"Som huvudman måste vi självklart prioritera det som är slottets syfte enligt donationen – att vara en ekumenisk mötesplats för alla kristna", skriver Marcus Sönnerbrandt.
– Det andliga livet är intimt och känsligt för människor. Därför upplevs Pingstkyrkans hantering som brutal, säger Joel Halldorf, kyrkohistoriker och medlem i både Pingstkyrkan och Ekumeniska kommuniteten (EKiBS).
Bakgrunden till konflikten är att Pingstkyrkan i Linköping, som äger Nya slottet Bjärka-Säby, i mars sade upp sin överenskommelse med Ekumeniska kommuniteten för att de vill ta huvudansvar för gudstjänstlivet på slottet. Beskedet kom efter flera års konflikt om vilken inriktning församlingen som hyr in sig på slottet ska ha, då Pingstkyrkans och kommunitetens tradition på flera sätt skiljer sig åt.
Uppsägningen skapade starka reaktioner hos medlemmarna i kommuniteten och bland tongivande kristna profiler i landet.
Sedan dess har det förts möten för att komma fram till en lösning.
Den 15 augusti verkställdes beslutet som innebär att kommuniteten, precis som andra församlingar, endast får fira gudstjänst i kapellet de helger man hyr hela slottet för till exempel retreater eller möten.
Regelbundna gudstjänster på söndagar – som kommuniteten firat i över 25 år – tillåts inte.
– Vi får alltså inte ens hyra in oss en timme när kapellet står tomt, säger Joel Halldorf.
Enligt Halldorf finns det en tradition bland alla kyrkor att hyra lokaler av varandra oavsett trosinriktning, vilket gör att han tycker att Pingstkyrkans beslut är uppseendeväckande.
Men Marcus Sönnerbrandt, pastor och föreståndare för Pingstkyrkan Linköping, påpekar att kapellet används på helgerna.
"Vi i Pingst kan ju inte boka Svenska kyrkans domkyrka en viss tid varje söndag under hela året bara för att den råkar stå tom vissa tider", skriver han i ett mejl.
Eftersom han befinner sig på kurs har han valt att svara skriftligt på våra frågor.
I den programförklaring som skrevs när Nya slottet Bjärka-Säby donerades av familjen Ekman till Sionförsamlingen, i dag Pingstkyrkan, står det specificerat att slottet ska verka i en ekumenisk anda.
Det innebär att slottet ska vara en samlingsplats för flera trosinriktningar.
Enligt Marcus Sönnerbrandt innebär beslutet att ekumeniken gynnas.
"Vi ser hur Ekumeniska kommuniteten genom sin gudstjänstfirande gemenskap alltmer har kommit att bli vad vi uppfattar som en egen fristående församling. Som huvudman måste vi självklart prioritera det som är slottets syfte enligt donationen – att vara en ekumenisk mötesplats för alla kristna", skriver han.
Joel Halldorf är kyrkohistoriker, kulturskribent och medlem i både Pingstkyrkan och Ekumeniska kommuniteten. Han är även barnbarn till Samuel Halldorf, som var pastor i Sionförsamlingen när man tog emot donationen av slottet från familjen Ekman år 1980.
Jonas Eveborn, föreståndare för EKiBS, säger att han förstår att Pingstkyrkan vill ta ett omtag med Bjärka-Säby men tycker inte att kommuniteten fått svar på vad det konkreta problemet med deras närvaro på slottet är.
– Vi anar av behandlingen att vi har gjort fel, men vet inte vad för fel vi gjort.
Marcus Sönnerbrandt påpekar att Pingstkyrkan uppskattar mycket av det som EKiBS gjort, och nämner bland annat tidskriften Pilgrim och Johannesakademin.
Vad har det konkreta problemet varit med kommunitetens söndagsgudstjänst?
"Jag tycker frågan är fel ställd, det är ingen som har gjort fel. Men svaret är att vi, som sagt, ser EKiBS gudstjänstfirande gemenskap som en fristående församling som inte är en del av något samfund alls. Och som har en annan syn på till exempel liturgi än vad vi har. Därför tror vi att den bästa lösningen för alla är att Ekumeniska kommuniteten skaffar sig en egen gudstjänstlokal".
"Vi har försatts i en situation där vi gått från att känna oss hemma på Bjärka-Säby, till att känna oss som hyresgäster", säger Jonas Eveborn.
Så, vad händer framöver med kommuniteten?
Många av medlemmarna som bor nära slottet kommer att fortsätta ta del av gudstjänstlivet på Bjärka, men söndagsgudstjänsten firas tills vidare i kapellet på Vårdnäs stiftsgård, berättar Jonas Eveborn.
– Framöver vill vi söka ett nytt nav för vår gemenskap där vi på sikt även kan hålla utbildning. Vår förhoppning är att hitta en plats i, eller i närheten av, Bjärka Säby. Vi är, för att uttrycka det i teologiska termer, i en tid av exil.
Kommuniteten har sedan tidigare en hel del inbokade retreater på slottet och dessa kommer att genomföras.
Jonas Eveborn poängterar att gemenskapen mellan medlemmarna är stark.
Han säger att det är många känslor på samma gång hos honom själv och hos medlemmarna.
– Man känner sorg och vrede. Men också frihet, hopp och framtidstro.
9 september ska Pingstkyrkan och Ekmanska stiftelsen, som hanterar donationen av slottet, ha ett möte.
Vi har sökt stiftelsen för en kommentar, men de vill inte uttala sig innan mötet ägt rum.