Från början var det bostäder i hela gathuset, men på 1870-talet inreddes butikslokaler i bottenvåningen. Samtliga övriga byggnader på Storgatans södra sida ända upp till S:t Larsgatan har rivits. Foto från 1913.
Vår stad
Byggnaden, åtminstone dess äldsta delar, uppfördes sannolikt i slutet av 1710-talet. Av en bouppteckning från 1760 framgår att huset då hade två våningsplan. På den tillhörande tomten stod två uthuslängor, den ena innehållande en bagarstuga och ett bostadsrum, den andra innehöll visthus- och vedbodar samt ett fähus för fyra kor. Söder därom låg en trädgård med fruktträd och en brunn. Det senare sågs som en stor tillgång för ägaren.
Gården gick under 1700-talet upprepat i handel. Från 1810-talet kom olika garvare att äga den. 1824 köpte garvaren G M Svanfelt fastigheten. Han efterträddes 1848 av sin son Filip. De var båda erkänt duktiga yrkesmän. Filip Svanfelt hade dessutom en rad förtroendeuppdrag, exempelvis satt han åren 1874–91 i stadsfullmäktige.
Filip Svanfelt rustade 1884 huset vid Storgatan. Samma höst utsattes den nymålade fasaden för klotter. Corren beskrev det som ett sorgligt bevis på ett rått och skadelystet okynne.
Efter det att garveriverksamheten på 1860-talet flyttats till Kungsgatan lät Svanfelt iordningställa två butikslokaler i gathusets bottenvåning. Senare ersatte han uthusen med ett våren 1880 färdigställt hyreshus. Han bosatte sig själv i en av husets tre sexrumsvåningar. Fastigheten var utrustad med tidens moderniteter, såväl gas som rinnande vatten var indraget. I källaren fanns för lägenheterna gemensamma badrum och tvättstuga.
Vy mot söder på Repslagaregatan sett från Storgatan. Till höger ses gaveln på det Bohlinska huset. Bortom det ligger det våren 1880 färdigställda för sin tid synnerligen moderna hyreshuset. Foto från 1913.
År 1920 köpte guldsmeden Einar Bohlin fastigheten. Tre år senare flyttade han sin 1909 grundade guldsmedsverkstad till Storgatan 26. Han var en driftig affärsman. År 1936 lät han förstora butiken och ta upp skyltfönster även mot Repslagaregatan.
Verksamheten övertogs 1967 av sonen Roland Bohlin. Han sålde såväl verksamheten som fastigheten hösten 1992 till Barbro och Roland Wissing. Idag drivs verksamheten av deras dotter Madelene och dotterdotter Isabell.
Våren 1967 flyttades huset på Storgatan 26 sju meter mot söder så att Storgatan kunde breddas. Stadsplanearkitekten Berndt Nordberg sade att huset stod fritt som en diamant, vilket blev kvartersnamnet. Foto från 1967.
När kommunen 1961 lanserade förslaget att skapa ett gångstråk mellan Lilla torget och Storgatan ingick det att bevara det Bohlinska huset, som det formulerades, som ett pittoreskt inslag i stadsbilden. För att möjliggöra en breddning av Storgatan flyttades byggnaden i april 1967 sju meter mot söder. Vid den påföljande upprustningen återfick fasaderna i stort det utseende de hade före det att skyltfönster sattes in.
Det 300 år gamla huset har således fungerat som guldsmedja i 101 år.