När Viktor sålde droger som mest, mådde han väldigt dåligt. Till slut insåg han att hela livet kretsade kring narkotikan och bestämde sig för att skaffa ett vanligt jobb. Det hade inte gått lika lätt om han inte agerat helt på egen hand, säger han. Bilden är arrangerad.
– Klivet att börja sälja droger var nödvändigt för mig för jag hade ingen inkomst, säger Viktor som om det är en självklar slutsats. Och det var det för honom när han var i 17-årsåldern.
De flesta kanske inte tänker: ”jag behöver pengar – jag börjar sälja droger”?
– Nej, men det var nog för att jag var i en dålig period i mitt liv. Det kom av att jag ville sponsra mitt eget drogbruk. Snabba pengar, kul livsstil.
Under drygt ett år var drogförsäljning för Linköpingskillen Viktor, som egentligen heter något annat, hans heltidssyssla. Det var innan Snapchat slagit igenom och marknaden mest fanns på krypterade appar. Affärerna gjordes med kontantkortstelefoner som han regelbundet bytte ut.
Idag är han i 35-årsåldern och säger att han inte är i samma "sväng" längre. Sen flera år tillbaka jobbar han med IT och brukar narkotika när han känner för det. Han hävdar att han har full kontroll över sitt liv.
– Missförstå mig inte, men jag kan röka lite cannabis, jag kan ta lite amfetamin, kokain, kanske ketamin. Jag kan sitta hemma och spela tv-spel och äta tramadol – det händer liksom, säger han och vill att det i intervjun med honom måste komma fram att missbruk och bruk är helt skilda saker.
Varefter samtalet fortsätter, framgår att han kanske inte helt har slutat att sälja ändå.
– Man skulle kunna se det som att jag sålt hela livet, för jag har ju sysslat med överlåtelse. Till exempel "Kan du möta upp den där?" och jag: "Okej, nämen jag fixar det". Vi som brukar droger i min vänskapskrets hjälper ju varandra. Någon köper in ett lite större parti av nån kriminell, som vi sen delar till varandra. Det är precis som att be en vän köpa med några öl från bolaget, inga konstigheter. Det här är personer som har vanliga jobb och har råd med att leva såhär.
Viktor är uppvuxen i en så kallad medelklassfamilj med syskon och två föräldrar. I 17-årsåldern testade han cannabis första gången och sen har det snurrat på. Han menar att hans umgänge har liknande bakgrund och att det för dem är vardag att "röka en gås" när man är ensam, bakis eller tar en skogspromenad.
Säljandet startade Viktor med när han fortfarande bodde hemma, efter att han hade dömts för innehav av cannabis.
– Jag behövde skaffa en inkomst. Att sälja droger låg nära till hands eftersom det var så många som höll på med det.
Dina vänner lärde dig hur man gjorde?
– Internet lärde mig.
Viktor, säger att Internet lärde honom allt om droger. Via sin dator på pojkrummet kunde han beställa substanser som ännu inte narkotikaklassats. De sålde han vidare för att tjäna snabba pengar. Bilden är arrangerad.
Från sitt pojkrum beställde han nätdroger som ännu inte narkotikaklassats i Sverige. Mest spice, men också en variant av kristall och bensodiazepiner.
– Det här är helt vanliga hemsidor. Jag hade alla möjliga sorters testkit hemma för att se om det jag köpt var bra grejer. Sen blandade jag till själv och sålde. Jag köpte också spice av andra, men då var det inga superkriminella utan datanördar som tog hem större partier och sålde vidare.
Ett hekto spice som han betalade 800 kronor för, kunde han i sin tur sälja för 8000 kronor. Stora summor drogs in, men stora summor gick också ut. Pengarna gick till droger, äta gott och festivaler.
– Jag levde inte gott på det, det gör du inte om du inte säljer stora partier och det gjorde inte jag. Jag sålde ju till alla…alla idioter liksom.
Hur reflekterar du kring ditt ansvar här?
– Typ ”de här människorna kommer göra det oavsett, det är bättre att de gör det av mig för jag är i alla fall trevlig och ärlig”. Det är inte en jättebra ursäkt för att motivera vad man håller på med, men ärligt talat, det är klart jag ville tjäna pengar...men jag är inte kriminell.
Så du har aldrig haft ett dåligt samvete på nåt sätt?
– Nej, för det var inte så att det kom förstagångsanvändare till mig. De som köpte var folk som redan hade åkt dit, hade kontakt med vård och bodde på behandlingshem.
Hur visste du det, sa du nej till nån kund?
– Det fanns liksom aldrig nån anledning till att neka nån människa. Och det var inte så att jag sålde till minderåriga…eller ja, jo, det gjorde jag. De var kanske från 16 och uppåt, det är svårt att säga exakt.
Viktor lärde sig snabbt att genomföra försäljning av droger utan att bli påkommen. Ett snabbt handslag och ett "hur är läget?" på stan eller hämtning hemma i sin bostad. Kunder som inte skötte det snyggt, försökte han undvika. Bilden är arrangerad.
Själv skulle han aldrig bruka obeprövade "låtsasdroger", säger han, och syftar på det han själv sålde. Spridningen av kristall, som har exploderat i Östergötland, är han djupt oroad över. Han varnar bekanta för drogen när han kan.
– Det finns idioter som både säljer och tar detta varje helg och sen mår de skit och måste ta mer för att må bra. Jag skulle aldrig rekommendera kristall till någon.
När Viktor sålde droger som mest, mådde han väldigt dåligt. Till slut insåg han att hela livet kretsade kring narkotikan.
– Jag beslutade mig för att ”så här kan man ju inte hålla på". Det var när det skrevs mycket om "kannibaldroger" och det ohälsosamma med nya droger. Så jag bestämde mig bara, skaffade ett jobb. Men min situation var ju speciell, jag var min egen. Det kan ju finnas de som inte låter dig sluta sälja även om du själv vill.
Men det fanns de som hade åsikter om Viktors affärer. Konkurrenter som tyckte att han inkräktade på deras marknad.
– Jag blev inte direkt pressad, men jag såg början på det. Det var personer som jag inte ville ha kontakt med. Det är ett jobbigt liv, man jobbar dygnet runt och har en ständig oro. Du kan inte ens röra dig ute utan att kolla dig över axeln, säger han.
På Viktors nuvarande arbetsplats är det ingen som känner till hans bakgrund. Han undviker gärna att diskutera ämnet öppet. Men han vet var han står: droger för eget bruk ska avkriminaliseras, innehav av små mängder borde tillåtas.
– Jag menar inte att man ska börja sälja amfetamin på bolaget, men man ska inte straffa människor som håller på med det. Det är absurt att straffa en som mår dåligt, den människan behöver hjälp.
Ser du inga risker med avkriminalisering?
– Varför det? Det är ju redan tillgängligt och helt fritt idag, vad är det du inte förstår? Tror folk att det är riskfritt med alkohol och tobak för att det är lagligt? Det är att det är kriminellt som gör att farliga och obeprövade droger slår igenom.
Viktor rycks med i sitt egna resonemang. Tonläget går upp och han ställer fler retoriska frågor utan att förvänta sig svar.
– Ska det verkligen vara så att ungdomar är rädda för att ringa ambulansen om deras vän har överdoserat? För så är det idag, folk är livrädda. Ungdomar idag kommer låta sin vän dö av rädsla för att åka fast.