Just nu är Soad hemma med Teym, som snart är tre år. "Vi pratade med BVC som sa att det är smart om han lär sig arabiska innan han börjar på förskolan, svenskan kommer av sig självt", säger Mohammad.
– Jag är i chock. Det känns som att jag straffas för ett brott jag inte begått.
Mohammad Aldakhil är en av många syrier som nekas svenskt medborgarskap.
Anledningen är att det måste ha gått 25 år sedan de lämnade den syriska armén. Migrationsverket gör inte någon skillnad på om man stridit i det blodiga inbördeskriget, eller om man – som Mohammad – endast gjorde den 18-månader långa grundläggande obligatoriska militärtjänsten före kriget som alla män måste göra.
Men precis som många andra unga syrier ville Mohammad inte in i armén. Han arbetade som röntgensjuksköterska i staden Harastā i norra Syrien och trivdes med sitt jobb. Det var allmänt känt att man behandlades illa inom militären, att arbetsdagarna var långa och lönen usel.
Flera gånger om lyckades Mohammad skjuta upp den obligatoriska utbildningen. Han skyllde på studier och utlandsresor.
– Jag började plugga till advokat, bara för att slippa gå in i armén.
Till slut gick det inte längre. Våren 2009 kom ett brev från regimen med ett ultimatum – mönstra eller få ett fängelsestraff.
Mohammad stationerades på ett militärsjukhus i staden där han skulle arbeta som röntgensjuksköterska. Han säger att han varken bar vapen eller begick några brott, utan gjorde det han är bäst på – vårda patienter.
Han röntgade vanliga människor – och personer som kom i sällskap med underrättelsetjänsten. De patienterna hade ofta bakbundna händer och ögonbindel. Mohammad säger att det var uppenbart att de hade misshandlats och torterats.
– Polisen och underrättelsetjänsten i Syrien tar inte hänsyn till mänskliga rättigheter. Även om man bara snott något från en butik riskerar man att bli slagen.
Han beskriver att man inte vågade säga emot inom militären, eftersom man då riskerade att få förlängd tjänstgöring, fängelse eller bli misshandlad. Rekryterna bodde trångt och arbetade ofta 36 timmar i sträck.
– En gång frågade jag vad patienten hette. Då blev jag slagen av underrättelsetjänsten och knuffad in i ett glasbord. Det var en hemsk tid. Jag var rädd och grät ofta.
I fjol fick Soad och barnen medborgarskap. Att hennes man fick avslag gör henne ledsen eftersom familjen inte kan besöka vänner och släkt som bor utanför Europa.
Kriget i Syrien startade 2011 mellan regimen, i ledning av Bashar al-Assad, och flera oppositionsgrupper. I tio år har kriget rasat. Enligt UNHCR är det nutidens värsta flyktingkris. Mohammad och hans fru Soad stod ut några år, innan de 2015 gjorde som många andra: flydde för sina liv.
– Jag jobbade då på ett allmänt sjukhus som fick stänga eftersom regimen drog in finansieringen. När IS kontaktade mig och sa att jag skulle jobba åt dem nära gränsen beslutade vi att lämna landet.
Under en månad tog de sig genom Europa med tåg, buss, båt och till fots. Med sig hade de sin fem månader gamla bebis Noor.
Soad skakar på huvudet när hon ska beskriva tiden.
– Det var mycket svårt. Mycket svårt.
Väl i Sverige fick familjen uppehållstillstånd och hamnade i Linköping.
– Det var bara att glömma det man varit med om och börja bygga ett liv här, säger Mohammad.
Han var fast besluten om att fortsätta arbeta inom sjukvården. Efter svenskatest, praktik och kurs i svensk författning fick han 2018 fast arbete på röntgenkliniken på US. Där har han jobbat sedan dess. Han älskar sitt arbete och trivs bra med kollegorna.
