Tiny Jaarsma är professor i omvårdnad vid Linköpings universitet och en av flera forskare i en internationell grupp som har tittat på all litteratur i ämnet hjärtpatienter och deras sexliv. Gemensamt för de allra flesta är att de inte tycker sig ha fått tillräckligt bra rådgivning.
– Vårdpersonalen tar upp frågor om diet och fysisk aktivitet, vad man ska göra och inte göra, men det här med sexualiteten får ofta vänta till ”nästa gång”, säger Tiny Jaarsma.
En ”nästa gång” som ofta inte inträffar. Kanske för att det känns lite genant att prata om.
Lever längre– När yngre människor får hjärtsjukdomar är det ofta lättare att ta upp, men med en ensamstående lite äldre kvinna kanske det inte blir av. Men vi lever allt längre och om man förut kunde tänka att man kunde klara sig utan sex de sista tre åren av sitt liv, så gäller inte det längre när det handlar om många fler år, menar Tiny Jaarsma.
Forskargruppen har sammanställt en guide, en manual som riktar sig till vårdpersonal. Vården är organiserad på olika sätt i olika länder, men i Sverige skulle det kunna vara naturligt att ta upp ämnet på hjärtmottagningen eller rehabiliteringen i samband med att man diskuterar medicinerna eller fysisk aktivitet.
Impotens och kraflöshet– Patienterna läser ofta på bipacksedlarna och ser ordet ”impotens” som en möjlig biverkning. Man kan inte sluta ta medicinen, men kanske kan man försöka ändra på någonting? Det är viktigt att göra individuella bedömningar, menar Tiny Jaarsma, och poängterar att även kvinnliga hjärtpatienter kan uppleva problem med sexualiteten på grund av kraftlöshet, trötthet och bristande lust.
En annan viktig faktor är rädsla. Rädsla för hjärtklappning, och kanske något värre. Rädslan drabbar även anhöriga, som kan säga att de känner sin partners hjärta och hur fort det slår.
Hur ska ni forskare få vårdpersonal att samtala mer med sina patienter om sex?
– Vi har fått mycket uppmärksamhet framför allt i USA. Och vi sprider vår forskning på kongresser och i tidningar för läkare, sjuksköterskor, och så vidare. Jag tror att vi lätt kan sprida det till personalen, men jag hoppas att patienterna också vågar fråga, säger Tiny Jaarsma.
– Det viktigaste är att patienten känner sig välkommen att fråga.
Den internationella forskargruppen består av forskare från: Linköping, Wichita State University i Kansas, Jönköping, Irland, Holland och flera andra länder.