I december 2018 nekades Leile de Souza Holmström från Brasilien permanent uppehållstillstånd i Sverige för andra gången. Hon och hennes man, Morgan Holmström, blev förkrossade. I slutet av september 2018 hade paret fått dottern Evelyn. Tanken på att de tre skulle splittras ledde till mycket stress för familjen.
– Jag är i chock. Att det har gått så här, jag har inte riktigt köpt det. Jag sover inte. Immunförsvaret dalar och jag har ständig hosta. Vi gör allt för att inte barnet ska märka av så mycket, sa Morgan i januari 2019.
Redan under 2016 skickade Morgan in sin deklarerade inkomst och hoppades att det skulle räcka för att hans fru skulle få stanna. Skatteverket skulle först godkänna inkomsten och sedan Migrationsverket. Processen tog 1,5 år. Skatteverket godkände inkomsten, men inte Migrationsverket. De skickade in en överklagan till förvaltningsrätten. Under denna tid var Leile gravid och åkte till Sverige genom ett turistvisum för att kunna föda sitt barn med Morgan närvarande. Detta blev nästa bakslag då Leile återigen nekades uppehållstillstånd i december 2018. Nu med motiveringen att hon vistats i landet när beskedet kom. Hade hon inte varit i landet vid denna tidpunkt hade uppehållstillståndet beviljats.
Morgan drev fyra företag under tiden, vilket han i januari 2019 sa sig inte klara av att göra på distans. Frågan om vem som skulle ta hand om Evelyn har familjen inte heller svar på vid denna tidpunkt.
– Evelyn behöver sin mamma, men eftersom Evelyn inte är brasiliansk medborgare kan hon inte bo där. Stannar hon i Sverige kommer mina företag ha svårt att överleva eftersom jag måste vara föräldraledig. Följer jag med till Brasilien riskerar jag också mina företag och då har vi kanske inte ekonomin till att komma tillbaka till Sverige, sa Morgan Holmström i januari.
För familjen innebär avslaget att de skulle splittras eftersom Leile snart skulle utvisas, samtidigt som Morgan behövde stanna i Sverige.
– Jag kan inte föreställa mig att behöva åka tillbaka, för mig är det inte möjligt. Det skulle vara ett helvete. Evelyn är mitt hjärta utanpå mig, sa Leile vid samma tidpunkt.
Efter ett halvårs tid har mycket förändrats och familjen försöker njuta av den tid de har tillsammans i Brasilien, tack vare att Morgan kunnat ta pappaledigt. Dock lever de fortfarande i ovisshet om framtiden.
– Min fru har försökt att ansöka om uppehållstillstånd på nytt, men det kan dröja 1-2 år innan vi får besked, säger Morgan.
Juridiskt sett är de alltså tillbaka på ruta ett igen.
Att flytta utomlands har drabbat Morgans fyra företag. Verksamheterna i Stockholm, Malmköping och Norrköping har han avvecklat. Nu har han endast kvar sin verksamhet i Linköping eftersom samarbeten har blivit uppsagda och många övriga verksamheter har blivit svåra att styra över på distans. Att få vara med sin familj har haft ett högt pris.
– Jag har förlorat över en miljon i investerade pengar, vilket är mycket för ett vara en småföretagare.
Numera har han bara en anställd och några timarbetare kvar. De driver verksamheten under Morgans frånvaro.
– Jag är väldigt tacksam för de kollegor och anställda som har ställt upp. De har gjort det möjligt för mig att vara pappaledig.
Det har varit en trygghet för familjen att så många människor funnits där under tiden de beskriver som svår. Att stanna kvar i Brasilien är dock inte ett alternativ. Det skulle inte generera tillräckligt mycket pengar för att Leile ska få sitt permanenta uppehållstillstånd.
– Jag måste åka tillbaka till Sverige för att bygga upp företaget på nytt, säger han.
Trots att familjen för tillfället befinner sig i samma land är tiden de har tillsammans begränsad. Leile jobbar som lärare för barn i Amazonas som annars inte skulle fått någon utbildning.
– Det tar fem till sex timmar att åka till jobbet, så min fru är bara hemma under helgerna.
Hon har två månaders kontrakt som sedan uppdateras. Det innebär att hon tilldelas en ny plats att arbeta på varannan månad. Under juli månad har Leile haft semester, men i augusti börjar hon arbeta igen.
– Just nu är vi iallafall tillsammans, säger Morgan.
Många släktingar till Leile bor i närheten, vilket också är en extra trygghet. Eftersom Morgan är pappaledig har han också fått chansen att spendera mer tid med sin dotter som nu är nio månader gammal. Det är han är tacksam för.
– Hon lär sig att gå just nu. Hon gillar att hålla mig i handen när vi övar, säger han.
Han berättar att de också brukar gå till stranden tillsammans under dagarna.
– Min dotter är glad och leker mycket. Hon verkar inte lagt märke till allt runt omkring.
Morgans tankar om framtiden är blandade.
– Enligt lagen har vi stora möjligheter att få uppehållstillståndet, säger han.
Migrationsverket å andra sidan har fått Morgan att tappa hoppet.
– Jag är förvånad över att det inte har löst sig.
En av hans förhoppningar är att Migrationsverket börjar ta hänsyn till barnkonventionen.
– Det är chockerande att domstolen kan säga att ett barn inte behöver båda sina föräldrar, säger han.
I ett mail beskriver Migrationsverket hur de har resonerat i fallet och på vilket sätt de har förhållit sig till barnkonventionen.
"Vad gäller Barnets bästa, som grundar sig i barnkonventionen, är inte det en självständig grund för att vidta, eller inte vidta, vissa åtgärder. Principen om barnets bästa kan inte användas som en självständig tillståndsgrund. Barnets bästa är dock en viktig omständighet att beakta i bedömningen av vilket beslut som ska fattas. Detta innebär att om en rättsregel är öppen för mer än en tolkning och olika intressen vägs mot varandra, så ska barnets bästa väga tungt, men inte ensamt vara utslagsgivande. I det enskilda fallet kan andra faktorer väga tyngre. Det beslut vi fattar får inte strida mot lag och praxis, vilket innebär att vi inte alltid kan besluta i enlighet med barnets bästa."
I september kommer det oundvikliga att inträffa. Morgan och hans dotter kommer behöva lämna Leile och återvända till Sverige för en tid.
– Jag vill inte att hon ska behöva växa upp utan mamma eller pappa, säger han.
De kommer försöka träffa varandra igen så fort de bara kan. Morgan har fortfarande pappaledighet att ta ut som han avser använda för att hålla familjen samlad. Den dagen pappaledigheten tar slut ser familjen som ett akut problem.
– Man kan inte tänka framåt, därför gör vi bara planer för dagen. Det känns som att jag inte har någon kontroll över mitt eget liv.