Själv körde jag en otrimmad Puch Dakota. Flera av mina kompisar hade lätta motorcyklar och kunde njuta av den status det gav. Men att äga en blå Amazon var att befinna sig så högt på statusstegen att man kunde peta på himlen.
På 1970-talet var bilen var så oerhört mycket mer än ett fordon. Den var ett uttryck för grupptillhörighet och social status, oavsett ägarens ålder. Direktören körde Mercedes. Den fattiga kulturarbetaren rattade en Citroen 2CV. Och vad var en hippie utan sin folkabuss?
Ända in på 2000-talet var bilen viktig status- och livsstilsmarkör. Men nu har det hänt något.
I hela Europa växer det fram en generation unga människor som inte vill äga någon bil. De vill gärna ha tillgång till bil när de behöver det, men att binda upp tid och pengar på ett bilägande är inget som lockar. Snarare är det tvärtom, det är inne att inte äga bil.
Det är framför allt ett storstadsfenomen, i storstäder med god kollektivtrafik är det lätt att välja bort bilen. Men ibland är det ändå praktiskt med bil, och därför växer bilpoolerna mycket snabbt. I Berlin kan man gå med i bilpooler där man via en app kan se var närmaste bil står, köra vart man vill för 160 kronor i timmen, och sedan parkera den där det passar. I dag finns det 3 000 poolbilar i Berlin, så det finns alltid finns alltid någon tillgänglig i närheten.
Det mest intressanta är inte att det fungerar, utan att det avspeglar ett nytt sätt att se på ägande.
Under decennier av starkt ökat välstånd har vi varit närmast besatta av ägande. Framgång har varit synonymt med att äga en bil, en bostad, en sommarstuga, en båt och utöver det en oöverskådlig mängd prylar. Men nu tycks det vända, status är inte längre lika starkt kopplat till ägande.
Det är ute att äga och inne att dela. Ett exempel är ”couchsurfing” ett snabbt växande sätt att resa där man övernattar på soffan hos människor som öppnar sitt hem för resenärer. Värden och resenären finner varandra i ett nätverk på internet, och förenas av en gemensam syn på fördelen med att dela.
Den delande generationen vill ha tillgång till allt, men helst utan att äga det. Det är en livsstil starkt präglad av internetkulturen, på nätet delar man allt varje dag, upplevelser, information och bilder.
Så här i julkommersens tid kan man undra om det vi ser rentav är början på en ny syn på konsumtion. Ett synsätt som inte nödvändigtvis tar sin utgångspunkt i konsumtionskritik och omsorg om miljön, utan handlar om ett nytt sätt att värdera ägande, frihet och livskvalitet.
Då kommer vår tillväxtbaserade ekonomi att skälva i sina grundvalar. Den europeiska bilindustrin gör det redan. De har visserligen varit snabba med att satsa på bilpooler, men enligt tidningen The Economist går de miste om 15 nybilsköp för varje såld poolbil.