– Tänk dig själv att inte kunna berätta vad du vill och känner, skriver han.
Vi träffas på Mikael Petterssons arbetsplats, den dagliga verksamheten Fanfaren i Lambohov. Här jobbar han som journalist på tidningen som också heter Fanfaren. Den går ut till boenden och dagliga verksamheter i kommunen men finns också öppen på nätet. Det var i Fanfaren hans tankar om talapparaten publicerades.
– Jag är jättearg och frustrerad över att det tar så lång tid, skriver han.
Orsaken är att Mikael Petterssons CP-skada gör att hans kropp har förändrats. Det gör att sittställningen i rullstolen ändras och den är fortfarande inte bra. Talapparaten sätter man fast på rullstolen och den styrs via en huvudmus, en reflex fäst i Mikaels panna. Det är alltså viktigt att den installeras rätt för att det ska fungera att prata med den.
När jag intervjuar Mikael Pettersson svarar han på mina frågor genom att titta uppåt för ja och nedåt för nej. Jag har läst hans artiklar och kan ställa frågor utifrån det han gett uttryck för där.
Handledarna på den öppna verksamheten, Susan Edberg och Eva Farsbo, hjälper också till att tolka och förmedla. De känner Mikael väl och kan förmedla de tankar han gett uttryck för inför intervjun.
– Det är väldigt handikappande att inte ha ett tal. För det är många som tror att man inte är intelligent för att man inte kan prata, säger Eva Farsbo.
Att göra intervjuer för tidningen är förstås svårt utan talapparat. De förberedda frågorna kan en handledare hjälpa till med, spontana följdfrågor blir svårare. Vid datorn går det att skriva ned frågan. Mikael Pettersson kan inte använda sina händer utan styr tangenttryckningarna från pannan. Det tar tid att formulera en hel mening. I talapparaten finns det både ord, uttryck och hela meningar inlagda som gör att det går snabbare att prata med den.
Det finns andra hjälpmedel också. En blisskarta med bokstäver, symboler och ord går att peka på. Ögonrörelser, ljud och ett i övrigt expressivt ansikte gör att den som känner Mikael väl kan tyda honom bra. På verksamheten Fanfaren har han tillgång till dator, men inte i bostaden.
– Jag är arg! Arg på att jag inte har kunnat använda min talapparat på flera år, skriver han.
Varken Mikael Pettersson eller hans handledare kan förstå varför det ska ta sån tid. Susan Edberg gjorde till slut en anmälan i höstas.
– Det är förskräckligt, säger hon.