Kanske var det tonårstrots som gjorde att Camilla Öztans dotter, Yasemin, först vägrade att arbeta inom sjukvården. Hon sökte programmet affärsjuridik på universitetet – och blev antagen.
– Men då började jag tveka och tackade nej. Skulle jag gå runt i kostym i framtiden? Det kändes konstigt.
Yasemin flyttade till Oslo för att arbeta och därefter resa. Väl hemma följde hon med mamma Camilla en dag på akutmottagningen. Här har Camilla arbetat som undersköterska och gipstekniker i fem år – och stormtrivs.
– Arbetsuppgifterna på akuten är varierande och kollegorna fantastiska. Jag har världens bästa jobb, säger Camilla. Yasemin nickar medhållande.
Efter den där dagen med mamma på jobbet hände något.
– Det var svinkul! Jag fick erkänna för mig själv att jag passar in i sjukhusvärlden.
Sedan ett och ett halvt år pluggar hon till sjuksköterska. I sommar har hon arbetat som undersköterska på akuten, där mamma Camilla skötte inskolningen.
– Det kanske låter konstigt, men eftersom Yasemin aldrig arbetat inom vården ville jag ha lite koll. Till mig kunde hon ställa alla dumma frågor och jag kunde se på henne när hon var redo att arbeta självständigt, säger Camilla.
– Jag blev pushad av mamma och fick säkert en "hårdare" inskolning än om vi inte hade varit släkt, fyller Yasemin i.
Camilla var först osäker kring Yasemins yrkesval. Skulle dottern klara yrkets alla påfrestningar?
– Men efter den här sommaren hyser jag inga tvivel.
LÄS MER FRÅN SAMMA SERIE: "Pappa har lärt mig vara ärlig"
På US delar de skåp i omklädningsrummet och Yasemin har lagt sitt schema efter Camillas.
– Det är smidigt, då kan jag sova hos mamma när jag jobbar och få skjuts till jobbet. Och så kan man få med sig en matlåda . . .
På frågan om det blir jobbprat även privat, tittar mor och dotter menande på varandra och skrattar. Båda uppskattar att ha någon att bolla med efter en jobbig dag.
– Vi har sekretess och kan inte berätta detaljer kring arbetet. Men mamma kan förstå en situation på jobbet, mycket bättre än vad tillexempel min sambo kan, säger Yasemin.
Resten av familjen får inte bara lyssna på mor och dotters jobbsnack. När Camilla utbildade sig till gipstekniker fick lillasystern Felicia stå ut med mycket.
– Barn är speciella att gipsa, så jag övade en hel del på Felicia och hennes kompisar. De tyckte att det var roligt i början, men sedan lessnade de. När Felicias studiedag inföll på en utbildningsdag där jag undervisade kollegor, fick hon vara med som försökskanin, säger Camilla.
Vissa saker förvånar Yasemin efter en sommar på akuten. Att man ska behöva tjafsa med människor om att de borde ha åkt till vårdcentralen istället för akuten. Eller att så många människor åker ambulans i onödan.
– Det kan göra mig så arg. Men det vi inte betraktar som akut, kan förstås upplevas så av patienten.
Att åka ambulans är ingen garanti för att få vård snabbt, vilket vissa patienter tror.
– Som patient får man en färgprioritering, som visar hur akut ditt läge är. Röd är akut, medan du som får grön inte behöver träffa läkare direkt, säger Camilla.
Även akutmottagningen har sina stamkunder. Patienter i alla olika åldrar som återkommer varje vecka, trots att de inte är vidare sjuka.
– Det påminner om stamkunderna i mataffären, ler Yasemin, som tidigare arbetade på Coop Extra.
Sorgligare är de äldre som tar sig till akuten för att deras hemsituation inte fungerar. Som är rädda eller ensamma.
– De vet inte var de ska vända sig, så de kommer till akuten. Som tur är har vi en fantastisk avdelning, Alma, som har tid för dem. Utan dem skulle det inte fungera.
De är båda överens om hur en bra dag ser ut på akuten: Allt flyter på och man hinner både ta sin lunchrast och ge god omvårdnad till alla patienter.
– God vård kan vara att hinna ge en anhörig kaffe, säger Yasemin.
Trots att medierna ständigt rapporterar om sjuksköterskor som går in i väggen och om dåliga löner, står Yasemin stadigt. Camilla kan tipsa om vilka avdelningar som har gott rykte – och vilka avdelningar man bör undvika som nyexaminerad sköterska.
– Jag är medveten om det pressade läget, mycket tack vare mamma. Men det gör mig snarare taggad att förändra situationen. Jag tänker bli en kickass sjuksköterska och engagera mig fackligt. Jag är redo för kamp!