Christa, 99, blev bestulen i hemmet

Hemtjänstpersonalen kom och gick hemma hos Christa Swartling i Linköping. Plötsligt var porslinsföremål för tiotusentals kronor försvunna.

2 oktober 2016 08:15

Vi sitter i Christa Swartlings kök och pratar om det som stulits. Stengodsfågeln av Tyra Lundgren som hon fick när hon slutade på Handelsbanken i Stockholm, teburken som varit hennes farmors. Sammanlagt har minst tolv föremål försvunnit, till ett värde av åtminstone 50 000 kronor.

LÄS MER: Chefen: "Vi kan inte peka ut någon"

– Pengarna skiter jag i, ursäkta uttrycket. Men att bli bestulen i sitt eget hem på det här sättet...

Christa fyller 99 år om några veckor, hör dåligt, men är klar i huvudet. Hon bor ensam i sin lägenhet, har dottern Ulla Gagner-Geeber i stan och klarar sig bra med hjälp av hemtjänsten som kommer på besök tre gånger om dagen.

Fågeln var borta

Det hela började i somras med att dottern Ulla blev uppringd av hemtjänsten som undrade vart Tyra Lundgren-fågeln tagit vägen, den som alltid brukat stå i köksfönstret.

– Jag åkte dit och letade överallt. Tittade om den kanske hamnat i vitrinskåpet. Det var då som tanken slog mig, att ser det inte lite glest ut i vitrinskåpet? berättar Ulla.

Ett år tidigare hade Ulla fotograferat allt i lägenheten, så där som försäkringsbolagen vill att man ska göra. Nu tog hon fram fotot på vitrinskåpet och började jämföra. Sju porslinsföremål saknades.

– Det var så förslaget gjort. De saker som fanns kvar var omarrangerade så att det inte skulle se för glest ut någonstans.

Efterhand har Christa och Ulla upptäckt fler saker som saknas.

– Senast idag insåg vi att den gamla Ronsontändaren också är borta.

Hemtjänsten har nyckel

Christa och Ulla är helt säkra: Någon från hemtjänsten måste ha tagit sakerna.

– Jag har en nyckel och hemtjänsten en. Mamma släpper aldrig in någon annan, säger Ulla.

Vissheten stärktes när ännu en stöld polisanmäldes i samma trappuppgång. Den gången hade smycken och pengar försvunnit och även där är de anhöriga säkra på att hemtjänstpersonal måste ligga bakom.

Christa och Ulla vill berätta sin historia för att varna andra.

– Det kan säkert vara fler som är drabbade, men som inte upptäckt att det fattas saker, tror Ulla.

Polisen: Måste prioritera

Stölderna polisanmäldes i juli, men till Christas och Ullas besvikelse har polisen ännu inte gjort något.

– Vi är underbemannade och måste prioritera hårt. En grov misshandel måste gå före. Och sådana här stölder är fruktansvärt svårutredda; det är oftast många som haft tillträde till lägenheten. Vi kanske kan utkristallisera 4–5 möjliga gärningsmän, men sedan kommer vi inte längre, säger polisens utredningsbefäl Stefan Klingstedt.

Ärendena är i alla fall inte nedlagda, så än finns det hopp.

– Det är ju fruktansvärt fula brott som vi verkligen vill utreda. Så fort vi får en lucka ska vi åka ut och ha samtal med de inblandade, säger Stefan Klingstedt.

"Jag blev förbannad"

Christa Swartling får frågan hur hon reagerade när hon insåg att hon blivit bestulen. Blev hon arg eller ledsen?

– Arg eller ledsen? Jag blev förbannad!

Däremot går hon inte och grubblar alltför mycket över det som hänt.

– Jag är inte lagd åt det hållet. Det är bara att konstatera vad som hänt och försöka lägga det bakom sig.

Ulla har kontaktat försäkringsbolaget, men där blev det kalla handen.

– Har man lämnat ut nyckeln till någon blir det inga pengar, sade de.

LÄS MER: Trots stölderna: Christa får inga pengar

Ulla har letat på Blocket och Pantbanken för att se om något av de stulna föremålen dyker upp, men hittills utan framgång. Nu har hon låst in alla Christas värdefulla saker, de som är kvar. På vitrinskåpet sitter ett hänglås.

– Att man ska behöva låsa in sina saker i sitt eget hem, det är ju förskräckligt. Att folk inte kan skilja på mitt och ditt, säger Christa.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Åke Alvin