NÀr Viktor sÄlde droger som mest, mÄdde han vÀldigt dÄligt. Till slut insÄg han att hela livet kretsade kring narkotikan och bestÀmde sig för att skaffa ett vanligt jobb. Det hade inte gÄtt lika lÀtt om han inte agerat helt pÄ egen hand, sÀger han. Bilden Àr arrangerad.
â Klivet att börja sĂ€lja droger var nödvĂ€ndigt för mig för jag hade ingen inkomst, sĂ€ger Viktor som om det Ă€r en sjĂ€lvklar slutsats. Och det var det för honom nĂ€r han var i 17-Ă„rsĂ„ldern.
De flesta kanske inte tĂ€nker: âjag behöver pengar â jag börjar sĂ€lja drogerâ?
â Nej, men det var nog för att jag var i en dĂ„lig period i mitt liv. Det kom av att jag ville sponsra mitt eget drogbruk. Snabba pengar, kul livsstil.
Under drygt ett Är var drogförsÀljning för Linköpingskillen Viktor, som egentligen heter nÄgot annat, hans heltidssyssla. Det var innan Snapchat slagit igenom och marknaden mest fanns pÄ krypterade appar. AffÀrerna gjordes med kontantkortstelefoner som han regelbundet bytte ut.
Idag Àr han i 35-ÄrsÄldern och sÀger att han inte Àr i samma "svÀng" lÀngre. Sen flera Är tillbaka jobbar han med IT och brukar narkotika nÀr han kÀnner för det. Han hÀvdar att han har full kontroll över sitt liv.
â MissförstĂ„ mig inte, men jag kan röka lite cannabis, jag kan ta lite amfetamin, kokain, kanske ketamin. Jag kan sitta hemma och spela tv-spel och Ă€ta tramadol â det hĂ€nder liksom, sĂ€ger han och vill att det i intervjun med honom mĂ„ste komma fram att missbruk och bruk Ă€r helt skilda saker.
Varefter samtalet fortsÀtter, framgÄr att han kanske inte helt har slutat att sÀlja ÀndÄ.
â Man skulle kunna se det som att jag sĂ„lt hela livet, för jag har ju sysslat med överlĂ„telse. Till exempel "Kan du möta upp den dĂ€r?" och jag: "Okej, nĂ€men jag fixar det". Vi som brukar droger i min vĂ€nskapskrets hjĂ€lper ju varandra. NĂ„gon köper in ett lite större parti av nĂ„n kriminell, som vi sen delar till varandra. Det Ă€r precis som att be en vĂ€n köpa med nĂ„gra öl frĂ„n bolaget, inga konstigheter. Det hĂ€r Ă€r personer som har vanliga jobb och har rĂ„d med att leva sĂ„hĂ€r.
Viktor Àr uppvuxen i en sÄ kallad medelklassfamilj med syskon och tvÄ förÀldrar. I 17-ÄrsÄldern testade han cannabis första gÄngen och sen har det snurrat pÄ. Han menar att hans umgÀnge har liknande bakgrund och att det för dem Àr vardag att "röka en gÄs" nÀr man Àr ensam, bakis eller tar en skogspromenad.
SÀljandet startade Viktor med nÀr han fortfarande bodde hemma, efter att han hade dömts för innehav av cannabis.
â Jag behövde skaffa en inkomst. Att sĂ€lja droger lĂ„g nĂ€ra till hands eftersom det var sĂ„ mĂ„nga som höll pĂ„ med det.
Dina vÀnner lÀrde dig hur man gjorde?
â Internet lĂ€rde mig.
Viktor, sÀger att Internet lÀrde honom allt om droger. Via sin dator pÄ pojkrummet kunde han bestÀlla substanser som Ànnu inte narkotikaklassats. De sÄlde han vidare för att tjÀna snabba pengar. Bilden Àr arrangerad.
FrÄn sitt pojkrum bestÀllde han nÀtdroger som Ànnu inte narkotikaklassats i Sverige. Mest spice, men ocksÄ en variant av kristall och bensodiazepiner.
â Det hĂ€r Ă€r helt vanliga hemsidor. Jag hade alla möjliga sorters testkit hemma för att se om det jag köpt var bra grejer. Sen blandade jag till sjĂ€lv och sĂ„lde. Jag köpte ocksĂ„ spice av andra, men dĂ„ var det inga superkriminella utan datanördar som tog hem större partier och sĂ„lde vidare.
Ett hekto spice som han betalade 800 kronor för, kunde han i sin tur sÀlja för 8000 kronor. Stora summor drogs in, men stora summor gick ocksÄ ut. Pengarna gick till droger, Àta gott och festivaler.
â Jag levde inte gott pĂ„ det, det gör du inte om du inte sĂ€ljer stora partier och det gjorde inte jag. Jag sĂ„lde ju till allaâŠalla idioter liksom.
