Man ska skaffa sig en utbildning, jobba strävsamt och inte sätta sig i skuld. Sådana var värderingarna som Anders Jonsson fick med sig från barndomshemmet i Norrköping.
Mycket av det där kom från hans mormor, som blev änka tidigt och ensam fick ta hand om sex barn. Hon jobbade på fabrik på dagarna, städade på nätterna och lyckades se till att barnen fick en utbildning. Anders mamma blev lärare.
Själv drömde han om att bli egenföretagare, men det kändes säkrare att satsa på ett vanligt jobb. Han gick en treårig elkraftsutbildning på gymnasiet, fick lärlingsplats som hjälpmontör på Norrköpings energiverk och började jobba.
Efter några år ville Anders ta chansen att studera mer och han tog tjänstledigt för att plugga till civilekonom.
– En av de äldre gubbarna på jobbet sa till mig: "Det där är inget för sådana om vi. Du kommer att misslyckas och komma tillbaka hit och då ska jag skratta åt dig", berättar Anders.
Bättre sporre kunde han inte ha fått.
– Jag minns känslan när jag fick boken i nationalekonomi, 800 sidor på engelska. Lätt var det inte. Men inte tusan skulle jag komma tillbaka och bli utskrattad!
Där började Anders Jonssons karriär – eller yrkesbana; Anders ogillar ordet karriär. Det blev jobb på CEWE i Nyköping som chef för internredovisning – "controller" hade det hetat i dag. Sedan Lundbergskoncernen, och i samband med byggkrisen i början av 1990-talet, förvaltningschef i Katrineholm. Därefter marknadschef på Katrineholms energi – och så var Anders Jonsson tillbaka i elbranschen.
1998 blev han försäljningschef på Östkraft och två år senare vd på samma bolag.
– Efter tio år på Östkraft tänkte jag att något mer måste jag hinna med i livet. Så jag gick in till Tekniska verkens dåvarande vd Stig Holm och sade att jag ville ha nya utmaningar.
Anders Jonsson utsågs till vice vd för Tekniska verken. Och när Stig Holm slutade 2010 blev han vd.
Någon utstakad karriärväg har Anders Jonsson aldrig haft. Men det har heller inte varit någon motvillig resa.
– Det har alltid lockat mig att utmana mig själv. Att se hur långt den här gamla hjälpmontören kan komma. Sedan har det ena gett det andra.
Anders Jonsson började med en montörslön på 8 500 kronor och slutar med en vd-lön på 240 000 kronor – plus extra pensionsavsättningar som gör att han kan gå i pension nu vid 62 års ålder. Han är ganska van vid att få försvara de villkoren.
– Jag kommer inte från någon rik bakgrund och är väldigt ödmjuk inför den här typen av lönenivåer. Jämfört med en sköterskelön är det ju hisnande. Men Tekniska verken är en stor koncern med nästan 1 000 anställda och jämför man med andra koncerner i den storleken är det en normal vd-lön.
– Bolag som Tekniska verken och Stångåstaden har värden för miljarder. Då är det värt väldigt mycket att ha rätt chefskap, så företagen utvecklas positivt. Jag ser på andra kommuner som har en mer restriktiv syn på det där, de har svårt att rekrytera. De får gå rätt långt ner på listan innan de får napp.
Anders Jonsson är påtagligt stolt över Tekniska verken. Han beskriver ekonomin som "enormt bra".
– Vi har en soliditet på nästan 50 procent och alla nyckeltal är väldigt bra. Det finns muskler att utveckla företaget vidare. Jag tycker att Linköpings kommun har gjort klokt i att inte sälja ut sina bolag utan låta dem växa och utvecklas. Jag hoppas att det får förbli så. Som lokalt bolag kan vi fortsätta att utveckla staden och regionen.
Det finns stora energiföretag som gärna skulle lägga vantarna på Tekniska verken, enligt Anders Jonsson.
– Vi står högt upp på mångas köplista. Det har hänt att de knackat på dörren – men jag har skickat iväg dem.
Anders Jonsson pratar länge och entusiastiskt om Tekniska verkens kultur, eller själ. Det finns en uppfinnarlusta och ett driv hos medarbetarna som han gjort sitt bästa för att uppmuntra.
– En verksamhet får inte styras av rädslor för att göra fel, då blir inget gjort till sist. Det gäller att släppa loss människors kreativitet och goda idéer. Ta läkemedelsreningsverket till exempel. Det var inte något uppifrån-ner-projekt, tvärtom. Det var medarbetare som satt på fikarasterna och spånade fram idéerna.
Anders beskriver sin ledarstil som "management by walkingaround", ledarskap genom att gå omkring. Han har velat vara en synlig chef, så långt tiden har räckt till. Erfarenheten av att själv ha jobbat på golvet en gång har varit till hjälp.
– Jag har trivts fantastiskt bra på Tekniska verken. Inte en enda dag har jag gått dit med en dålig känsla. Men man ska inte sitta för länge på en sådan här post och det är bäst att gå själv innan man blir ombedd, säger han.
Så nu ska han sluta. Eller "sleuta", som han själv säger, med en bred norrköpingsk diftong. Anders föddes i Värmland, men sedan treårsåldern är det Norrköping som gäller. Det blir det ingen ändring på nu, bara för att han blir pensionär. Att köpa en lägenhet söderut lockar honom inte, även om det skulle kunna ge en skattefri tjänstepension och ett skönare klimat.
– Det är ju här barnbarnen växer upp. Det är här livet finns! Inte vill vi sätta oss i en lägenhet där nere, det passar inte oss.
När barnen var små var inte Anders en särskilt närvarande far. Någon pappaledighet tog han inte och arbetsdagarna har varit långa under åren på olika chefspositioner. Så nu är det dags att betala tillbaka, säger han. Hjälpa sonen att bygga hus. Hämta på dagis. Passa barn.
Stugan i skärgården är lite eftersatt, så där ska det snickras och fixas en del. I villan i staden likaså. Många långpromenader tänker han ta – tio kilo ska bort. Men helt klar över vad han ska göra med sin tid, det är han inte. Den allra första vardagen som han inte behöver åka in till jobbet, till exempel?
– Jag tar nog en förmiddagspromenad vid åbackarna i Norrköping. Det ska bli skönt att gå i dagsljus, annars har det mest blivit sena kvällsturer. Och så blir det väl en kopp kaffe. Men sedan ... lite läskigt är det allt!.
Helt färdigarbetat är det kanske inte för Anders Jonsson.
– Jag har aldrig varit ledig i mer än fyra veckor, så nu ska jag i alla fall ta en lång sammanhängande sommarledighet. Men sedan är jag nog öppen för till exempel ett styrelseuppdrag inom ett område där jag kan tillföra något. Man kan ju också engagera sig ideellt. Får man bara ha hälsan och intellektet i behåll finns det ju väldigt mycket man kan göra.