Peter Magnuson har både privat och genom sitt jobb mött döden och sorgen så många gånger att han nu kan säga att han är väl bekant med båda två. Han har suttit med personer som planerat sina egna begravningar och vetat om att de skulle dö. Han har hjälpt till i planeringen och sett till att allt blev som de hade önskat sig. Och även varit med om att anhöriga inte orkat ta till sig det oundvikliga och inte velat prata om det.
– Moderna människor har svårt för döden. Men man ska inte sopa samtal om döden under mattan utan våga prata om den. Alla helgons dag är ett bra till fälle för det, säger Peter Magnuson.
Bilderna viktiga i sorgearbetet
Han är anställd som behandlingsspedagog på Linköpings kommun, jobbar också på Stadsmissionen där även hans nu bortgångna vän Lena arbetade som volontär i tio år. För ett par år sedan följde han Lena på hennes resa från beskedet att hennes cancer hade spridit sig till hennes begravning. Och skrev en bok om resan som varade drygt halvår.
– Det var på hennes initiativ. Just då läste jag en kurs i palliativ vård och hon var sjuksköterska som jobbade med svårt sjuka. Hon ville att jag skulle uppleva i verkligheten det som jag hade läst i kurslitteraturen, berättar Peter Magnuson och fortsätter:
– När ett barn föds dokumenteras detta och alla tar bilder. Döden är precis som födelsen en del av livet. Det är bra att även dokumentera slutet om man senare undrar över någonting och vill veta mer. Efter döden kommer sorgen och sorgearbetet och då kan bilderna vara viktiga.
Tiden läker inte alla sår
Peter Magnuson vill med sin bok avdramatisera döden och sorgen. Sorgen är ingen sjukdom. Det är naturligt att känna sorg. Inte bara efter att någon dör utan vid olika tillfällen i livet. Han vill gärna att människor ska våga bearbeta sin egen sorg och heller inte vara rädda att möta andra med sorg.
– Det påstås att tiden läker alla sår. Men det är inte alls sant. Såren kan läkas bara om man bearbetar sin sorg. Först när man gör en form av avslut går man verkligen vidare. I sorgearbetet finns det nycklar till nya vägar i livet.
Tystnaden lockar
Många skyddas från döden och sorgen med tystnad. Men tystnaden är inte bra trots att den lockar med sin enkelhet och kravlöshet.
– Många vet inte hur de ska möta en vän eller bekant som har förlorat sin make eller ett barn eller sina föräldrar. En hel del undviker till och med kontakt med de sörjande därför att de inte vill prata om det som har hänt och inte heller vet vad de ska säga, säger Peter Magnuson.
Men vad ska man göra och säga?
– Det räcker att du säger "hej, hur det är?". En enkel hälsning och en enkel fråga. Vill de berätta något då får de berätta och du får lyssna. Om de inte vill behöver ni inte prata om det. Svårare än så är det inte.
Minnas sina döda
Han tycker att kyrkogårdar är jättefina mötesplatser även för de levande. Under Alla helgons dag är det många som passar på och hyllar sina döda, pratar om dem och delar med sig av sin sorg med andra människor på ett naturligt sätt.
– Många fina möten sker på kyrkogårdar och det förs också åtskilliga varma samtal under den här helgen. Det är verkligen bra. Men vi ska inte glömma att prata om döden och sorgen när det än behövs.