– Det är inte länge sedan vi pratade om att bara anställa förskollärare och fasa ut barnskötarna, säger Jakob Björneke (S) som är ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Sedan blev det ont om förskollärare och därefter blev barnskötare ett bristyrke.
Det här har hänt på bara några få år.
– De senaste två-tre åren har det varit svårt att hitta pedagogisk personal till förskolan, säger han. Här kan vi vara självkritiska – vi drog inte rätt slutsatser av utvecklingen.
Färsk statistik från Skolverket visar att 24 procent av personalen i förskolan i Linköping inte har någon som helst utbildning för att arbeta med barn, enligt siffror som gäller hösten 2016. Det är fler outbildade än året innan, då var det 19 procent som saknade utbildning.
33 procent av de anställda har förskollärarexamen (35 procent i kommunala och 29 procent i fristående förskolor), jämfört med 37 procent året före.
Varför är det så svårt att rekrytera personal som har utbildning för att jobba med barn?
– Det finns flera anledningar, säger Per Lindblom som är huvudskyddsombyd på Lärarförbundet.
– Det är jättetufft på såväl förskolor som fritidshem och skolor. Att skaffa sig en lång utbildning och sedan få en sådan arbetssituation, när det finns alternativ – nej, det är inte konstigt att det är svårt att hitta personal.
Det här har egentligen pågått länge, säger Per Lindblom.
– För 20 år sedan var läraryrket och förskolläraryrket något helt annat, med en helt annan status. Nu börjar det blir svårt att hitta folk över hela linjen, även chefer för skola och förskola.
Vad kan man göra för att locka människor till dessa yrken?
– Se över organisationen hela vägen. Min åsikt är att arbetsbelastningen måste minska och lönerna öka.
Vikariesituationen är katastrofal på många håll, säger han.
– En del förskolechefer och rektorer har medvetet satsat resurser på fasta pooltjänster. Då vet de vad de får. Andra engagerar personal som har gått i pension, det är inte ovanligt att 70-åringar rycker in.
– Idag kan man tvingas plocka in folk i princip direkt från gatan: unga, oerfarna personer som inte vet hur de ska agera. De blir ingen tillgång, utan mer som ett barn till i gruppen....
Jakob Björneke hoppas att kommunen ska hitta nya sätt att få in personal i förskolorna och att utbilda personal som redan jobbar där.
– Att göra det möjligt för barnskötare att fördjupa sin utbildning eller att bli förskollärare, säger han. Att hitta sätt för människor att komma in som vikarie, till att börja med för att avlasta annan personal, och så koppla på utbildning.
Mer siffror: barngrupperna i Linköping har minskat och personaltätheten har ökat. Barngrupperna har genomsnitt 9,3 barn (8,3 barn i kommunala och 17,5 i fristående förskolor), en minskning från 18,2 året före.Det går i snitt 5,1 barn per personal (5,0 barn i kommunala och 5,4 i fristående förskolor). Hösten 2015 var antalet 5,3 barn per personal.
– Kommunen växer, säger Jakob Björneke, och nya förskolor och höjd personaltäthet bidrar förstås till svårigheten att hitta förskollärare.
I hela landet består barngrupperna i snitt av 15,9 barn och det går 5,2 barn per personal. 28 procent av personalen i Sveriges förskolor saknar utbildning för att arbeta med barn och andelen förskollärare är 39 procent.