Brinnande sopor kyler Linköping

Sopförbränning ger el och värme till Linköpingsborna. Men – kanske lite mer oväntat – även kyla. Nu bygger Tekniska verken ut fjärrkyla i nya områden.

29 maj 2017 05:30

Kraftvärmeverken på Gärstad måste hållas igång även sommartid. Framför allt för att producera el, men också för att Linköpingsbornas sopor inte får lagras öppet ända till hösten.

Frågan är då vad man gör av all värme som skapas under en årstid då den egentligen inte behövs, mer än till varmvatten och swimmingpooler.

Svaret är: fjärrkyla.

Energin i värmen från Gärstad går nämligen att omvandla till kyla i så kallade absorptionskylaggregat.

– Det är en snillrik lösning som funnits i över 100 år. Det bygger på samma princip som gasolkylskåp, säger Jimmy Fornander som är affärsansvarig för fjärrkyla på Tekniska verken.

Jimmy visar en skiss på saltat fjärrvärmevatten som kokar i vakuum, förångas och kondenserar, och hur det egentligen fungerar är inte helt enkelt för en lekman att begripa. Men resultatet är i alla fall sjugradigt vatten som kan skickas ut till kunderna via nedgrävda ledningar.

– Den tekniken används när vi har överskott på värme från Gärstad. På vintern tar vi kyla direkt från luften eller Stångån. När vi varken har värmeöverskott eller frikyla får vi starta elmaskiner, men det är den lilla delen, säger Jimmy.

Linköping var ganska tidigt ute med fjärrkyla. Den första anläggningen byggdes på universitetet och fyller 20 år om ett par veckor. På den tiden levererades 1 GWh om året. Nu är siffran uppe i 100 och växer snabbt. Om några år räknar Tekniska verken med att leverera 150 GWh fjärrkyla om året.

I dag finns fjärrkyla i centrum, på US, garnisonen, universitetet, Mjärdevi och Saab. Nästa steg är Ebbepark (f d Wahlbecks) och Tornby, där Tekniska verken sökt bygglov för en ny anläggning.

Det behövs ett internt kylsystem i fastigheten att koppla in fjärrkylan till, så det är inte bostäder utan företag som är den primära målgruppen. Till skillnad från fjärrvärmen har fjärrkylan introducerats på helt kommersiella villkor, utan inslag av tvång, och enligt Jimmy Fornander är intresset stort och växande.

– Om man stod på ett tak i Linköpings centrum för tio år sedan såg man små kylaggregat precis överallt. Det gör man inte i dag, de flesta har fjärrkyla i stället.

Behövs det verkligen kyla i ett nordligt land som Sverige, eller är det bara onödig lyx?

– På ett sätt är det förstås lyx, men i dag kan man knappt tänka sig ett kontor eller butik utan luftkonditionering. Och på sjukhus och i datorhallar är det helt nödvändigt, även på vintern.

Jämfört med att var och en har ett eget luftkonditioneringsaggregat är fjärrkylan en stor miljövinst, inte bara för att aggregaten drar mycket el. De syntetiska köldmedierna i aggregaten är visserligen inte längre ett hot mot ozonlagret, men de är kraftfulla växthusgaser – upp till flera tusen gånger värre än koldioxid.

– Det är förstås inte meningen att de ska läcka ut. Men en del läcker alltid, till exempel när anläggningarna ska skrotas, säger Jimmy.

De mest klimatpåverkande köldmedierna ska fasas ut, enligt beslut av både EU och på internationell nivå. Tekniska verken använder inga syntetiska köldmedier alls. I maskinerna som drivs av fjärrvärme används endast vatten och salt som köldmedium. I de eldrivna kompressorerna finns ammoniak, ett ämne som visserligen kan vara farligt att andas in, men som åtminstone inte påverkar klimatet.

Tekniska verkens sätt att tillverka fjärrkyla utan syntetiska köldmedier har väckt internationellt intresse.

– I höstas var ett 40-tal FN-delegater hos oss för att studera hur vi gör, som ett led i avvecklingen av hfc-köldmedier i världen, berättar Jimmy Fornander.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Åke Alvin

Ämnen du kan följa