Hunden Urax vill mest leka medan husse Hans Nilsson berättar om mordutredningen efter att Sargonia Dankha försvann. Det är ett olöst fall som följt honom genom livet.
I en villa i Vånga bor Hans Nilsson med hunden Urax. Urax är full av energi och busar friskt, men husse Hans är allvarlig när vi kommer på besök. Han var tidigare kriminalkommissarie och chef för kriminalpolisen i Linköping, men är sedan ett drygt decennium pensionär. Det var han som ledde utredningen när 21-åriga Sargonia Dankha försvann i november 1995 och det var han som släppte ut den misstänkte gärningsmannen ur sin cell i början av 1996. Nästan 28 år har gått när vi slår oss ner i Hans kök.
– Det var något speciellt med den här flickan, det här fallet är väl det som tagit mest på mig, säger han.
Hans berättar ur minnet. Sargonia bodde hos sina föräldrar i Linköping. Mannen som hon hade en relation med, som då var 45 år, drev två restauranger i Linköping. Efter att Sargonia försvann framkom det att han tidigare hade hotat henne.
– Han hade sagt att han skulle skära halsen av henne. Han ville att hon skulle flytta in hos honom, men hon ville ha en egen lägenhet. Så hon lyckades få ett eget hyreskontrakt. Direkt efter att hon skrivit på kontraktet gick hon hem till honom. Hon sneddade över Trädgårdstorget och gick Nygatan upp till mannens lägenhet.
Sargonia använde sedan mannens telefon för att ringa till sin mamma på arbetet. En kollega till mamman svarade och gick för att hämta henne.
– När mamman kom till luren var Sargonia borta. Mannen hade brutit samtalet. Senare hittade vi en blodfläck på väggen vid telefonen i lägenheten.
Hans tystnar, funderar lite. Det här är ett ouppklarat fall som funnits i hans tankar i många år.
– Vi vet att han var ute på stan och pratade med folk om att han behövde hjälp. Han var bland annat ute efter en bil. Vi vet inte om han fick någon hjälp, men han bodde på ett sånt ställe att man kunde köra bilen hela vägen in på gården. Han lånade en bil av en kvinna som han tidigare haft en relation med. Vi vet att han lämnade tillbaka den klockan fyra på morgonen, för hon hörde när han slängde in nyckeln genom brevinkastet.
Det var i den bilen, en röd Alfa Romeo, som spår från Sargonia hittades.
– Vi hittade blod i bagageutrymmet och även bak på bilen, mot stötfångaren, och även under bilen.
"Jag är av uppfattningen att han skulle ha blivit dömd i tingsrätten utifrån det vi hade", säger utredningsledare och kriminalkommissarie Hans Nilsson idag. Bilden är tagen i september 1996. Då var den misstänkta mannen sedan flera månader försatt på fri fot och hade lämnat landet.
Sargonia Dankha var 20 år när hon försvann, i början av december skulle hon ha fyllt 21 år. Men då hade hon redan varit försvunnen i nästan tre veckor. I den mångåriga rapporteringen om hennes försvinnande har hon ändå fått bli 21 år, som om man hela tiden hoppats att hon skulle hittas vid liv. Inom polisen var man däremot inte lika hoppfull efter hennes försvinnande den där måndagen den 13 november 1995.
När började ni misstänka den här mannen?
– Det gick snabbt, så det var nära inpå försvinnandet.
Sökte ni efter henne som försvunnen levande eller som död?
– Vi trodde redan från början att hon var död.
På torsdagskvällen den 16 november 1995 drog "Novemberstormen" in över Sveriges södra delar. De stora snömängderna skapade stora trafikstörningar i flera dagar. Att Linköping plötsligt lades under flera decimeter snö försvårade även polisens utredningsarbete.
– Tre dagar efter att Sargonia försvann kom det där snöovädret som lamslog hela stan. Så mycket snö på kort tid och då försvann ju alla spår.
Sargonia Dankha försvann i Linköping i november 1995, hennes dåvarande partner misstänktes att mördat henne och blodspår hittades i en bil. Hennes kropp har inte återfunnits.
Stora sökinsatser gjordes för att hitta Sargonias kropp. Skogar genomsöktes och sjöar draggades men utan resultat.
– De första tre dygnen efter försvinnandet letade vi med allt vi hade. Stora resurser sattes in, vi frågade personer i den misstänkta gärningsmannens närhet vilka skogsområden de brukade vara i. För det är ofta i ett område som man har lokalkännedom om som en mördare dumpar kroppen. Vi frågade kvinnor han tidigare haft en relation med var de brukade åka tillsammans på utflykt.
Nu, 28 år senare, är kroppen fortfarande inte återfunnen. Det var också det som gjorde att den misstänkta gärningsmannen inte åtalades i Sverige.
– Polisen var inkopplad med alla resurser vi hade, vi försökte få fram uppgifter och var tvungna att leta efter kroppen. Vi tyckte att vi hade bra bevisning, men hittade inte kroppen.
"Vi trodde redan från början att hon var död", berättar Hans Nilsson, som ledde utredningen efter Sargonia Dankhas försvinnande.
I en och en halv månad satt den misstänkta mannen – en av Linköpings krögare och Sargonias pojkvän – frihetsberövad. Utredningsledaren Hans förhörde mannen, som han beskriver som väldigt tystlåten.
Vad hade den misstänkte för förklaring till vad som hänt henne?
– Jag minns inte om han hade någon förklaring, under förhören svarade han inte på allt jag kunde påvisa. Han var väldigt försiktig med sina uttalanden.
December passerade och nästan halva januari. 12 januari 1996 beslutade åklagaren att det inte gick att hålla mannen frihetsberövad längre.
