I höstas berättade vi om 21-åriga William Angelöf från Ljungsbro, som avslutade sitt liv under en permission från psykiatrin. Sedan Williams död har hans pappa Claes Angelöf regelbundet besökt platsen där William dog.
– Jag brukar sitta där. Hittar en stunds sinnesro, minns och känner mig nära honom. Har honom i mitt hjärta. Den platsen är för William. Det finns en urnplats i Slaka, men den betyder inte alls samma sak.
Bland blommor och gravljus har vänner och familj lämnat minnessaker: en glastavla, ett meditationshalsband, en frälsarkrans och ett kors som William var mycket fäst vid.
När Claes kom till minnesplatsen för några veckor sedan fick han en chock.
– Allt var borta. Det var helt tomt. Jag blev jätteförvånad. Det känns inte alls bra... Hjärtskärande, säger han.
Hans första tanke var att någon städat undan sakerna från minnesplatsen.
– Jag ringde skogvaktaren som sa att han kände till platsen och aldrig skulle ta bort något från en minnesplats. Däremot hade han haft problem med skadegörelse i närheten, berättar Claes.
Just glastavlan med färgat glas i flera lager och en helig symbol på var särskilt värdefull för Claes. Den hade William gjort åt honom på en konstkurs några år tidigare.
– Den betyder jättemycket för mig och var ett kärleksbevis från William. Den har alltid stått på en speciell plats hemma hos oss, men jag ställde den på minnesplatsen för att den skulle symbolisera bandet mellan oss.