Under vintern drar sig uttrar mot öppet vatten och blir då lättare att se. Har man riktig tur kan man uppleva lekande uttrar som åker kana i snön.
Kyla och is väntar. De öppna vattendragen blir färre och Linköpings uttrar söker sig gärna till rinnande och forsande åar och bäckar.
– Det finns en del observationer kring reningsverket och omlöpet i Nykvarn under vintern. Smedstad dammar och Rosenkällasjöns dämme med utloppet är också bra ställen där man kan spana, tipsar Anders Jörneskog.
Även i Tinnerbäcken finns chansen, sedan drygt tio år tillbaka finns minst en revirhållande hona som också fått ut ungar.
Från att ha varit hårt trängd och mycket sällsynt i Östergötland finns det nu fler uttrar i landskapet än på mycket länge. Enligt naturvårdsverket kommer uttern inte längre att räknas som en hotad art när nästa rödlista kommer 2026.
– De ökar generellt i hela landet, säger Anders Jörneskog.
Varför?
– Uttern hade svårt att föryngra sig när det var mycket miljögifter i vattendragen, men antalet har vänt uppåt sedan framför allt PCB förbjöds. Dessutom har den varit fredad från jakt sedan 1968, och vi har dessutom återskapat våtmarker. Förr försvann en hel del uttrar när våtmarker dikades ut och många diken kanaliserades.
Nu är istället vägarna och trafiken ett av de stora hoten, men även här har Linköpings kommun agerat. Uttern gillar nämligen att revirmarkera på höga platser, exempelvis en vägbank, men tack vare specialbyggda markeringsplatser som är vatten- och vindskyddade kan spillningen ligga kvar längre.
– Vi har inte haft några trafikdödade uttrar i Linköping sen vi gjorde dessa åtgärder, säger Anders Jörneskog.
När de öppna vattnen blir färre är det lättare att se uttrar.
Uttern är främst nattaktiv, speciellt i urbana miljöer. Därför ska det till en gnutta tur för att få en glimt av de charmiga djuren, men de som lyckats se lekande uttrar som åker kana i snön glömmer det aldrig.
– Vid Smedstad dammar och Rosenkällasjöns utlopp hittar vi årligen spår i form av rännor från uttrar som åker kana, säger Anders Jörneskog.
Varför gör de det?
– De är anpassade för vattenmiljöer och att simma snabbt och smidigt. Men det fungerar ju lika bra att ta sig fram på det sättet i snöslänter och vid strandbrinkar när de ska ner i vattnet. Det är säkert energieffektivt – och roligt. Leken är ett sätt att hålla sig alerta och en form av social samverkan. Utter ett av de djur som leker mycket.
Det måste kännas bra med utterns comeback?
– Det är skithäftigt, säger Anders Jörneskog.