Enligt Christina Johansson, verksamhetschef på barn- och ungdomssjukhuset på US, är det som hände Tyra något som tydligt har påverkat arbetet på BAVA och barnakuten.
– Jag har läst igenom föräldrarnas berättelse och det gör ont i hjärtat. Att vi inte förstod och inte lyssnade. Det är jätteallvarligt, och vi kan inte ta ifrån föräldrarna känslan av att inte ha blivit tagna på allvar, säger hon.
Hur har ni agerat efter det som hände?
– Efter händelsen har vi vid ett flertal tillfällen haft arbetsplatsträffar där vi framför allt har tryckt på hur mycket vi måste lyssna på föräldrarna och att det är de som kan sitt barn bäst, säger hon.
De har också fått en barnkardiolog, en hjärtspecialist, kopplad till kliniken, som vid ett par tillfällen gått igenom hur de ska agera för att något liknande inte ska hända igen.
Den nya barnkardiologen har kontinuerlig kontakt med familjen Behrendtz, men något kontakt med de som var inblandade i den direkta vården av Tyra på US upplever Sofia och Mogge Behrendtz inte att de har fått.
– Nej, de upplever att de vill ha mer från oss, och att ett erkännande att vi gjort fel. När man skickar i väg ett svårt sjukt barn till en annan klinik släpper man det, men vi borde ha tänkt på att vi inte skulle släppt familjen ifrån oss för det. Vi har lärt oss väldigt mycket av det här, säger Christina Johansson.
Hur vanligt är det att något sådant här händer?
– Att missa ett hjärtfel är väldigt ovanligt. Huvudorsaken är att vi inte har lyssnat tillräckligt. Om vi hade gjort det och tagit föräldrarna på allvar hade vi gått vidare.
Vad beror det på att det saknas dokumentation från flera av kontakterna föräldrarna haft med er?
– Det kan bero på jättemånga saker. Det är stort tryck på mottagningen, så en bidragande orsak kan vara överbelastningen. Men vi har jättemycket barriärer som ska skydda oss. Här blev det ändå inte rätt.