Kasserade lekredskap från Linköping blev jättepopulära i Mackenzie, ett av Zambias fattigaste områden.
Klingar namnet Ndola bekant? Det var där som FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld skulle ha landat den där ödesdigra septemberdagen 1961.
I utkanten av Ndola ligger slumområdet Mackenzie och här bedriver den kristna Linköpingsföreningen Doors of Hope Sweden hjälpverksamhet sedan drygt 15 år.
– Det bor 4 000 människor i Mackenzie, varav 2 000 barn. Nästan hälften av dem är föräldralösa, framför allt på grund av aids, berättar Lennart Fjellmar, som är ordförande i föreningen.
När de kasserade lekredskapen vid Vidingsjö motionscentrum var på väg att slängas föddes idén att i stället låta dem lysa upp tillvaron för barnen i Mackenzie. Nu är klätterställningar, gungor och rutschkana på plats, tillfixade och målade.
– Det har blivit jättepopulärt. Det kryllar av ungar där hela dagarna, säger Lennart.
Föreningen har också byggt ett missionshus för 350 besökare och en klinik som snart ska utökas med mödravårdscentral. En röntgenutrustning – som ursprungligen kommer från US och på senare år har använts på en djurklinik i Söderköping – ska skickas ner i en container.
Lennart Fjellmar är ordförande i Doors of Hope Sweden. Elias och Mary Mutale arbetar för föreningen på plats i Zambia.
US Aid bemannar vårdcentralen. Men Doors of Hope har också 15 anställda på plats i Mackenzie, under ledning av grundaren, den förre Linköpingsbon Sven "Beje" Andersson.
– 200 barn får mat varje dag och på lördagar lagas mat till 250 äldre. Sammanlagt, med byggprojekten, går det åt cirka 50 000 kronor i månaden. Verksamheten bygger helt på frivilliga gåvor, berättar Lennart.