"Är man analfabet som jag så krävs ett mirakel för att få jobb", säger Zaiana Tadaris.
När Zaiana Tadaris satte sin fot i Sverige var hon 26 år, gift och hade tre döttrar mellan två och nio år. Hon kom i samband med kriget i Syrien 2011.
– Vi var tvungna att lämna landet, säger kvinnan från al-Qamishli i nordöstra Syrien.
Zaiana Tadaris kom direkt till Linköping och sedan dess har hon alltid bott i Skäggetorp.
I hemlandet var hon hemmafru, en heltidssysselsättning som ingen ifrågasatte. I Sverige blev Zaiana en siffra till i statistiken om arbetslösheten bland utrikesfödda kvinnor.
Medan hennes man jobbade på en pizzeria var hon hemma med den yngsta dottern. Så småningom fick hon ytterliggare ett barn. Familjens senaste tillskott, född 2014, förlängde Zaiana tid utan arbete med ett par år.
Det var inte förrän 2016 som hon började gå på SFI, men redan efter tre månader gav hon upp.
– Det har aldrig varit lätt för mig med bokstäver. Jag kämpade med att lära mig, men det kändes omöjligt. Jag lämnade skolbänken i Syrien redan efter två år i grundskolan. Ingenting fastnade i mitt huvud och jag upplevde samma sak när jag började läsa svenska. Jag kan inte läsa eller skriva ens på mitt modersmål.
Zaiana lämnade SFI, men hon lyckades hitta ett jobb inom hemtjänsten och jobbade i cirka tio månader innan företaget som anställde henne la ner sin verksamhet.
Hur kunde du klara dig på jobbet utan svenska?
– Som tur var så jobbade jag bara åt arabisktalande personer, men tyvärr stängde företaget och jag blev arbetslös igen.
Efter ett par år med arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd fick Zaiana en chans till. Den här gången inom en helt annan bransch. Hon skulle jobba på Ammos Café och Creperi.
– Jag började med två dagars praktik. De gillade mig och jag fick jobbet. Jag kanske inte kan läsa, skriva eller prata så mycket, men jag är lättlärd, snabb och ordningsam.
På grund av språkbristen brukar inte Zaiana jobba med serveringen, men hon hoppar in ibland vid behov.
När vi besöker Zaiana på hennes nya arbetsplats märker vi att kollegorna pratar olika språk, men ingen av dem arabiska.
Hur löser du kommunikationen med kollegorna?
– Det var tufft i början. Jag förstår mycket, men jag kan inte uttrycka mig. Nu är det bättre. Jag har lärt mig nya ord som champinjoner, bacon, nötter och honung.
– Jag är jätteglad över att ha fått ett jobb, även om det är lite stressigt.
"Jag kanske inte kan läsa, skriva eller prata så mycket, men jag är lättlärd, snabb och ordningsam", säger Zaiana Tadaris.
Kan man läsa och skriva ska man studera vidare, tycker Zaiana. "Är man analfabet som jag så krävs ett mirakel att få ett jobb", säger hon och skrattar.