21-åriga Wilma Sehlstedt tar emot med ett leende när vi möts i hennes lägenhet i Linköping. Hon är ledig från sitt arbete som undersköterska på Universitetssjukhuset och tar gärna emot gäster i sin lilla etta.
Det luktar nystädat?
– Jag älskar att städa nu när jag har en egen lägenhet. Jag var inte lika noga när jag bodde hemma hos föräldrarna. Nu har jag till och med en sida på Tiktok om städning, skrattar hon.
Trots att allt står på sin plats är det en sak som sticker ut, den stora lådan som är fullproppad med mediciner.
– Tyvärr är det nog inte alla mediciner som får plats i lådan.
Wilma fick en tuff start på livet. Hon föddes utan mjälte och saknade en njure. Hennes hjärta sitter på höger sida och hon gjorde sin första hjärtoperation när hon var 19 dagar gammal.
– Totalt har jag gjort tre hjärtoperationer och kommer förmodligen få göra minst en till i framtiden.
Hur många operationer har du gjort totalt?
– Om jag räknat rätt är det elva nu.
Wilma har ett långt cv med flera olika, och ovanliga, sjukdomar med namn som de flesta säkert inte hört talas om, exempelvis Klippels fiels syndrome och Sprengels deformitet.
– Det händer att det är jag som får förklara för läkaren om mina sjukdomar.
Hon har även diagnosen Arnold Chiari som slog till ordentligt när hon var 14-15 år. Ett hål i skallbasen, där ryggmärgsvätskan ska passera, var för litet.
Vilken är den värsta behandlingen du genomgått?
– Helt klar när jag låg på en sträckbehandling med skruvar i skallen. Det var en behandling mot Chiarin och det var så fruktansvärt hemskt!
Hjälpte behandlingen dig att bli bättre?
– Nej, så för tre år sedan opererade läkaren bort 2,5 centimeter i skallbasen och stelopererade nacken.
När Wilma pratar om sitt liv och sina sjukdomar är hon saklig och man känner att hon accepterat sina krämpor. I förbifarten, när hon tömmer upp kaffet, nämner hon att hon också är i det närmaste blind utan sina glasögon.
Blir du ledsen på alla dina sjukdomar?
– Givetvis vill jag bara dra täcket över huvudet ibland, och ibland vill jag inte berätta för mina närmaste när jag mår dåligt.
Men du har ändå glimten i ögat och utstrålar väldigt mycket livsglädje
– Jag uppskattar livet på ett annat sätt tror jag, på grund av att jag är så sjuk. Oftast tänker jag: "Nu jäklar kör jag, jag lever bara en gång!"
Wilma poängterar noga att även om hon kan bli rädd när hon blir sjuk, som när hon hade covid för ett tag sedan, så får rädslan inte styra hennes liv.
Har du någonsin känt att du inte kommer klara dig igenom alla dina sjukdomar?
– För några år sedan fick jag proppar i båda lungorna, i benet och i halsen. Jag fick samtidigt körtelfeber och lunginflammation och jag låg på intensiven i fem dygn. Då trodde jag att allt var över, även läkarna var osäkra på om jag skulle klara det.
Men du blev bättre?
– Ja, läkarna sa att jag klarade mig för jag är så jäkla envis.
Kärleken till ishockeyn och fotbollen hjälper henne att glömma sina sjukdomar.
– När jag ser på sport är det bara det som gäller. Jag älskar HV71 och IFK Norrköping och ser så många matcher jag kan på plats med min syster och pappa.
Du är kusin med LHC:s klackledare Filip Sehlstedt, har han försökt övertala dig att byta lag?
– Vi har haft våra diskussioner, men jag vill helst inte gå in i den arenan, skrattar Wilma.
Hon har låtit tatuera in HV 71:s klubbmärke på vänster arm. Hon har även en tatuering med sjukdomen Arnold Chiari i fokus, där det står "Chiari warrior". En påminnelse om att hon orkade med både sträckbehandlingen och operationen.
– En tatuering med IFK är på gång också, det ska stå "Ett liv ett lag".
Det var inga problem för dig att få tatuera dig?
– Nja, jag fick tjata på läkarna ett tag och till slut sa de okej.
Wilma trivs med sitt liv i Linköping och med att jobba heltid som undersköterska. Hennes kollegor stöttar henne och har förståelse för hennes sjukdomar, vilket inte är självklart att alla har.
– Förr kunde jag möta en viss oförståelse från en del människor. När man har sjukdomar som inte syns så finns det de som inte tror på att man är sjuk.
Känns det som att du, trots alla diagnoser, kan leva det livet du vill?
– Ja, oftast. Just nu är jag så frisk jag kan vara och jag lever fullt ut så mycket jag kan. Och det tänker jag fortsätta med.