Mona Julin på Linköping City Airport sätter en bagagetagg på en resväska.
Linköpingsbon Magnus Lindbergh sitter med en bagagetagg från SAS i handen. Den satt nyligen på sonens resväska när han reste hem från Heathrows flygplats i London. Självhäftande bagagetaggar har suttit på otaliga resväskor världen över i drygt 35 år. Men de flesta har ingen aning om att taggarna uppfanns och patenterades i Linköping. Och det var nu 82-årige Magnus som var initiativtagare.
– Jag sa åt grabben att ta med en tagg från London så jag kunde kolla för skoj skull. Och det visade sig att de är likadana idag, säger han och ler.
Allt började i mitten av 1980-talet. Magnus jobbade som försäljningschef på Printcom i Linköping och var på ett säljmöte med SAS i Stockholm. Av en tillfällighet snappade han upp att flygbolaget hade ett nytt projekt på gång.
SAS ville som första flygbolag i världen datorisera sina incheckningsdiskar och effektivisera hanteringen av bagagetaggar. Vid tiden användes hängettiketter i papper med färdigutskrivna destinationer, till exempel Berlin och Paris. Personalen plockade taggarna från stora hyllor bakom disken och skrev i de sista uppgifterna för hand.
– Det var ju ohållbart och tog en väldig plats. Nu såg SAS möjligheten att skrota det och ha små printrar istället.
200 stycken skulle installeras vid deras incheckningsdiskar över hela världen och spotta ut bagagetaggar med all information i snabb takt. Och SAS ville ha en ny typ av självhäftande tagg som kunde fästas runt resväskornas handtag.
Printcom, som tidigare hette Svea Band, var 1954 först i Sverige med tillverkning av självhäftande etiketter och hade stor kunskap inom området med kunder som Volvo, Saab, Arla, Åhléns och H&M.
– Jag såg en potentiell marknad som jag inte kunde överblicka. Tänk hur många som reser med flyg varje dag.
Magnus Lindbergh jobbade stora delar av sitt yrkesliv med självhäftande etiketter på Printcom som dessförinnan hette Svea Band.
Men det var en stor utmaning. Inte minst eftersom de nya bagagetaggarna skulle hålla för 20 kilo.
– Det fanns inget sådant material på marknaden. På väg hem från Stockholm satt jag och grunnade, hur fasiken kan vi lösa det här. Jag sov inte många timmar den natten.
Morgonen efter gick Magnus direkt till några av gubbarna på verkstadsgolvet för att spåna.
Snart växte en idé fram. Överst tänkte de sig ett termopapper, en ganska ny produkt som än i dag används för vanliga papperskvitton. Under det en seg och bärkraftig plastfilm. Sedan ett klisterämne och till sist skyddspappret som kunde dras bort.
– Det skulle bli som en sandwich i fyra lager.
Nu var det ett race mot flera riktigt stora aktörer som Ericsson, Texas Instruments och Siemens som redan hade kontaktats av SAS för att kolla på helhetslösningar.
Printcom gjorde ritningarna till taggarna men kunde inte lösa alla moment själva. Men det var inte svårt att locka med andra företag på tåget. Alla såg möjligheten att göra en riktigt bra affär.
En firma bidrog exempelvis med den kraftiga bärfilmen i kombination med termopappret och ett bolag kunde leverera själva printrarna med programvara.
Så här såg printrarna och bagagetaggarna ut vid releasen för cirka 35 år sedan.
En printer spottar ut en bagagetagg.
Till sist var det dags att testa två printrar på flygbåtsterminalen i Malmö. Då dök det upp något oväntat.
– En av tjejerna i personalen hade jätteproblem med att riva av bagagetaggarna från printern. "Men det här går ju inte" sa hon. Det visade sig att hon var vänsterhänt och perforeringen gick inte ända ut i kanten från det hållet.
