När vattnet vällde ut på golvet i receptionen stavade det katastrof för museet. De skulle bli tvingade att sanera och allra mest förödande, stänga igen under flera veckor av högsäsong. Men inget ont som inte för något gott med sig. I samband med försöket att lokalisera den felande sprinklerledningen kunde arkeologer studera jordlagren på borggården och kanske mest spännande – slottets grund.
Innan slottet fick den hästskoform den har idag stod ett fristående försvarstorn i hörnet närmast domkyrkan. Tornet byggdes någon gång på 1280-talet i det då moderna byggmaterialet tegel och det är grunden till denna som nu åter sett dagens ljus. Tornet var fem våningar högt och bottenvåningens väggar var 1,5 meter tjocka. På 1580-talet byggde Kung Johan III samman tornet med resten av slottet.
– Jag blev väldigt glad när vi skulle få möjligheter att studera grunden men samtidigt blev jag orolig för de träbalkar från 1400-talet som fullkomligt simmade i vatten, säger Ann-Charlott Feldt, arkeolog på Östergötlands museum.
I utgrävningarna fann man bland annat att borggården tidigare legat en meter lägre än den gör idag. Arkeologerna fann även brända rester av trä som de tror varit en del av byggställningen som användas vid uppförandet av tornet.
Nu väntar Ann-Charlott Feldt på resultaten av de jordprover hon skickat till analys. – Jag hoppas att vi ska kunna se hur miljön på borggården har varit innan tornet byggdes. Var det öppet? Var det fullt av växter eller djur? Stod folk och pinkade i hörnen? Det är massor man skulle kunna få reda på, säger Ann-Charlott Feldt.
