När årets fredspristagare avslöjades blev det extra stort för Louise Nilsson. När få ens hade hört talas om organisationen Centre for civil Liberties (CCL), så visste Louise Nilsson precis.
I nästan två år – varav ett år på huvudkontoret i Kiev – har hon arbetat för den ukrainska människorättsorganisationen som delade fredspriset med den belarusiske människorättsaktivisten Ales Bialiatski och den ryska människorättsorganisationen Memorial.
Att priset utdelats till de här tre aktörerna är en viktig signal, tycker hon.
– Det som Nobels fredspris gjort är att rikta ljuset på den här typen av arbete. Det betyder oerhört mycket för alla som arbetar med demokrati- och människorättsfrågor. Ett ljus i mörkret, säger hon.
Hon tycker också att priset är till alla som kämpar för demokrati i Ukraina men också till alla som stöttar Ukraina på andra sätt, runt om i världen och i Ukraina.
Louise Nilsson är 29 år och uppvuxen i Vikingstad. I dag bor hon i Göteborg och det var på Göteborgs universitet hon pluggade internationella relationer och mänskliga rättigheter.
Hon började snegla lite österut när det var dags för praktik.
Intresset väcktes av det som hände i Ukraina 2014, när Ukrainas dåvarande president Viktor Janukovytj avsattes efter våldsamma protester och i samma veva invaderades Krim av Ryssland.
– Östeuropa intresserade mig. Jag märkte att en av frontlinjerna för demokratin i Europa går där. Det förs en kamp för att upprätthålla demokrati mot autokratier i regionen, säger hon.
Hon finns kvar i CCL, i dag som frilansande rådgivare. Men jobbar i ett svenskt företag som driver ett projekt med att anställa ukrainska flyktingar i Sverige.
Hur förvånade var man i Ukraina över den ryska invasionen?
– Skulle du fråga personer inom CCL så skulle de säga att det bara varit en tidsfråga. Men kanske förvånade för att det gick så fort.
Hon påpekar att många ukrainare är uppvuxna i forna Sovjet och kämpar för att inte behöva leva i ett liknande förtryck igen.
Hur är läget för den rysktalande befolkningen i Ukraina?
– Det har skett ett skifte. Nationalismen stärks i kampen mot ett gemensamt hot. I områden som Ryssland genom falska folkomröstningar annekterat ges nu order till ukrainare att kriga emot sina egna landsmän. Det är sådant som gör att flera ukrainska medborgare som varit tveksamma, eller ryssvänliga, nu har bytt ståndpunkt och hälsar varandra med Slava Ukraini.
Nämn något konkret som Centre for civil Liberties arbetar med just nu?
– Just nu arbetar de med att rapportera krigsbrott. Ovärderligt för att ha en chans att någon gång få rättvisa i detta. Det är ett otroligt tufft arbete för de inblandade, som nu äntligen också får psykologiskt stöd på plats.
Bland annat handlar det om att undersöka de allt fler massgravar som hittats när ryska trupper dragit sig tillbaka.
Under sina år i organisationen arbetade Louise på många plan. Från lågt till högt. Ena dagen ge råd inför lokala demonstrationer och andra dagen diskuterat människorättsfrågor i stora internationella organ.
Hon påpekar flera gånger hur viktigt hon tycker att det är, kanske särskilt för unga människor, att engagera sig för demokratin som blir alltmer hotad.
– Om jag som är uppvuxen i ett arbetarklasshem i Vikingstad kan sitta i FN och prata med världsledare om demokrati, då kan alla det, säger hon.