Annki och Mia på deras gemensamma 20-årsfest i juli 1982. Tjejerna fixade själva med mat och festligheter och bjöd in släkt och vänner till en lokal i Sya.
– Jag har skrivit ner lite stolpar, man är ju lite senil vet du. Man kommer inte ihåg allt!
På ett A4 har Annki Björnsson skrivit upp hållpunkter i hennes och Mia Starwing Källströms 55-åriga vänskap. Det hela började med att Mias familj flyttade till Mjölby när hon var fem år gammal.
– Jag tror min mor såg att jag inte var den som gick ut till sandlådan och skaffade egna vänner. Lekis stod för dörren och hon ville underlätta lite, säger Mia.
Relationsannonser tog större plats i Corren 1967 än idag. Maka söker kaka, 60-årig änkling söker kvinna...
– Och så var den här annonsen som stack ut. Mia 5 år söker lekkamrat, säger Annki.
Inte långt senare träffades Annki och Mia för att leka medan deras mammor drack kaffe ihop. De bodde båda på Lagmansgatan och kunde praktiskt taget vinka till varandra från husen. Tjejerna hittade varandra snabbt och skulle snart börja samma klass. Första dagen i lekis hade de sällskap dit med likadana väskor.
Idag, 55 år senare, träffas väninnorna på Annkis lantställe vid Sommen för att fira hennes 60-årsdag. Just lantstället här vid sjön blev en återkommande knytpunkt för vänskapen under barndomsåren.
– Jag har varit här nästan alla somrar under min uppväxt. Då sov vi i den där lekstugan som vi gick förbi, berättar Mia.
Mia (Maria Starwing Källström) och Annki (Ann-Christin Björnsson) utanför lekstugan där de fick sova som barn. Den här kvällen ska andra födelsedagsgäster få sova i stugan.
Annki minns särskilt tillbaka på sena sommarkvällar på lantstället.
– Vi brukade gå genom kohagen fram till några slanor man kunde sitta på. Vi fick med oss pommac, sugrör och kanske lite chips. Och så gick vi dit till gärdsgården och dinglade med benen. Vi pratade om killar, om det nån vi var förtjusta i, någon vi hade pussat...
– Tonårssnack helt enkelt, fyller Mia i.
På 55 år har det blivit en del turer fram och tillbaka men kontakten har alltid funnits där på något sätt. Trots det, har de egentligen inte så mycket gemensamt.
– Vi har ju olika intressen. Jag har alltid hållit på med träning och golf och där har inte du delat det. Du läser mer böcker, det gör inte jag. Men vi har alltid haft en gemensam bas ändå, berättar Mia.
Förutom ett intresse då: vinprovningar.
– Vi har ju haft ett vinprovningsgäng i 30 år nu. Där har vi också följt varandra, giftermål, skilsmässor, barn och klimakteriet, säger Annki.
Vid Sommen är det dukat för Annkis 60-årsfirande. Mia var den första gästen att dyka upp.
I år har de alltså båda fyllt 60 år, med bara 14 dagars mellanrum. De berättar om gemensamma resor och fester på ett sätt som gör en nyfiken:
Hur gör man egentligen för att hålla kvar vänskapen?
– Acceptans för olikheterna. Vi är väldigt olika som personer, men jag tycker nog att man kan se varandras tillgångar i det. Och att vi värdesätter den historia vi har, säger Mia.
– Det är klart att det är ett jobb med relationer. Det är enkelt att tänka: ”vi har växt ifrån varandra, vi har nog inte så mycket gemensamt”. Det går upp och ner men vi tar alltid tag i det igen, säger Annki.
Sedan pekar Annki ner mot deras två makar som står nere vid bryggan och pratar.
– De där två har ju blivit som brorsor. Fantastiskt gulligt är det. Det är också mycket värt att de två tycker om varandra.
– Det är ju skönt att det är fler som vill träffas, inte bara Annki och jag, säger Mia och skrattar.
Här, på lantstället vid Sommen promenerade de redan som barn
Vad händer efter 60?
– Vi är på väg in i ett annat skede i livet där vi kanske till och med kan ses mer och göra mer tillsammans, säger Mia.
– Kanske till och med hitta ett gemensamt intresse, mer än vinprovningar, skrattar Annki.