Polis och kriminaltekniker var snabbt på plats vid resecentrum, som spärrades av under många timmar.
– Hon fick inte rättvisa under den tid som hon levde. Men nu kanske hon kan få vila i frid, säger Rosita Grönfors.
Rosita Grönfors fortsätter:
– Hon sa upprepade gånger att hon var rädd för sin före detta man, att hon inte vågade träffa honom. Men socialtjänsten tog inte hänsyn till det. Och nu är hon död.
Vår granskning visar att två kommuner har arrangerat återkommande möten i Linköping dit kvinnan reste för att träffa sina barn, och den tidigare maken, som nu sitter häktad misstänkt för att ha mördat henne, har känt till mötena och ibland deltagit samtidigt som kvinnan.
Den dag som kvinnan dödades, torsdagen 15 april, reste hon med tåg till ett sådant möte i Linköping. Hon kom aldrig till mötet. Strax före klockan elva på förmiddagen kom larmet till polisen. Kvinnan hade blivit överfallen i gångtunneln under perrongerna av en man som knivhögg henne flera gånger. Mannen visade sig vara den före detta maken.
Rosita Grönfors förestår den kvinnojour i Stockholm där kvinnan bodde i flera år. Boendet betalades av Tranås kommun som bedömt att den tidigare maken var ett hot mot kvinnans säkerhet.
Enligt Rosita Grönfors var kvinnan rädd för att möta sin före detta man men deltog i mötena eftersom det var hennes möjlighet att få träffa sina barn.
– Det här var inte säkra arrangemang. Kommunerna utsatte henne för säkerhetsrisk, hävdar Rosita Grönfors.
Har hon enligt dig uttalat för myndigheter att hon varit rädd?
– Ja! Hon och vi har påtalat det men hon har inte fått gehör. Det här är absurt, men hela hennes historia är absurd. Det är absurt att det här får hända i Sverige, säger Rosita Grönfors.
Advokat Catrin Engelstrand, som varit kvinnans ombud de senaste åren, säger att hon inte ville möta mannen.
– Hon var rädd för sin före detta man. Men hon var tvungen att åka för att få träffa sina barn, säger Catrin Engelstrand.
Dokumentation som vi tagit del av visar att socialtjänst och domstolar under flera år har bedömt att kvinnan och mannen haft en konfliktfylld relation och inte kunnat ge barnen en konfliktfri uppväxt. Mannens missbruk, bristande impulskontroll och våldsamhet har varit en del av grunden för besluten. Kvinnan avbröt relationen för flera år sedan.
Barnen är omhändertagna av Motala och Tranås kommuner. Linköpings kommun är inte involverad i ärendet. Möten har ägt rum i Linköping för att det underlättat vid transport och samordning, enligt Per-Olof Andersson, chef för socialkontoret i Motala som arrangerade träffen 15 april.
Per-Olof Andersson säger att mannen inte skulle vara med på torsdagens möte samtidigt som kvinnan, men han hade en tid med barnen senare samma dag. Så har vissa möten lagts upp.
Hur kunde mannen veta att kvinnan var på väg till mötet?
– Det är bara spekulationer, men han antog nog att det var samma dag. Det är svårt att säga hur det gick till, säger Per-Olof Andersson.
Vad har ni för säkerhet kring sådana här möten? Den här kvinnan bodde flera år i skyddat boende på grund av mannen och hade skyddade personuppgifter och det kände ni ju till?
– Vi gör alltid säkerhetsbedömningar, varje gång. I det här läget bedömde vi att det inte var bra att ha ett gemensamt möte.
Diskuterade ni att det kunde vara en säkerhetsrisk för henne att åka till de här mötena?
– Som jag sa, vi gör alltid riskbedömningar i samband med umgänge. Jag kan inte gå in på detaljer på grund av sekretess. Men vi hade haft samråd med kvinnan och hon tyckte att det här skulle fungera bra den här gången.
Hade ni inte kunnat bortse från vad hon tyckte och gjort en annan säkerhetsbedömning?
– Absolut. Men här rörde det sig om den enklare formen av sekretess kring hennes person, och vi hade inte heller indikationer om nya hot eller annat.
Per-Olof Andersson uppger att Motala kommun gör individuella säkerhetsbedömningar kring alla klienter som ska komma till umgängesmöten. Ibland hålls gemensamma möten, ibland på olika tider samma dag, ibland hemlighålls tider för den andra parten.
Är det inte en risk att ni gör så, det kan ju innebära att ni utsätter andra för samma risk som den här kvinnan?
– Vi måste alltid göra en bedömning i det enskilda fallet. I det här fallet har vi startat en utredning för att undersöka mer i detalj om vi kunde ha gjort något annorlunda och vad det innebär för framtiden. Vi får se om vi går vidare med en Lex Sarah-anmälan av vår egen verksamhet, säger Per-Olof Andersson.
I gångtunneln under perrongerna överfölls kvinnan av en man som knivhögg henne flera gånger. Polisen grep mannen, som är kvinnans ex-make, kort efter överfallet.
Vid en tingsrättsförhandling som Tranås kommun var involverad i, några veckor före mordet, uppträdde den tidigare maken oförskämt mot kvinnan enligt advokat Catrin Engelstrand.
– Han skrek ord till henne under förhandlingen. Till slut sa rättens ordförande att mannen måste lämna rättssalen om han inte slutade, berättar Catrin Engelstrand.
Per-Olof Andersson säger att socialtjänsten i Motala inte kände till mannens uppträdande vid förhandlingen.
Tranås kommun har också arrangerat umgängesmöten. Träffar har bland annat skett på olika lekland, som Busfabriken, och i en bowlinghall. Anna Widén är enhetschef vid socialförvaltningen i Tranås.
Mannen har varit med på möten, men i flera år bedömdes han farlig för kvinnan. Hur tänkte ni? I umgänget med barnen har hon behövt möta honom?
– Det kan jag inte gå in på, precis vilka bedömningar vi har gjort, mer än att vi har gjort bedömningar.
Men då har ni bedömt att han inte var en säkerhetsrisk, eftersom ni har arrangerat sådana möten?
– För att prata generellt så handlar det om vilka åtgärder man har vidtagit runt umgängena. Det handlar om hur man tryggar upp runt omkring. Vi väger även in hur personer tar sig till och från träffar. Bedömningar som görs kan bli fel, men vi tar med även det här i bedömningarna.
Träffar har ägt rum på olika lekland och i en bowlinghall. På vilket sätt är miljön på Busfabriken en säker plats att träffas på?
– Det görs en bedömning från fall till fall.
Informerade ni Motala kommun om mannens uppträdande i tingsrätten?
– Jag vet inte idag om vi har gjort det.
Vad kommer ni att göra nu, kommer ni att utreda er själva? Anmäla er själva enligt Lex Sarah till IVO eller någon annan tillsynsmyndighet?
– Vi stöttar upp runt barnen i det akuta skedet. Vi ska också titta på våra bedömningar, om de var rimliga. Jag kan inte svara idag på vad vi ska göra, säger Anna Widén.