Hur reflekterar du kring ditt ansvar hÀr?
â Typ âde hĂ€r mĂ€nniskorna kommer göra det oavsett, det Ă€r bĂ€ttre att de gör det av mig för jag Ă€r i alla fall trevlig och Ă€rligâ. Det Ă€r inte en jĂ€ttebra ursĂ€kt för att motivera vad man hĂ„ller pĂ„ med, men Ă€rligt talat, det Ă€r klart jag ville tjĂ€na pengar...men jag Ă€r inte kriminell.
SÄ du har aldrig haft ett dÄligt samvete pÄ nÄt sÀtt?
â Nej, för det var inte sĂ„ att det kom förstagĂ„ngsanvĂ€ndare till mig. De som köpte var folk som redan hade Ă„kt dit, hade kontakt med vĂ„rd och bodde pĂ„ behandlingshem.
Hur visste du det, sa du nej till nÄn kund?
â Det fanns liksom aldrig nĂ„n anledning till att neka nĂ„n mĂ€nniska. Och det var inte sĂ„ att jag sĂ„lde till minderĂ„rigaâŠeller ja, jo, det gjorde jag. De var kanske frĂ„n 16 och uppĂ„t, det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga exakt.
Viktor lÀrde sig snabbt att genomföra försÀljning av droger utan att bli pÄkommen. Ett snabbt handslag och ett "hur Àr lÀget?" pÄ stan eller hÀmtning hemma i sin bostad. Kunder som inte skötte det snyggt, försökte han undvika. Bilden Àr arrangerad.
SjĂ€lv skulle han aldrig bruka obeprövade "lĂ„tsasdroger", sĂ€ger han, och syftar pĂ„ det han sjĂ€lv sĂ„lde. Spridningen av kristall, som har exploderat i Ăstergötland, Ă€r han djupt oroad över. Han varnar bekanta för drogen nĂ€r han kan.
â Det finns idioter som bĂ„de sĂ€ljer och tar detta varje helg och sen mĂ„r de skit och mĂ„ste ta mer för att mĂ„ bra. Jag skulle aldrig rekommendera kristall till nĂ„gon.
NÀr Viktor sÄlde droger som mest, mÄdde han vÀldigt dÄligt. Till slut insÄg han att hela livet kretsade kring narkotikan.
â Jag beslutade mig för att âsĂ„ hĂ€r kan man ju inte hĂ„lla pĂ„". Det var nĂ€r det skrevs mycket om "kannibaldroger" och det ohĂ€lsosamma med nya droger. SĂ„ jag bestĂ€mde mig bara, skaffade ett jobb. Men min situation var ju speciell, jag var min egen. Det kan ju finnas de som inte lĂ„ter dig sluta sĂ€lja Ă€ven om du sjĂ€lv vill.
Men det fanns de som hade Äsikter om Viktors affÀrer. Konkurrenter som tyckte att han inkrÀktade pÄ deras marknad.
â Jag blev inte direkt pressad, men jag sĂ„g början pĂ„ det. Det var personer som jag inte ville ha kontakt med. Det Ă€r ett jobbigt liv, man jobbar dygnet runt och har en stĂ€ndig oro. Du kan inte ens röra dig ute utan att kolla dig över axeln, sĂ€ger han.
PÄ Viktors nuvarande arbetsplats Àr det ingen som kÀnner till hans bakgrund. Han undviker gÀrna att diskutera Àmnet öppet. Men han vet var han stÄr: droger för eget bruk ska avkriminaliseras, innehav av smÄ mÀngder borde tillÄtas.
â Jag menar inte att man ska börja sĂ€lja amfetamin pĂ„ bolaget, men man ska inte straffa mĂ€nniskor som hĂ„ller pĂ„ med det. Det Ă€r absurt att straffa en som mĂ„r dĂ„ligt, den mĂ€nniskan behöver hjĂ€lp.
Ser du inga risker med avkriminalisering?
â Varför det? Det Ă€r ju redan tillgĂ€ngligt och helt fritt idag, vad Ă€r det du inte förstĂ„r? Tror folk att det Ă€r riskfritt med alkohol och tobak för att det Ă€r lagligt? Det Ă€r att det Ă€r kriminellt som gör att farliga och obeprövade droger slĂ„r igenom.
Viktor rycks med i sitt egna resonemang. TonlÀget gÄr upp och han stÀller fler retoriska frÄgor utan att förvÀnta sig svar.
â Ska det verkligen vara sĂ„ att ungdomar Ă€r rĂ€dda för att ringa ambulansen om deras vĂ€n har överdoserat? För sĂ„ Ă€r det idag, folk Ă€r livrĂ€dda. Ungdomar idag kommer lĂ„ta sin vĂ€n dö av rĂ€dsla för att Ă„ka fast.