Fredrik Löfgren och Christoffer Johannesson tillsammans med roboten Elsa som tagits fram på Dyno Robotics.
Det är tisdag den 20 augusti 2024. 26-årige Christoffer Johannesson är lite stressad inför demon på det stora köpcentrumet Mall of Scandinavia i Stockholm. Han har varit med och tagit fram en självkörande robot som ska kunna transportera in varor i gallerian från en lastbil. Allt måste funka inför premiärvisningen nästa dag. Det är hans första större projekt i Linköpingsföretaget Dyno Robotics där han tog anställning ett och ett halvt år tidigare. Hans första jobb efter ingenjörsstudierna på LiU.
Han är där med en arbetskollega och på plats är även Fredrik Löfgren, den 32-årige vd:n som profilerat sig som en av Sveriges främsta robot- och AI-experter. Bland annat känd från flera tv-program och som flitig föreläsare.
Efter lite justeringar på roboten är allt klart och Fredrik åker iväg på andra åtaganden i Stockholm.
Christoffer går på AW med en kompis innan han återvänder till hotellet för att sova. På väg ner till frukosten morgonen efter ringer en av företagets delägare.
Han ber Christoffer hitta sin andra kollega och sedan ringa upp. Det börjar snurra i huvudet på Christoffer, det är som att han redan vet.
Fredrik Löfgren har omkommit i samband med en olyckshändelse kvällen innan, han har blivit påkörd av en buss vid Brommaplan.
Vad kände du när du fick beskedet?
– En stor sorg, det är klart att ingen såg det komma.
Omtumlade av det tragiska beskedet gick Christoffer och kollegan ner till frukosten, men de fick knappt i sig något.
– Det kändes ju bara så onödigt. Det fanns tusen omständigheter som kunde ha gjort att han inte var där just då. Vi hade bland annat pratat om att skjutsa honom. Men allt det som skedde ledde exakt till det här. Det är en enorm sorg.
Christoffer Johannesson växte upp i Malmslätt och hängde mycket på Flygvapenmuseum som barn. Nu har Dyno Robotics roboten Elsa på museet.
Fredrik Löfgren och Christoffer Johannesson åkte på flera sälj- och föreläsningsresor tillsammans.
Nyheten ställde även alla andra planer för dagen på ända och Christoffer gick in som i en bubbla för att lösa vissa praktiska saker. Ringa kunderna och avboka demon, packa ihop allt och försöka ta sig hem säkert till Linköping i en stor skåpbil som de inte var vana att köra. Och så kontakta nära och kära.
– Alla samtalen var jättetuffa, men på något sätt gick jag in i en roll. Men de privata samtalen, då bröt jag ihop, berättar Christoffer med darrande röst.
Övriga kollegor i Linköping fick beskedet på kontoret senare samma morgon.
Vad sa ni när alla var samlade?
– Först och främst att vi skulle ta hand om varandra. Det sköttes väldigt bra av ägarna som bland annat tog in en präst vi kunde prata med. Det blev en period då vi tilläts att sörja.
Hela veckan registrerades som arbetstid, men alla fick göra som de ville. Någon åkte till sina föräldrar på annan ort, men de flesta samlades på kontoret. Och de bjöd in folk som Fredrik kände som ville ha någonstans att vara.
– Vi la pussel, spelade Mario Kart, folk gick och köpte fika, några småjobbade och drog iväg ett mejl om de kände för det. Vi skulle ha haft en kräftskiva hos Fredrik två dagar efter olyckan. Den hade vi på kontoret istället. Inte lika mycket dekoration kanske, men en möjlighet för oss att umgås.
– Hade jag gått iväg med andra kompisar och haft kul hade det känts falskt. Men vi kunde ha kul mitt i allt också eftersom vi satt i samma sits och visste vad som hade hänt.
Samtidigt vällde det in blommor från människor och företag under minst två veckor. Flera gånger fick de anställda gå till second hand-butiken intill och köpa nya vaser.
– Han var ju en sådan person som alla kände.
Fredrik Löfgren blev en känd profil inom robotik och AI i Sverige.
Christoffer fick tidigt följa med Fredrik på säljuppdrag och föredragsresor där de kom att jobba ganska tätt ihop.
– Fredrik var i mångt och mycket sig själv publikt också. Han drevs av otroliga visioner. Inget var någonsin svårt eller omöjligt. Om han pekade oss i rätt riktning så trodde han att vi kunde vara med och lösa det. Det var himla häftigt.
Christoffer såg på nära håll hur Fredrik interagerade med alla. Under minnesstunden på Linköpings universitet blev det tydligt när allt från en man i motorcykelväst, till studenter och framgångsrika företagsledare samlades om vartannat.
I ett av talen berättade en person att han såg Fredrik delta i ett direktsänt debattprogram på tv inför valet för flera år sedan. Vännen skickade ett sms och såg Fredrik ta upp mobilen i publiken och svara på en gång.
– Alltså, det var Fredrik. Han var alltid på mobilen och skrev med folk, även när han var på kontoret. Han var chefen som reste men ändå alltid var närvarande. Han svarade alltid snabbt, oavsett vad han gjorde.
