Ida Seing, forskare vid Linköpings universitet, har i flera år studerat förändringarna i arbetslivet. Hon talar om "anställningsbarhet".
– Ja, det handlar både om möjligheten att få ett jobb och möjligheten att behålla sin anställning, säger hon. Det räcker inte med att ha rätt utbildning och rätt meriter. Du måste också ha social kompetens, kunna samarbeta med andra och hänga med när organisationen förändras.
Allt fler arbetar i landskap. Omorganisationerna avlöser varandra. Den som inte är anpassningsbar och duktig på samarbete riskerar att få problem. Den egna karriären har blivit ett projekt att ständigt arbeta på, det är viktigt att utveckla sitt varumärke.
– Vi ser att det blir tuffare för den som inte har full arbetsförmåga, säger Ida Seing. Det är svårt att hitta anpassade arbetsuppgifter för personer som varit sjukskrivna eller har någon form av funktionshinder.
Arbetsgivarna har också krav på sig att nå resultat och vara effektiva, krav som kolliderar med deras ansvar för sjukskrivna och funktionshindrade.
– Fokus för försäkringskassan och andra myndigheter är att få folk i arbete, säger Ida Seing, men de intervjuer vi gör i forskningsprojekten visar snarare att arbetslivet inte är särskilt tillåtande. Det har blivit tuffare.
Samtidigt finns en annan trend.
– Att arbetsmiljön är betydelsefull betonas ofta, och det kan också påverka utvecklingen. Det finns exempelvis en ny förordning om organisatorisk och social arbetsmiljö, och regeringen fokuserar på att utveckla samarbetet med arbetsgivarna i sjukskrivningsfrågor.