Den 13 september 2017 förhörs 24-åringen för första gången i utredningen. Han är då ännu inte formellt misstänkt för inblandning i dubbelmordet. Men polisen har upptäckt att han köpt silvertejp och eltejp på Biltema i Jönköping den 11 juni, samma dag som dubbelmordet begicks. 24-åringen säger att han köpte silvertejpen för att kunna laga en leksaksspis. Han berättar även att han den 11 juni hade blivit osams med sin sambo och att han därför valde att ta sin bil och köra omkring i 20 timmar. I samband med förhöret fick 24-åringen lämna dna-prov.
Den 15 september grips och anhålls 24-åringen. Samma dag hålls ett förhör med honom i polisens arrestavdelning i Linköping. När han får veta att han är misstänkt för dubbelmordet svarar han:
"Ja, jag har ingen aning alltså hur det kommer sig att jag blivit misstänkt för det brottet."
24-åringen håller fast vid sin historia om att han kört planlöst omkring i en bil. Möjligen har han besökt Linköping, men det kan lika gärna vara Lidköping.
"Mitt lokalsinne är bortom all kritik och med tanke på att jag inte hade något särskilt mål då så körde jag ju bara."
24-åringen förnekar att han under bilresan besökte Mantorp.
"Jag vet inte vart Mantorp ligger."
Den 16 september förhörs 24-åringen ännu en gång i förhörsrum på arrestavdelningen. Han väljer då att självmant berätta att han under sin bilresa den 11 juni stannade till vid ett hus i närheten av Mjölby för att fråga om vägen.
"Där så möttes jag av en äldre dam, så hon tog in mig i tamburen och vi pratade lite. Jag fick ett glas saft av henne. Fick låna hennes toalett."
24-åringen säger att damen var ”väldigt snäll”.
En bit in i förhöret berättar 24-åringen att han tidigare drabbats av psykoser.
"Jag ville mörda människor, jag ville döda folk. Alla skulle dö. Allting gjorde mig arg, jag var arg hela tiden. Min hjärnas sätt att hantera det var att jag planerade saker. Jag planerade morden i minsta detalj."
Polisens förhörsledare ber 24-åringen att berätta mer om sina mordfantasier och den misstänkte svarar:
"Ja, det kunde drabba vem som helst. Det kunde ha varit en främling som jag träffade på stan, så bara tittade jag på honom och så plötsligt gick hjärnan igång."
24-åringen berättar att han fantiserade om hur han skulle kidnappa och döda en människa och hur han skulle göra sig av med kroppen.
"Men det skrämde mig för jag tål knappt åsyn av blod, jag är ingen våldsam person."
I förhöret säger han att han blev rädd för sina tankar och att han övervägde självmord.
"Efter detta så blev jag inlagd på psyket i Göteborg och efter det så blev jag då förflyttad till Jönköpings psykiatrivård. Där inne låg jag en månad."
24-åringen säger till förhörsledaren att han numera är frisk och att han inte längre plågas av tankar på att döda. Förhörsledaren ber den misstänkte att berätta mer om sina mordiska tankar. Och 24-åringen berättar:
"Jag ville liksom tänka ut något perfekt in i minsta detalj. Och då beslöt sig min hjärna för att den ska tänka ett mord, perfekt in i minsta detalj. Allting skulle planeras."
Förhörsledaren ber 24-åringen berätta vad ett ”perfekt mord” innebär.
"Alltså den enda erfarenhet och kunskap jag hade var ju från tv-serier. Och filmer och liknande."
24-åringen lägger sedan ut texten om hur han skulle gå till väga för att döda någon och gömma kroppen.
"Själva slutskedet har ju alltid att varit att begrava dom, för det är det som beskrivs som bästa sättet i tv-serier och filmer."
Förhörsledaren säger:
"Och nu sitter du här och är misstänkt för två mord."
24-åringen svarar:
"Jag förstår hur det låter."
24-åringen försäkrar dock att han är oskyldigt anklagad för dubbelmordet och att han inte haft tankar på att döda under de senaste två åren.
"Jag har inte mördat dom. Det kan jag med gott samvete säga. Jag förstår hur allting låter och jag gissar på att ni har bevis som på nåt sätt binder mig till det här mordet."
Mot slutet av förhöret får 24-åringen reda på att polisen har säkrat hans dna på brottsplatsen utanför Mantorp.
"Jag tänker inte erkänna någonting jag inte gjort."
Den enda förklaring 24-åringen ger är att han måste ha avsatt dna-spåret när han stannade vid huset för att fråga om vägen.
Den 28 september förhörs 24-åringen i häktet i Norrköping. Han får en rad detaljerade frågor och svarar villigt på alla frågor. Han får bland annat förklara varför han köpte ett luftvapen av typ, soft air-gun i en butik i Jönköping samma dag som dubbelmordet begicks. Han hävdar att han skulle ge bort vapnet i present. 24-åringen får också förklara varför han samma dag köpte en filékniv.
"Den var cool."
Den 9 oktober hålls ännu ett förhör med 24-åringen på häktet i Norrköping. Förhöret tar omedelbart en oväntad vändning när han ber om ordet och säger följande:
"Jag skulle vilja göra ett utlåtande och det går ut på… jag har inte varit helt sanningsenlig med er. Finns saker som jag helt enkelt har ljugit om. Och det är på grund av att det finns en allvarlig hotbild mot min familj och mig själv ifall det skulle vara så att jag yttrade den information jag besitter."
Det är som om 24-åringen läser högt ur ett manus.
