Sällan har en artist varit så favorittippad, och trots Sanna Nielsens enorma melodifestivalrutin har hon aldrig varit med om att vara så haussad.
– Det har varit häftigt, men jag har försökt att inte tänka så mycket på det. Det är ändå de där tre minuterna som gäller, säger hon när Corren träffar henne nedanför scenen strax efter att sändningen slutat.
Hur mycket är glädje och hur mycket är lättnad just nu?
– Det är absolut en liten lättnad när man har haft det här trycket på sig. Men det är mest bara glädje.
För Sanna Nielsen var Cloetta Center ett kärt återseende. 2005 sjöng hon duett med Fredrik Kempe, som skrivet årets låt "Undo", och gick även då till final.
– Det var som att slungas tillbaka när jag gick på catwalken och såg alla skyltar och ljus. En sån känsla!
På sju försök har du gått till final sju gånger. Ett enormt rekord. Vad är tricket?
– Jag vet inte. Jag tror på mig själv och det jag gör och har en passion på scenen. Det kanske märks.
Om Sanna Nielsen var supertippad var det desto tajtare om den andra finalplatsen. Efter mycket spänning stod det klart att den gått till den glada kvintetten från Jordbro – Panetoz. De är också lyriska över Linköpingspubliken.
– De var helt underbara. När vi gick upp till scenen kändes det som att vi hade våra bästa favoritfans med oss. Undrar hur det kommer att bli i Stockholm, på hemmaplan. Vi kommer att skapa kaos! ropar en glädjestrålande Pa Modou Badjie.
Hur gör ni till Eurovision? Sjunger ni på svenska då också?
– Vi har bytt språk förr, säger Johan Hirvi.
– Vi har gjort "Dansa pausa" på engelska. Men oavsett vilken publik vi har framför oss tar vi fram glädje, kärlek och lycka, säger Pa Modou Badjie, innan de lämnar scenen för kvällens efterfest där de lovat att dansa "Efter solsken"-dansen med Sanna Nielsen som sjätte medlem.