Elisabeth Tamm, specialistundersköterska inom Leanlinks hemsjukvård besöker oftast äldre sjuka i deras hem, men hon har sin bas på Aspens äldreboende.
CORONAPANDEMIN
Elisabeth är specialistundersköterska inom Leanlinks hemsjukvård och ingår i team som besöker äldre sjuka i deras hem eller äldreboende. Den situation hon upplevde under våren 2020, var något hon aldrig tidigare varit med om under alla 31 år inom äldreomsorgen.
– Den var extrem, säger hon.
I dag, ett år efter pandemiutbrottet, är situationen bättre. Rutiner har satt sig, framförallt är tillgången på skyddsutrustning bättre. Däremot är läget fortfarande pressat när det gäller personalsituationen.
– Det är ett ansträngt läge, det får man säga. Men vi reder ut det.
Åkommor som lite rinnsnuva och aningens huvudvärk, som ingen någonsin stannat hemma för tidigare, gör nu att personal inte kan komma till jobbet.
– Jag tror också att vi alla känner efter mer nu. Hur mår jag? Vet man också med sig att man har träffat människor som visar sig ha corona, ja då tänker man verkligen efter om man är helt frisk.
Rädslan för att smitta äldre som är i behov av tillsyn delar hon med många inom omsorgen.
Det som definitivt har gjort skillnad för Elisabeth och hennes kolleger är utan tvekan vaccinet. Hon är själv vaccinerad, med restvaccin.
Hon berättar också att det funnits ett sug efter vaccin hos många äldre, som suttit isolerade så länge.
– Långt före jul började många fråga efter det, säger Elisabeth.
Elisabeth Tamm, specialistundersköterska i full skyddsmundering som används i vård av smittade och misstänkt smittade.
Till skillnad från i våras blev smittspridningen inom hemtjänsten värre under hösten och vintern jämfört med äldreomsorgen.
Hur man ska förklara det, vet inte Elisabeth. En del kan bero på att försiktigheten hos både brukare och anhöriga har brustit, gissar hon.
– Många anhöriga har heller inget val, de måste besöka sina föräldrar för att hjälpa dem.
Efter en hektisk vår lugnade det ner sig lite under sommaren. När sedan hösten kom och viruset fick ny fart, tvingades Elisabeth med kolleger att börja om. Jobbigt? Självklart, säger hon.
– Men på något sätt går det. Man glömmer liksom bort hur jobbigt det var och lever i nuet.
Elisabeth är glad över att hon och kollegerna kunde få en sommarsemester förra sommaren, även om det är och har varit restriktivt med ledigheter.
Hennes stora rädsla nu är att alla ska falla på målsnöret och för tidigt börja leva som vanligt. Även om vaccinet innebär en ljusning så är långt ifrån alla vaccinerade.
– Vi måste fortsätta att leva återhållsamt ännu ett tag, säger hon.