Meena Hussein är Mohammads kollega på US. Hon blev förvånad när hon fick höra om avslaget. "Det känns så orättvist. Om man inte jobbar eller är kriminell förstår jag om man inte får medborgarskap, men Mohammad har arbetat hos oss länge och är en uppskattad kollega".
Det han inte visste var att tiden i armén skulle förstöra för honom 12 år senare i sitt nya hemland.
I fjol fick Soad, dottern Noor och lillebror Teym svenskt medborgarskap. Men Mohammads ansökan avslogs.
Avslaget beror på ett regeringsbeslut från 2004. Där fastslås att en person som varit verksam i en organisation som ägnat sig åt grova övergrepp, som tortyr och mord, inte bör beviljas medborgarskap förrän det gått en avsevärd tid sedan den sökande lämnade verksamheten – i regel 25 år.
– Svenska staten ser mig som en kriminell. Samtidigt får jag vårda svenskar på sjukhuset och har godkänts som familjehem av socialtjänsten. Det går inte ihop för mig.
Avslaget gjorde Mohammad deprimerad. Soad beskriver att hennes man var tyst i flera dagar.
– All energi rann av mig. Jag höll på att läsa en master för att doktorera, men hoppade av, säger Mohammad.
Enligt regeringsbeslutet från 2004 har det ingen betydelse om den som söker medborgarskap var direkt eller indirekt delaktig i övergrepp. Migrationsverket konstaterar att det pågått "systematiska, omfattande och grova övergrepp såsom tortyr, mord och utomrättsliga avrättningar" på militärsjukhuset där Mohammad arbetade.
Kan du förstå att den här bestämmelsen behövs, för att hindra krigsförbrytare från att få medborgarskap?
– Absolut. Men jag var tvingad att jobba på sjukhuset, har aldrig burit vapen och alltid behandlat alla patienter likadant, oavsett bakgrund. Varför gör inte Migrationsverket en individuell bedömning?
Mohammad företräds av juristen Karolina Rydman. Hon sitter med ett flertal fall som liknar Mohammads.
– Det handlar om män som i 19–20-årsåldern genomgick värnplikt utan att själva begå krigsförbrytelser och som nu hindras från att integreras i det svenska samhället. Det här kan inte ha varit regeringens avsikt med beslutet från 2004.
Hon påpekar att männen riskerade mycket hårda bestraffningar om de hade försökt avvika eller hålla sig undan militärtjänsten.
– Under sådana omständigheter ska personen enligt mig inte anses bära ansvar för organisationens verksamhet.
Karolina Rydman hoppas få ett av fallen prövade i Migrationsöverdomstolen för att få fram en ny praxis.
– Det är alltid väldigt svårt att få Migrationsöverdomstolen att pröva ett ärende. Men nu ser vi fall på fall och då ökar såklart förväntan på att de ska agera.
Mohammad arbetar på röntgenkliniken på US. Bäst trivs han på akutmottagningen. "Att till exempel röntga en patient för att hitta en blödning i hjärnan är stressigt, men man känner att man gör stor skillnad."
Mohammad har permanent uppehållstillstånd och kommer att få stanna i Sverige. Men att han inte har svenskt medborgarskap betyder att han inte har rätt att rösta i riksdagsvalet och han inte kan resa till länder utanför Europa som kräver visum.
Det ställer till det eftersom hans vänner och släkt bor i bland annat Kuwait.
– Vi vill kunna resa till våra släktingar som en familj. Som det är nu känner jag mig instängd och ofri.
Om hans överklagan avslås vet han inte vad han ska göra. Att riva upp familjen och börja från noll i ett annat land tar emot. Men att stanna i Sverige känns också svårt.
– Jag vill inte bo och arbeta i ett land som ser mig som kriminell.
Han är stressad över sin framtid.
– Magdalena Andersson pratar om att det ska bli lättare att skicka hem kriminella. Är det mig hon syftar på då?