Det har gått tre år sedan Mats Erlandsson genomgick en levertransplantation på Karolinska i Huddinge. Ett 50 centimeter långt ärr över buken är ett minne av den sex timmar långa operationen. Ett annat minne är familjesymbolen i form av en skulptur som han och frun Marie fick av barnen Amanda och Daniel ett par dagar senare.
– Familjen har följt mig och stöttat hela vägen. Det jag har gått igenom har varit minst lika svårt för dem, säger Mats Erlandsson.
En leversjukdom var orsaken till hans dramatiskt försämrade hälsotillstånd.
– I mars 2015 bestämde jag mig för att gå spåret mot transplantation. Jag gick igenom en mängd tester. Läkare kollade igenom kroppen så att bland annat hjärta och lungor skulle orka med en så omfattande operation som byte av lever.
Mats fick klartecken och sattes upp på en väntelista för transplantation. Tiden gick. I genomsnitt dör en person i veckan i väntan på ett nytt organ.
Mats blev allt sämre. I augusti fick han efter provtagning på Universitetssjukhuset i Linköping telefonbesked om att även njurarna börjat ge sig. Han skulle omgående läggas in.
– Jag hade inga förhoppningar om att komma hem igen. Men när jag ligger där dödssjuk på akuten ringer mobilen. Jag sa att jag måste svara, att det kunde vara barnen. Men det jag fick höra var de magiska orden ”vi har organ som matchar dig”.
I det läget var Mats egentligen i för dåligt skick för en transplantation, men efter snabb överläggning kom läkarna fram till att ”gör vi inte det här dör han”.
– Jag kördes med akuttransport till Karolinska. Frun satt med i ambulansen och barnen körde efter i bil.
Mats säger att han hade jättetur som fick en matchande lever. Blodgruppen måste stämma, och han har en ovanlig sådan. Dessutom är han stor och måste ha en mans lever.
– Om jag inte fått chansen till en ny lever då hade jag inte suttit här i dag. Jag hade dött inom en väldigt snar framtid.
Mats är väldigt tacksam för att en annan människa tagit ställning för organdonation, vilket räddat hans liv. Samtidigt har det förändrat hans sätt att vara.
– Jag är väldigt ödmjuk till livet. Jag lever mer i nuet och försöker ha kul så mycket som möjligt, så mycket jag orkar.
För att ge något tillbaka har Mats engagerat sig i riksorganisationen MOD (mer organdonation) för att öka antalet donatorer.
– Det viktigaste är att ta ställning. Då vet alla anhöriga vad som gäller, säger Mats.