Fyra skolor och flera förskolor hotas av nedläggning i Linköping, de nyheterna kom under onsdagen. Corren var på plats vid Fredriksbergsskolan, Atlasskolan och Rappestad skola på morgonen efter chockbeskeden för att pejla stämningarna.
En av dem vi mötte var Fredrik Engstrand som var på väg att lämna sina två döttrar på Atlasskolan. Han är väldigt upprörd över informationen om skolans nedläggning.
– Jag är förbannad och vår familj funderar på att flytta från den här kommunen som behandlar barn och lärare på det här sättet. Vi två är båda läkare och kan jobba var som helst, men vi flyttade till Linköping.
– Kommunen bryr sig bara om pengar och struntar i barn och allt annat. Man säger att skollokalerna kostar, men har kommunen inte pengar så ska man inte bygga en dyr simhall. Att lägga ner en central skola är så dåligt. Man bryr sig varken om barn eller föräldrar, säger han.
”Var ska de göra av alla barn?”
Det säger föräldern Helene Nilsson som lämnar barn på skolan i Rappestad på torsdagsmorgonen. Hon hade missat informationsmejlet som skickades ut på onsdagen och fick därför höra om nedläggningen via barnen.
”Det är inte klokt, det är sådant slöseri med skattepengar. Vikingstad växer för fullt och det är inte gamlingar som flyttar dit. Vi kommer behöva strida för det här på något sätt”, säger hon.
Musikläraren Maria Köhl, idrottsläraren Anna Kinell och den inhoppande men pensionerade läraren Bo Allert är upprörda efter nedläggningsbeslutet. De tror inte på lösningen att skeppa skolans elever till andra närliggande skolor.
”Jag har jobbat på många andra skolor och där är klasserna stora, kring 30 elever. Att skeppa barnen på Fredriksbergsskolan till dem blir inte bra för några elever. Då blir redan stora grupper bara ännu större”, säger Maria.
”Det här är en unik skola, en av stans bästa. Personal stannar länge och vi drar åt samma håll. Vi ser alla elever”, säger Bo.
”När man stänger ned en så välfungerande skola, då blir det jobbigt”, säger Anna.
Föräldern Per Nyman är också kritisk.
”Det känns som väldigt kortsiktigt tänkt. Det går upp och ned med barnkullar hela tiden”, säger han och fortsätter:
”Det här är ett exempel på en integrerad skola. Här går barn från världens alla hörn. Skolan är fantastisk. Mina barn springer hit över fotbollsplanen varje dag. Någonstans har man tänkt fel här. Det kommer bara sluta med att elever inte får det stöd de behöver”.
Ina Hess lämnar sin dotter på Atlasskolan. Och hon tänker främst på sin dotters fortsatta skolgång.
– Jag hoppas att mitt barn ska få plats på en skola i närheten, säger Ina.
En förälder som lämnar sitt barn vid Rappestad skola säger snabbt att han tycker att förslaget att lägga ner skolan är idiotiskt.
”De renoverade ju skolan i somras”, säger han.
Sara Adnan lämnar sin son Zein på Atlasskolan. Hon visste ingenting om skolans nedläggning och blev väldigt förvånad. Hon hade inte tid på onsdagen att kolla sina mejl och missade informationen från skolan.
– Det är synd, det är en bra skola. Vi hade inga bekymmer med skolan, säger Sara.
Håkan Odin har arbetat på Fredriksbergsskolan i 20 år. Han är kritisk mot politikernas nedläggningsbesked.
”Det är en skandal. Visst har vår skola också utmaningar men jag har inte velat byta arbetsplats på 20 år. Jag trivs så bra. Här känner all personal alla elever - och det är personligt”, säger han och fortsätter:
”Vi kan se varje elev. Jag tror inte på att samla flera hundra elever på en skola. Då tror jag det blir svårt att få en överblick kring mobbning, kränkningar och barn som mår dåligt”.
Han tror att både lärare och elever känner en oro idag.
”Vi lärare funderar över var vi ska ta vägen och jag tror att många elever är ledsna idag. Många kommer ha det svårt att byta skola”.
På skolan går cirka 170 elever. ”Man borde satsa mer på småskolor”, säger Håkan.
Emma Leberfinger ska just lämna sina barn Signe, 10 år och Emily, 5 år på förskolan och skolan. Hon är fortfarande i chock efter gårdagens information om nedläggningen av Atlasskolan.
– Vi är så ledsna och oroliga. Jag förstår ingenting, hur kan man bara lägga ner en skola? Vi fick knappt någon information, bara ett mejl i går. Vart ska våra barn ta vägen?
Utanför Fredriksbergsskolan träffar vi föräldern Meliha Hodzic och dottern Emina. Emina har skrivit en lapp där hon vädjar om att skolan inte ska läggas ned.
”Igår grät jag när jag kom hem. Det här är världens bästa skola”, säger Emina som går i årskurs två på skolan.
”Det är så tragiskt. Det är världens bästa skola det här. Hur förklarar man för sitt barn att hennes dröm ska förstöras? Jag är i chock”, säger Meliha och fortsätter:
”Det gör ont för oss vuxna. Man kan bara tänka sig hur det känns för barnen”.
Emina vill inte förlora sina lärare och kompisar.
”Jag har ganska många vänner som jag inte vill lämna. Och mina lärare förklarar bra”, säger hon.