Ritningen fick justeras, men annars gick testperioden bra och slutligen åkte Magnus upp till SAS med en kollega för att visa de nya taggarna. De travade in i de fina lokalerna med stora glasfasader för att möta inköpsdirektören och 3-4 andra höjdare.
– Vi hade preppat lite innan, så när jag kom in bar jag bara väskan i taggen och ställde den på bordet. De bara tittade, det glömmer jag inte, skrattar Magnus gott.
Vad sa de om taggen?
– Vi var ju bland högdjuren så de hade pokerface hela vägen. Där kom vi, två östgötar från landsorten. Jag en gammal skräddarunge från Brokind.
Men du bad inte om ursäkt för dig?
– Nej, jag stod på backen. Jag sa att så här ser det ut, så här kan vi göra, så här mycket kostar det, så här håller den. Take it or leave it.
Bagagetaggarna ska numera klara över 30 kilo.
Det togs inga beslut under mötet, men efter en tid meddelade SAS att de ville testa. Det blev en provorder på en miljon taggar. Printcoms samarbetspartner levererade printrar och så började allt testas skarpt på några av SAS flyglinjer.
– Efter ett tag ringde en ansvarig på SAS och sa: "Du de här taggjävlarna, de ramlar ju av". Vadå ramlar av? undrade jag.
Det var mitt i vintern och under flighterna till Kiruna kunde det vara runt 30 grader kallt. Och SAS använde främst flygplanstypen DC-9 utan uppvärmda bagageutrymmen.
– Limmet blev stenhårt i kylan och släppte vet du. Så det var inget bra.
Blev du lite uppgiven då?
– Nej, fasiken heller. Jag åkte och snackade med vår leverantör och bytte till ett häftämne som tålde kyla bättre och sedan var vi i mål.
Efter två års hårt arbete skrevs avtal och samarbetspartnern fick ordern på 200 printrar. Allt framför näsan på betydligt större konkurrenter.
Printcom fick patent på de självhäftande bagagetaggarna samtidigt som alltfler flygbolag bytte till den nya tekniken. Etikettpressarna gick varma i Linköping och företaget tjänade väldigt bra med pengar.
Hur kändes det?
– Det var kul.
Cees och Joke van den Berg checkar in bagage hos Mona Julin på Linköping City Airport.
Men kändes det inte mer än bara kul?
– Jag gjorde det ju för företaget, inte för min egen del. Jag ville bidra till att vi låg i framkant i branschen.
Vad sa din chef?
– Han var ju rätt nöjd, säger Magnus och ler.
Framgången ledde till att bolaget grundade Printcom International som nischade sig mot resebranschen.
Men efter 4-5 år hittade konkurrenterna kryphål i patentet och fick ut snarlika produkter på marknaden. När Linköpingsföretaget senare fick nya ägare valde man att sälja Printcom International. Verksamheten gick över till det nystartade schweiziska bolaget Printavia AG som nu är en av de största leverantörerna av flygartiklar i branschen.
Printcom fick patent på sin självhäftande bagagetagg och tjänade mycket pengar innan konkurrentera hittade sätt att kringå patentet och göra liknande varianter.
Men fortfarande trycks små upplagor av bagagetaggar på Etiketto i Åtvidaberg som tog över när Printcom köptes upp 2013. Förra året levererades cirka 150 000 taggar till flygplatserna i Arvidsjaur, Kalmar och Karlstad.
Ni var ändå först i världen med den här världskända produkten. Hur känns det?
– Alltså, jag vill inte ta åt mig äran som person. Utan våra gubbar på golvet hade vi inte löst det. De är ju lika delaktiga i det här som jag.
Men du initierade det i alla fall?
– Visst, det kan jag ju inte komma ifrån, skrattar Magnus. Jag hade väl idéer när jag åkte hem från Stockholm den där gången.
Magnus Lindbergh i samspråk med Eva Lundh vid Linköping City Airport. Hon visste inte att bagagetaggen uppfanns i Linköping.