Vår stad
Till grund för nyordningen låg en statlig utredning ledd av kyrkoherden i Arvika och tillika riksdagsmannen Harald Hallén (S). När utredningens förslag presenterades våren 1947 ville Correns ledarskribent behålla den gamla ordningen. Tidningen menade att midsommaren skulle förlora i värde om den infaller på olika datum.
När kyrkomötet behandlade frågan menade många ledamöter att svenskarna skulle fortsätta att fira den riktiga midsommaren. Oroliga ledamöter förutspådde att snart skulle även julen rationaliseras.
Inför den första midsommaren enligt den nya ordningen skrev Corren att traditionens makt, inte minst på landsbygden, var så stor att många skulle fira såväl nya som gamla midsommardagen.
Efter det att nyordningen väl blivit verklighet synes det, åtminstone med utgångspunkt från Correns artiklar, som att känslorna lugnade ner sig. Även på det som då benämndes som den nya midsommaraftonen 1953 sökte sig omkring 2 000 Linköpingsbor till Trädgårdsföreningens park för att njuta av Folkungagillets dansuppvisning och lyssna på Ingmar Landsmos högtidstal. Därefter var det dags för stora och små Linköpingsbor att dansa kring midsommarstången.
Omskrivet blev det franska resesällskap som kommit till Sverige för att fira midsommarafton den 23 juni 1953. Vid framkomsten kunde de bara konstatera att midsommarafton var över, den hade firats redan den 19 juni.
I äldre tid var midsommardagen såväl en utflyktsdag som den dag dansen kring midsommarstången och andra festligheter genomfördes. Midsommarafton var då en vanlig arbetsdag undantaget att det på Stora torget hölls en av årets stora torgdagar, kallad lövmarknaden.
En bit in på 1900-talet fick allt fler svenskar ledigt på midsommaraftons eftermiddag. Då flyttades många evenemang till den eftermiddagen och kvällen. Vid den välbesökta festen vid KFUM:s sommarhem i Ekängen började 1942 folklekarna och dansen kring stången klockan 21 och höll på till midnatt.
Corren skrev att på midsommaraftonen 1945 rådde formlig massflykt från staden då alla som kunde sökte sig ut till landet. Tidningen skrev att allra populärast var festligheterna i Berg.
Den av strålande väder gynnade midsommaraftonen 1946 förändrades bilden av den folktomma staden. Då startade nämligen traditionen med dans i Trädgårdsföreningens park. Ännu det året dansades det i Folkets park kring midsommarstången bara på midsommardagen.