På kort tid har tre mord skett i Linköping. Två i Berga och ett i Skäggetorp.
De brutala våldsdåden kan självfallet skapa oro hos eleverna i närliggande skolor.
På kommunens skolor finns det inarbetade rutiner och krisplaner kring hur skolan ska agera vid akuta händelser och exempelvis dödsfall på skolan, berättar Christel Horsak, avdelningschef för Linköpings kommuns grundskolor.
– Där står det till exempel beskrivet hur skolan ska agera vid en skjutning utanför skolan, eller hur man utrymmer lokalerna vid en brand.
Efter onsdagens mord har skolorna i Skäggetorp vidtagit en rad åtgärder, vilket vi skrivit om tidigare. Eleverna fick inte gå hem själva dagarna efter mordet, kuratorerna är beredda att fånga upp oro och fler vuxna än vanligt är ute på rasterna.
Några generella riktlinjer kring om, eller hur, allvarliga våldsdåd som sker i närheten av skolan ska diskuteras i klassrummen finns det däremot inte. Det är upp till varje rektor, och ofta lärare, att besluta om en händelse ska lyftas i helklass.
– Rektorn har alltid ansvar över det som sker på skolan. Rektorn skulle kunna besluta att alla lärare ska prata om det i sina klassrum, men i slutänden blir det ändå en avvägning för läraren på vilket sätt han eller hon gör det.
Hur pass berörd den enskilda skola är av brottet, hur gamla eleverna är, vilka frågor de har och om någon elev kände offret spelar ofta roll för beslutet att ta upp, eller inte ta upp, ämnet i klassrummet.
Att det är läraren som bedömer om en händelse bör ventileras i hellklass eller ej, tycker Christel Horsak faller sig naturligt.
– Läraren känner eleverna bäst och är van att bemöta deras frågor och funderingar.
Skolor kan alltså resonera olika, går inte det ut över eleverna då?
– Det tycker jag inte. Vi utanför skolan eller i den centrala förvaltningen kan inte bestämma vad som sägs i klassrummen, så kan vi inte jobba. Barnen har olika frågor, och därför är det naturligt att samtalet blir olika i varje klassrum.
När flera skolor i samma område drabbas – som vid senaste mordet i Skäggetorp – resonerar rektorerna ofta med varandra om hur man bäst hanterar situationen, berättar Christel Horsak.
Hon påpekar att lärarna alltid är uppmärksamma på elevernas frågor och att professionell hjälp, till exempel kurator, finns tillgänglig på skolorna.
5 augusti blev en 15-åring och en 16-åring beskjutna i Berga centrum. 16-åringen dog av sina skador.
När höstterminen drog igång på Ånestadsskolan, som ligger i närheten av Berga, beslutade Therese Andersson – som ansvarar för högstadiet – att lärarna fick bedöma hur de skulle nämna skjutningen i sina respektive klasser.
– Jag ville inte sopa händelsen under mattan. En del lärare valde att vara väldigt konkreta och rakt på medan andra har pratat mer om det genom att beskriva vårt trygghetsskapande arbete. Vi nämnde händelsen men ville samtidigt inte bjuda in till diskussion där och då.
Varför inte?
– Jag ville inte sätta mina lärare i den situationen. De är inte utbildade i att möta oro och sorg på det sättet. Utan lärarna berättade för eleverna att de kunde vända sig till elevhälsan på skolan om de kände ett behov av att prata om det som skett, säger Therese Andersson.