"Men jag skulle vilja poängtera några saker. Det första är att jag var inte ensam i huset… vid dådet så att säga. Och under den tiden som dom dog, under den tiden jag förutsätter att dom dog, var jag och tog ut pengar i Borensberg. Det var... jag var med när dom tejpades."
Så snart förhörsledaren börjar ställa frågor låser det sig. 24-åringen vägrar plötsligt att svara på några frågor. Gång på gång, oavsett vilka frågor som ställs, svarar han:
"Jag har ingen kommentar på det."
24-åringen vägrar svara på vad den påstådda hotbilden skulle gå ut på och han vägrar svarar på vem eller vilka som skulle ha utfört dådet. Han vägrar även att svara på frågor om sin egen inblandning. Under förhöret får den misstänkte veta att hans dna har hittats på den mördade mannens kropp.
"Det har jag ingen kommentar på."
Den 16 oktober förhörs 24-åringen på nytt. Platsen är häktet i Norrköping. 24-åringen inleder med att läsa högt från en lapp.
"Jag har full förståelse för att anhöriga vill ha klarhet men jag måste sätta min familj först. Jag har inte dödat någon och jag har inte haft någon kännedom om att dom skulle dödas."
I resten av förhöret försöker förhörsledaren att få mannen att berätta om sin egen inblandning i dådet. 24-åringen vägrar svara.
24-åringen förhörs på nytt den 24 oktober på häktet. Han medger i förhöret att han var med och tejpade både den 62-åriga kvinnan och hennes 70-årige man. Men han vill inte berätta varför han gjorde det.
"Ingen kommentar."
Polisen berättar för den misstänkte att en genomgång av sms visar att han inte alls var osams med sin sambo den 11 juni, vilket han tidigare påstått. Han säger nu att stämningen mellan honom och sambon var bra.
Förhörsledaren vädjar till 24-åringen att berätta om dådet och säger:
"Jag tror innerst inne så vill du berätta vad som hände. Vi har en rätt så bra kunskap om vad som hände där inne, tekniskt och allting."
24-åringen svarar:
"Ingen kommentar."
Förhörsledaren frågar:
"Hur kändes det när du var där inne."
24-åringen svarar:
"Nervöst."
Förhörsledaren ber mannen utveckla varför han var nervös. Den misstänkte svarar:
"På att händelseförloppet inte stämde överens med den jag är som person."
24-åringen säger att han som person är lugn och metodisk och att han inte kunde styra över händelseförloppet.
Förhörsledaren frågar:
"Och hur var det här händelseförloppet då om du beskriver det?"
24-åringen svarar:
"Raka motsatsen till lugn och metodisk."
Förhörsledaren:
"Varför blev det så?"
24-åringen:
"Ingen kommentar."
Förhörsledaren:
"Hur kändes det när det blev så?"
24-åringen:
"Hemskt."
I förhöret får den misstänkte frågor om sina tidigare mordfantasier. 24-åringen berättar villigt om sina tankar om det perfekta mordet. Han säger att ”förstahandsvalet” var att använda ett skjutvapen.
"Förstahandsvalet så att säga med tanke på att jag har svårt att hantera blod."
Den 2 november förhörs 24-åringen ännu en gång på häktet. Han får bland annat frågor om varför han tog ut pengar i en bankomat i Borensberg med parets kort.
"Ingen kommentar".
Han medger att han efter uttaget åkte till Linköping och att han på en restaurang åt en köttbit och drack läsk. Åter igen får 24-åringen frågor om vad han gjorde i huset.
Förhörsledaren:
"Kan du spela upp den här händelsen inne i huset inom dig och se vad som hände?"
24-åringen:
"Ingen kommentar."
Förhörsledaren:
"Gör du det ibland?"
24-åringen:
"Ingen kommentar."
Nästa förhör hålls på häktet den 13 november. 24-åringen svarar nu ”ingen kommentar” på nästan samtliga frågor.
Förhörsledaren:
"Tycker du att det är jobbigt att vi pratar om det (dådet)?"
24-åringen:
"Ja, men jag förstår nödvändigheten av det."
Senare frågar förhörsledaren 24-åringen vad han tänker på när han ligger i sin cell.
"Ingen kommentar."
1 december, ännu ett förhör hålls med 24-åringen på häktet. Han är inte villig att svara på frågor. Förhörsledaren undrar om den misstänkte kommer att berätta sanningen under rättegången. 24-åringen svarar:
"Förhoppningsvis kommer jag att kunna säga sanningen då."
Den 11 december får 24-åringen i ännu ett förhör reda på att han förutom två fall av mord även är misstänkt för bedrägeri. Brottet består i att han tog ut pengar i Borensberg med parats kort. Den misstänkte säger följande om anklagelsen:
"Skyldig."
Gång på gång försöker förhörsledaren att få 24-åringen att berätta vad som hände inne i huset. 24-åringen får bland annat se bilder på offren.
"Jag ser på dig att du inte mår bra nu. Jag tycker att du ska berätta hur det verkligen var."
24-åringen:
"Ingen kommentar."
Förhörsledaren:
"Det är inte ett perfekt mord det här."
24-åringen:
"Jag har ingen kommentar på det."
Den 19 december hålls det sista förhöret med 24-åringen på häktet i Norrköping. Förhörsledaren går igenom förundersökningsprotokollet och erbjuder den misstänkte en ny chans att svara på frågor.
Förhörsledaren:
"Är det något mer som du vill säga i den här utredningen?"
24-åringen:
"Nej."
Den 27 februari inleds rättegången i Linköpings tingsrätt.
Fotnot: Alla citat i artikeln är hämtade från förundersökningen. Vissa smärre språkliga justeringar har gjorts för att öka läsbarheten.