– Åklagaren sa att utan kropp går det inte. Jag är inte sån som ger mig så lätt så jag försökte övertyga honom om att det var tillräckligt med bevisning för att hålla mannen kvar i häkte, men han sa att han inte kunde det. Precis som att vi poliser är olika som människor, är även åklagare det. Han trodde inte att det skulle gå att fälla honom, berättar Hans.
Men han vill inte klandra åklagaren.
– Åklagaren gjorde det som han trodde var rätt, men jag är av uppfattningen att han skulle ha blivit dömd i tingsrätten utifrån det vi hade.
När åklagaren fattat sitt beslut var det Hans som öppnade dörren till cellen där den misstänkte mördaren satt inlåst.
– Jag hittade faktiskt inte arrestvakten, så jag fick göra det själv. Han, den här mannen, trodde inte att det var sant först. Sen sträckte han fram handen, men då sa jag att nej, jag tar inte en mördare i hand. Där går ändå en gräns.
Hur kändes det att släppa ut honom?
– Oerhört frustrerande! Bara tre veckor efter att han hade släppts så hade han sålt båda sina restauranger och lämnat landet.
Den då 45-årige mannen omhäktades flera gånger. Bilden är tagen i samband med häktningsförhandlingen den 23 december 1995. Bara några veckor senare försattes han på fri fot och lämnade sedan landet.
Efter att gärningsmannen lämnat landet kom polisens utredare inte längre. Man hade säkrat alla spår man kunde, men utan att hitta kroppen riskerade fallet att förbli olöst.
Vad tror du har hänt med Sargonias kropp?
– Den här mannen drev två restauranger som producerar stora mängder avfall som skickas till förbränning. Har han inte lämnat kroppen i skogen, så kan han ju ha lämnat den som avfall. Vi var och sökte i hans soputrymmen, men de hade tömts när vi kom dit.
Tror du att dådet var planerat?
– Jag tror att han dödade henne spontant när hon kom den där dagen och visade honom hyreskontraktet. Vi kan inte veta vad hon sa, men förmodligen gjorde det honom väldigt arg.
Det finns uppgifter om att hon hade träffat en ny man?
– Det är ingenting jag minns.
Var han anmäld för hot mot henne tidigare?
– Nej, det fanns ingen tidigare anmälan, men det framkom uppgifter under utredningens gång om att han tidigare hotat henne. Men hon tog det inte på allvar, hon trodde inte så illa om honom. De hade väl haft trevliga stunder tillsammans och hon trodde gott om honom.
Finns det något ni hade kunnat göra annorlunda?
– Det finns det väl säkert och det finns säkert fler detaljer, men vi la ner alla resurser vi hade. Om man bara hade kunnat stoppa vädret, den där snöstormen...
"Jag tar inte en mördare i hand. Där går ändå en gräns", säger mordutredaren Hans Nilsson när han minns tillbaka på hur han var tvungen att släppa ut mannen som misstänks för mordet på Sargonia Dankha.
Fem år efter att mördaren lämnat landet fick Hans en ny tjänst som projektledare för bygget av det nya polishuset vid Garnisonen. När han 2008 gick i pension efter många år inom polismyndigheten, var fallet Sargonia fortfarande olöst. Av många betraktat som ett öppet sår i Linköpings själ.
– Jag vet inte hur mycket man tittat på fallet efter att jag gick i pension, men jag skulle tro att det mest har varit sporadiskt.
Men så på morgonen lördag den 17 juni 2023 greps mannen – som har italienskt medborgarskap – av italiensk polis. Sargonias familj hade då tagit hjälp av italienska advokater, som översatt den svenska utredningen och informerat den italienska åklagarmyndigheten. I Italien är det möjligt att döma en italiensk medborgare för ett brott som begåtts utomlands, berättar advokaterna när vi pratar med dem.
Hur har det här fallet påverkat dig?
– Det har varit frustrerande. En trist känsla att vi inte kunde lösa det. Då och då kommer jag att tänka på det. Så det var lite av en chock nu när det här dök upp, att de gripit honom i Italien. Då blev jag glad. Nu hoppas jag att det blir uppklarat, för familjen har inte fått ett avslut. Det bästa vore om han berättade vad det var som hände, men jag tror inte att han kommer att göra det, säger Hans.
Fem år efter att den misstänkta gärningsmannen lämnat landet fick Hans Nilsson en ny tjänst, som projektledare för bygget av det nya polishuset i Garnisonsområdet. Bilden är från 2001 när de nya arrestlokalerna visas upp för Corren.
I villans kök pockar hunden Urax på husses uppmärksamhet. Den tidigare mordutredaren Hans klappar förstrött hunden, mumlar vänliga ord och säger att han inte kan leka nu. Minnet av den försvunna Sargonia har följt honom genom livet.
– Ouppklarade mord är ingenting man vill lämna efter sig, men det här fallet var speciellt. Dels var det en ung flicka och han var betydligt äldre. Hon gick rakt in i det här utan att förstå vad som skulle kunna hända. Hon trodde för gott om honom. Sedan att vi inte kunde hjälpa familjen att få veta vad det var som hänt... Mamman var förtvivlad förstås.
Behövs det alltid en kropp för att bli dömd för mord i Sverige?
– Det är klart viktigt med en kropp så man ser vad som har hänt, vilken dödsorsaken var. Om det handlar om en olycka eller ett mord, men jag tror att det hade räckt ändå i det här fallet. Hoten, blodspåren i hans lägenhet och i bilen. Vad skulle annars ha hänt henne? Hon kom ju inte tillbaka.
Vilka delar av den svenska utredningen har lämnats till Italien?
– Det vet jag inte. Men om de har fått hela utredningen, så tror jag att de kan få honom fälld.