– Ibland glömde jag bort att han var ett geni. Han vann ju Genikampen i tv. Han kunde sitta med allas kalendrar uppe på datorn och bara i hjärnan se det han behövde.
Efter att ha läst teknisk fysik på Linköpings universitet tog Christoffer Johannesson anställning på Dyno Robotics. Då var han den andre heltidsanställde. Ett och att halvt år senare blev han ny vd i företaget som nu har 16 anställda.
Roboten Elsa och Christoffer Johannesson ute på en liten promenad i Dyno Robotics lokaler.
Techföretaget Dyno Robotics är i framkant inom robotik och AI. Nu leds arbetet av nye vd:n Christoffer
När Christoffer berättar om de omtumlande händelserna för drygt fyra månader sedan sitter vi i Fredriks tidigare kontor. Numera används det som mötesrum. Företagets avlånga lokal med källare i Vasastan hyrs på rivningskontrakt. Det är enkla men praktiska ytor för alla 16 anställda där det finns utrymme att utveckla robotlösningar som integreras i diverse produkter inom alla möjliga branscher. Alltifrån lager och logistik till lantbruk.
Efter olyckan skulle nu verksamheten drivas vidare utan Fredrik.
Hur påverkades relationen mellan er i företaget efter allt?
– Den blev mycket tajtare, absolut. Det skapade en ännu starkare gemensam drivkraft, företaget skulle inte dö med honom. Nu jävlar skulle vi klara det här, Fredriks vision skulle få leva vidare.
Det var tusen puckar att ta tag i och en dag blev Christoffer inkallad till ett möte med en av de tre kvarvarande delägarna. Han anade snart vad som var på gång. Ingen av ägarna var intresserade av att gå in i vd-rollen, men de ville rekrytera internt och få in en ledare med bra inblick i företaget.Efter ett och ett halvt år på sitt första fasta jobb, snart 27 år gammal, fick han frågan om att bli vd för Dyno Robotics.
– Jag fick lite panik. Min första tanke var att jag ville dra mitt strå till stacken precis som alla andra. Samtidigt var det otroligt läskigt.
Den här roboten klarar bland annat av att köra in varor i en lagerlokal.
Christoffer fick ta sig en rejäl funderare. Visst, han kände sig redo att ta en större ansvarsroll, men att bli vd var ett stort kliv. Han fick mycket stöd från sina föräldrar som båda haft flera chefsbefattningar. Och styrelsen backade upp så att Christoffer till sist kände sig trygg att tacka ja. Han började med arbetsuppgifterna i oktober och gick in officiellt i november. Som stöd har han även fått en extern vd-mentor.
Hur känns uppdraget?
– Blandat, det är både en utmaning och jäkligt häftigt. Jag kommer lära mig otroligt mycket, men vi gör det här ihop.
Christoffer som växte upp i Malmslätt har lite ledarerfarenheter från sin tid inom pingisen och han ledde mottagningen för 160 nya studenter när han pluggade på universitetet. På Dyno Robotics har han hunnit projektleda lite.
Hur vill du leda som vd?
– För mig handlar mycket om tillit. Att inte mikrostyra. Låta folk misslyckas och lära sig. Företaget har alltid investerat i personalen och inte tvekat på att skicka anställda på konferens när de vill. På så sätt kan vi fortsatt få duktiga medarbetare och dessutom ökar chansen att de stannar.
– Vi förstår att ingen kan ersätta Fredrik som person och vd, så vi måste dela upp ansvaret och göra det ihop. Det har bland annat bildats en liten säljgrupp som redan lyckats dra in flera affärer under hösten.
På minnesväggen står ett fotografi på Fredrik, snart ska det bytas ut mot ett större. I hyllan står legofigurer, lego var något som låg Fredrik varmt om hjärtat.
En calvados som Fredrik gillade. Nu förgyller den hans minnesvägg på Dyno Robotics.
Vid en allyta med soffgrupp har en minnesvägg för Fredrik börjat ta form. Ett större inramat porträtt ska snart hängas upp. I ett par hyllor står bland annat flera legofigurer och en flaska calvados. Några av de saker Fredrik uppskattade i livet.
Du har nyligen fyllt 27 och varit med om att en ung vän och kollega dör. Hur påverkar det din livssyn?
– Det är klart att jag kan värdera livet högre. Men det är inte så att jag går runt varje dag och kollar på blommorna och njuter av att andas. Jag har en tanke att människan är otrolig på att anpassa sig, och det gäller även här. Vi är duktiga på det evolutionen lärt oss, och döden är ju något av det första vi fick hantera.
Hur påverkar det ert arbete nu?
– Klart att sorgen finns kvar. Det känns lite konstigt att säga, men på jobbet fokuserar man för det mesta på uppgifterna och arbetet flyter på. Samtidigt pratar vi säkert om Fredrik nästan varje dag. Men rent emotionellt har jag gått vidare även om det känns konstigt. Vi har tappat vår absolut bästa säljare och marknadsförare. Men vi har inte tappat kompetensen och själen i väggarna. Grundidéerna finns kvar.