Helen är nu en ensamstående mamma med fyra söner. Hon har två tidigare män som har åkt in och ut i fängelse för en rad olika brott. Det har tagit hårt på hennes pojkar och en av dem har förlorat kompisar: "Att inte kunna ringa eller träffa pappa har varit det jobbigaste", säger Helen.
William kräver inte mycket av sin pappa. Det han ville ha under sin uppväxt var en närvarande fadersgestalt som såg honom, ringde och ibland kollade hur läget var. Så har det inte varit. När William var liten åkte hans pappa in och ut ur fängelset för en rad olika brott. Det var rubriceringar som grov misshandel och grov stöld. Idag bor pappan i en lägenhet i Linköping, och hos William lever ännu drömmen om att en dag få till en bra relation med sin far.
– Jag vill träffa min pappa och bo hos honom för att få upp kontakten igen. Det har tagit hårt på mig, jag tänker på det ibland, säger William.
Williams mamma Helen berättar att relationen mellan henne och pappan inte alltid var sund under Williams första år i livet. Helen mådde inte bra och i vissa perioder kände hon ett visst obehag inför Williams pappa. Först när William var sex år lyckades hon lämna relationen.
– Jag var en väldigt trasig människa när jag träffade hans pappa och jag kände till slut att jag inte kan ta det här längre. Mitt barn ska inte behöva ta det här, säger hon.
Efter att ha brutit upp träffade Helen en ny man, som även han kom att sitta i fängelse i flera omgångar. Tillsammans fick de flera barn och William fick på så sätt flera småbröder och en bonuspappa. Men efter ett antal år tog relationen slut. Fängelseturerna gick inte att kombinera med småbarnslivet och Helen bestämde sig för att ta hand om barnen på egen hand. Det tog hårt på barnen, särskilt de minsta.
– Att inte kunna ringa eller träffa pappa har varit det jobbigaste. De förstår att pappa har gjort något dumt och därför sitter han i fängelse, säger Helen.
Helen berättar att barnen varit utåtagerande i skolan och haft svårt att behålla kompisar. Hon tror att det till stor del beror på pappans frånvaro.
– Barnen är ledsna och det har varit väldigt mycket konflikter, bråk och stök.
William som har hunnit fylla 16 år, är äldst i syskonskaran, har i och med avsaknaden av en förälder behövt axla en vuxenroll hemma.
– William har tagit ett stort lass och mer ansvar än vad en tonåring ska behöva göra.
Att inte växa upp med samma förutsättningar eller hemförhållanden som de flesta andra barn har påverkat William. Han hoppade av skolan redan i högstadiet och han har även tagit snedsteg. Om det beror på att hans pappa varit frånvarande eller något annat vet inte mamma Helen.
– Även om han inte säger någonting, kan jag se på honom att han inte mår bra. Vi pratar mycket, säger Helen.
Mamma Helen och och sonen Wiliam har en nära relation och pratar mycket med varandra.
Idag finns det stöd för att hjälpa barn och föräldrar som har en anhörig i fängelse, men hur det stödet fungerar har aldrig vetenskapligt studerats. Fram tills nu. Karolinska institutet har nämligen påbörjat ett nationellt forskningsprojekt för att undersöka hur barn och anhöriga till personer i fängelse mår.
Karolinska Institutet har påbörjat ett unikt nationellt forskningsprojekt. Projektet ska hjälpa barn och föräldrar som har anhöriga i fängelse till att må bättre genom att utvärdera stödinsatser.
Barnrättsorganisationen Bufff erbjuder stödsamtal, läger och aktiviteter för barn och föräldrar som har anhöriga som sitter inne. Organisationen finns i Östergötland och har skickat ut en enkät till alla familjer som får deras stöd, för att ta reda på vilket stöd de behöver för att må bättre. Enkäten ska sedan fungera som underlag i forskningsprojektet. Stefan Strandberg är verksamhetsledare för Bufff Östergötland och tycker att forskningen är viktig.
– Vi reagerade jättepositivt. Det här kan hjälpa barnen att få rätt stöd.
Barnrättsorganisationen Bufff Östergötland hjälper barn och föräldrar som har anhöriga i fängelse. På bilden syns verksamhetsledaren Stefan Strandberg (till höger) och familjestödjare Kent Hellström (till vänster). Här erbjuder de samtalsstöd och roliga aktiviteter för barn.
Organisationen har hjälpt Williams familj. De har erbjudit samtalsstöd till både Helen och barnen och William har gått på ett ungdomsläger där han har träffat andra unga med liknande erfarenheter.
– Bufff har hjälpt oss mycket. De finns där dygnet runt. Vi kan ringa dit oavsett tidpunkt, säger Helen.
Snart blir William sjutton år och Helen önskar att han ska börja på gymnasiet och ta studenten. Just skolgången är något som hans pappa faktiskt lagt sig i. William upplever att de samtal han har med pappan ofta mynnar ut i att han känner sig beskylld för att inte sköta skolan.
– Det är jobbigt men jag är van vid det. Jag och han tjafsar väldigt mycket, mest på telefon och sånt. Vi kan ha det kul också. Relationen är sådär. Det har varit upp och ner, han är fortfarande min pappa.
Trots alla problem som varit verkar även William vara inställd på att gå en annan väg än den som hans pappa har gått.
– Det är inte värt det.
William och Helen heter egentligen något annat.