– Polisen har sagt att jag ska byta parkering på nätterna, säger han. Men det är DE som ska flytta, de som gör inbrott, inte jag. Jag har inte gjort något fel.
Adams korvkiosk finns på Trädgårdstorget på dagarna, men på nätterna parkerar han den i Tannefors, intill gatuköket. Det är inget bra ställe.
– Jag skulle allra helst vilja ha kvar min kiosk på Trädgårdstorget på nätterna, säger han, där är mycket folk och mycket mindre risk att någon osedd bryter sig in i kiosken. Jag skulle till och med kunna bygga en riktig kiosk här, en jättefin. Men jag får inte bygglov till det.
Det tycker han är konstigt – han står ju inte på vägen. Han är inte i vägen för någon.
– Jag har varit här i tjugo år. De kunde ju ge tillfälliga bygglov, vart femte år, eller varje år.
Första gången det var inbrott i korvkiosken hade Adam lämnat både korv, dricka, mobiltelefon och kassalåda där.
– Jag var jätteledsen. Det kostade mig 20 000 kronor, och ingenting som är löst täcks av försäkringen. Jag kunde få ersättning för den uppbrutna dörren. Men självrisken är 1 300 kronor. Jag har ingen försäkring längre.
Det finns heller i princip ingenting kvar i vagnen. Adam tar med sig allting, utom läsken. Den försvann den här gången, vid det femte inbrottet.
– Första gången gick de in genom ett sidofönster. Nu bryter de upp låset. Den här gången blev det förstört. Det betyder mycket arbete för mig, jag hinner inte öppna i tid och jag missar kunder
Polisen kommer alltid när det har varit inbrott, det tycker Adam förstås är bra.
– Men de kommer lite försent!
Har du aldrig känt lust att ge upp?
– Aldrig! Jag fortsätter. Ingen kan stoppa mig. Folk säger att jag har bästa korven i stan. Det här är bra, det jag gör och jag vill jobba. Jag slutar inte förrän jag själv bestämmer att jag VILL sluta.