Vår stad
Fallrätten ingick i biskopens löneförmåner, men Gustav Vasa drog in den till kronan. Sedermera blev fallrätten en del av landshövdingarnas löneförmåner. I det sena 1700-talet kom landshövdingen F G Strömfelt att privat överta anläggningarna.
År 1802 köptes fastigheten med dess fallrätt till en av samtidens intressantaste herrar, bergmekanikus Olof Åkerréhn i Stockholm. Denne byggde från 1784 till sin död 1812 upp en omfattande företagsgrupp. Det är belagt att han lät uppföra 50 stångjärnshammare, lika många spik- och kniphammarverk, 7 plåthamrar, 17 sågverk, 90 kvarnar, förutom vals- och blästerverk. Han valdes 1799 in i Vetenskapsakademien och förärades 1811 Jernkontorets stora guldmedalj.
Olof Åkerréhn lät 1803-1805 bygga den av gråsten uppförda ännu bevarade kvarnbyggnaden. Kvarnen beundrades säkert av dåtidens linköpingsbor som ett imponerande byggnadsverk. I byggnaden fanns sex par kvarnstenar och plats för ytterligare två par.
Åkerréhn lät även uppföra ett bostadshus strax nordväst om kvarnen, vilket om än i ombyggt skick kvarstod in på 1960-talet. Mekanicus bodde själv under några år i det huset. Åkerréhn engagerades i den första etappen av Kinda kanal, nämligen att förbinda sjöarna Järnlunden och Rängen.
Kanaldirektionen var mycket stolt över att knyta Åkerréhn till projektet. De ledande för kanalbygget klagade dock över att Åkerréhn, som på grund av sina många andra projekt lade för lite tid på kanalbygget.
Den förste mjölnaren vid Stångs kvarn hette Carl Otterström. Han var också byggmästare, båda yrkena var säsongsberoende och vanliga att kombinera. Tanken att Olof Åkerréhn ritade och att Carl Otterström byggde kvarnen syns sannolik.
När Olof Åkerréhn avled 1812 sattes hans dödsbo i konkurs. Fastigheten gick sedan flera gånger i handel. Inför anläggandet av den så kallade nya hamnen söder om dagens Tullbro och planerandet av Kinda kanal köpte staden 1862 byggnaderna inklusive fallrätten. Staden lät 1864 ta bort fallet och slå samman det med Nykvarnsfallet, där en sluss byggdes. När det var klart sålde staden fastigheten för att 1891 återköpa den. Under många år därefter utnyttjades byggnaden som magasin.
I början av 1990-talet diskuterades en försäljning av byggnaden. Resultatet blev att det kommunala Lejonfastigheter övertog Stångs magasin och lät rusta det efter arkitekt Per Nilssons ritningar. Sedan augusti 1998 finns en restaurang i byggnaden.