Det var i våras som Rikard Hedvall från Arkeologerna hittade tre riktigt gamla gravar utanför nuvarande St Larskyrkan. Gravarna kan knytas till den allra första kyrkan på platsen.

I en av dem låg skelettet efter en man, illa ihoptryckt i jorden. Kistan som han hade begravts i var bara 160 cm lång, en liten person alltså. Och nu har kol14-dateringen av hans tänder visat att mannen bara var en pojke – en barnarbetare, skulle man kunna säga, eftersom han fått sina verktyg med sig i graven.

Gravgåvor är en hednisk tradition. Ändå har just den här lille timmermannen fått en typisk kristen begravning. Hans träkista har placerats i öst-västlig riktning med pojkens huvud i öster (så att han ska kunna se Jesus när han kommer tillbaka vilket han förväntas göra från väster).

Artikelbild

| I graven. Pojken hade yxa, bryne och ett okänt järnföremål med sig i kistan.

Att pojken har begravts med armarna utmed sidorna visar också att graven är från den allra första kristna tiden. Senare läggs den dödes armar i kors över kroppen.

– Slutsatsen är att den här pojken levde i en brytningstid, säger Rikard Hedvall. Gravgåvor i en kristen grav är mycket ovanligt, jag känner faktiskt inte till något liknande fynd.

Gravgåvor hör inte hemma i kristna gravar, men det kan naturligtvis finnas föremål även där. För några år sedan grävde Rikard Hedvall ut en gammal kyrka i Klåstad (Klosterstad) utanför Vadstena, och där gjordes några fynd i de äldsta kristna gravarna.

– Men då var det föremål som följde med klädedräkten i graven, berättar han. Ett bryne, en kniv och en kam som har hängt i den avlidnes bälte.

Artikelbild

| Ålder. Det var pojkens tänder som kunde kol 14-dateras.

Dateringen visar att pojken begravdes före 1020 och intill yxmannens grav, på ett par meters djup, fanns ytterligare två gravar.

– En av dem är daterad till samma tid, alltså 900-1020. Den tredje är inte klar än, men vi tror att den är från samma tid.

Artikelbild

| Yxan. Så här såg yxan ut före konservering.

Det är på träkyrkans tid. Den har arkeologerna fortfarande inte återfunnit.

– Det krävs lite tur för att hitta den – som vi hade i Kålstad. Där brände danskarna kyrkan 1560, och sedan användes varken den eller kyrkogården mer, säger Rikard Hedvall.

Artikelbild

| Fynd från Klosterstad. Bryne, kam och kniv som hängde vid den dödes bälte fick i sällsynta fall följa med i graven.

– På en kyrkogård som används har många spår grävts bort under årens lopp. Dessutom kanske den första träkyrkan inte låg precis där stenkyrkan senare byggdes. Den återstår att hitta.