och andra blev av med telefonen i flera dagar.
Så här är det bara på landet, menar han.
– Där kan man göra lite hur som helst, tydligen. Inne i städerna får träd finnas längs gatorna, där planteras rentav nya. Ingen åker och slår sönder växtligheten.
Han ska begära ersättning för sitt träd.
– Men det är ändå borta.