Vitsen med kosläpp är naturbetet

De kommer i horder, människorna. I bil, på cykel, gående. Många barn är med. Mycket små barn också. För alla är det en glädjens stund att få se korna komma ut på bete efter en vinter inomhus.
– Man märker ju här att det finns ett intresse hos människorna att komma ut i naturen och att se djuren. Men tyvärr är inte alla lika intresserade av svenskt kött och sviker svenska producenter, säger Susanne Boe Skåmedal, biträdande lantbruksdirektör på Länsstyrelsen som är på plats på Halshöga gård.
Hon är där för att hon vill informera om hur viktigt det är med ett öppet odlingslandskap. Vad det är för vits med att djuren går ute och betar. På plats vid kosläppet är även Anna Jamiesson, expert på naturbeteskött på WWF. Hon har i många år arbetat för en ökad produktion av naturbetat kött. Även Jesper Lindström från SIK – Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB är närvarande och vill visa på något annat är glada och söta barn som tittar på ystra kossor.
Han trycker papper i min hand, pressmaterial framtaget av just Anna Jamiessson om betesproducerat nötkött.
"Kött som är uppfött på betesmarker behövs för att bevara det gamla svenska landskapet och den biologiska mångfalden. Många hotade fåglar, växter och insekter överlever inte utan betesdjur som håller naturbetesmarkerna öppna", läser jag.
Hur många av besökarna på Halshöga i dag tänker på det och på ekologisk nöttköttsproduktion, funderar jag medan vi vandrar runt bland picnic-korgar, barnvagnar, hundar, kameror, och mobiletelefoner och tittar på ponnyridning, vallhundsuppvisning, glassförsäljning, traktorbestigning och tröjförsäljning.
– Vi tycker det är jättetrevligt att vara här. Både för barnen och oss. En mysig utflykt, säger Linda Pettersson från Tolefors som är där med dottern Liv Andersson. Lindas kompis Johanna Larsson från Kränge har sonen Noah med sig.
– Det är minst lika kul för oss vuxna som för barnen, menar Linda och Johanna.
Så släpper Halshöga gårds ägare Andreas Gustafsson och Henric Carlsson ut 13 kvigor. Det blir en stunds uppståndelse bland såväl djur som människor. Kvigorna följs efter en kvart av tio kor med kalvar, men de får inte komma ut i beteshagen riktigt än. Bara i en större fålla i direkt anslutning till ladugården.
– Vi släpper ut dem i dag lite för showens skull. De ska in till kvällen igen för att köras med djurtransport i morgon till en hage längre bort, förklarar Andreas Gustafsson och Henric Carlssson, kusiner och ägare till Halshöga gård.
De är vana med folk på sina marker. Gården ligger ju mitt i det öppna eklandskapet. Och publikt kosläpp har man haft flera år på Halshöga.
– Det är bra för oss att det kommer mycket folk hit. Då kan vi visa upp vår köttproduktion och de får se hur vi och korna har det, vilket ökar förståelsen.
Förr, i det gamla bondesamhället förstod alla. I dag har gapet mellan stad och landsbygd ökat. Allt färre förstår lantbrukets problem. I det gapet kan kosläppen knyta samman historia och nutid, menar Susanne Boe Skåmedal.
När vi lämnar Halshöga möter vi kvigorna. De småspringer.
Jörgen Auer
jorgen.auer@corren.se
013-280167