Varuhuset som låg i framkant

Byggnadsarbetena hade inletts sommaren 1965 och lyckades, trots en besvärlig vinter, hålla tidsschemat. Correns skribent imponerades storligen av att luften i varuhuset tack vare ett mekaniskt system förnyades var sjätte minut. Likaledes gjorde varmluftsslussen vid entrén stort intryck på honom.

I entréplan låg bland annat livsmedelshallen med sin stora delikatessavdelning. I hela bottenvåningen gällde självbetjäning, men kunden utlovades att snabbt få personlig service genom att trycka på någon av butikens många utplacerade särskilda sökare. För betalningen fanns 21 kassor att välja mellan.

I butikens ovanvåning skedde däremot all försäljning manuellt. Corren skrev att miljön där var lite mer exklusiv och exemplifierade det med att golvet var täckt med en svinhårsmatta. I det övre våningsplanet fanns också en barservering och ett konditori, vilka tillsammans hade plats för 210 gäster. Bakom serveringen låg personallokalerna för varuhusets 180 anställda.

I källarplanet hade EPA såväl sitt bageri som ett stort lagerutrymme. Där invigdes i början av 1967 dessutom en bowlinghall med 12 banor, vilka alla var utrustade med helautomatiska kägelresningsmaskiner.

Byggnaden är ritad av Stockholmsarkitekten Sten Fredriksson, som var specialiserad på att rita just varuhus. Byggherre var Lars Erik Lundberg i Norrköping. Han berättade för Corren att huset kostade över 21 miljoner kronor att uppföra.

I byggnadens norra del skapades Linköpings första parkeringshus. Det var i fyra plan och hade plats för 187 bilar.

Att bygga ett parkeringshus invid Ågatan ifrågasattes såväl av olika myndigheter som av grannarna. Länsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och länsmuseet hävdade alla att placeringen var skadlig för stadsmiljön. Ingen instans såg sig dock ha laglig grund för att stoppa parkeringshuset.

Landshövding Per Eckerberg var själv uttalat negativ till hela varuhuset. Till tidningen Östgöten sa han sig inte bara vägra att inviga varuhus utan även att Linköping inte behövde fler varuhus. Han menade att man borde ha byggt bostäder i stället.

För några år sedan genomfördes en ombyggnad av fastighetens norra del. Den kan väl sent omsider sägas ha gått kritikerna åtminstone lite till mötes.

Redan i mars 1957 hade EPA etablerat sig i Linköping genom att öppna ett varuhus på Storgatan 7–9. Den lokalen lämnades redan efter knappt tio år.

Linköping hade fått sitt första varuhus 1935 när Tempo öppnades vid Trädgårdstorget.

Efter det att Tempo och EPA fusionerat 1978 koncentrerades Linköpingsverksamheten till lokalerna vid Storgatan. I samband därmed försvann firmanamnet EPA. Sedan 1985 heter varuhuset Åhléns.